söndag 29 december 2013

Betula nana


Björk. Jag älskar björkar. Löven, doften. De små knopparna som färgar skogen så friskt ljusgrön efter en lång vinter. De vackra brandfärgade löven på hösten. Teet man kan koka på vårknopparna och saften man kan göra. Ljudet då löven prasslar i vinden. Den svarta och vita barken.
Veden och dess färg och stuktur. Mjukt som smör då det är färskt. Hårt som sten då det är torrt. Vrilarna med de tydliga flammorna. Masurn i rötterna. Björkveden som värmer kakelugnen en kall vinterdag.

Betula nana, vår lilla dvärgbjörk, klarar av att växa där man inte trodde det var möjligt. Lång uppe på fjället där snöstorm råder på vintern. Som mot alla odds överlever och växer. Med små, små vackra och tjocka löv. Inte spetsiga som på andra björkar, utan rundat. Vars grenar skär mot benen då man går igenom riset på sommaren. Där riporna sitter och trycker på hösten.

Jag sitter och funderar. Dvärgbjörkens blad som ett smycke silver, så vackert det skulle bli.
Skyndar mig till garaget och letar fram en metallplatta och filar till. Trär på en örhängeskrok och lyfter ögat mot spegeln. Jo. Jag gillar min lilla prototyp. Frågan är bara hur man ska få till ett snyggt löv i silver.
Jag kan knappt bärga mig till silversmideskursen som börjar om ett par veckor.
Nyfiken, förväntansfull och full av ideér.

torsdag 26 december 2013

I slutet på december, och vi har VÅRFLOD i skogen!! Lammarsbäcken är helt breddad och det står vatten överallt. Smådiken och myrar har tinat upp. Var är vintern!?

Lammarsbäcken 

 Lammarsbäcken nedströms Nybruket, helt breddad!

Solen klockan 13 på dagen hemma i skogen på baksidan Vackert! 

onsdag 25 december 2013

Julkort

Innan jul så målade jag några julkort i jakten på julstämning. Akryl och mycket vatten för att få lite akvarell-look på bakgrunden. När färgen torkat så har jag fyllt i med en svart bläckpenna där det kändes bra. På himmeln duttade jag några prickar med guldfärgat nagelack, som stjärnor. 

Att måla är ett tipps då det regnar ute. Stäng av den tidsslukande tvapparaten och datorn, sätt mobilen på ljudlöst, tänd massa ljus, sätt på någon mysig musik, häll upp lite whisky eller te och plocka fram barnasinnet. Varför inte måla lite snöbilder och låta vinterkänslan växa fram i fantasin. 









Nu när paketen är öppnade kan jag visa lite av årets julklappspyssel. 

När jakten är avslutad för dagen, 
är det gott med något varmt i magen. 
På denna bricka ryms kaffe, bullar och en pralin
eller om man hellre vill, ett glas gott vin. 

Bricka i ek som jag målat en älgko på (akryl) och sedan skyddat med Herdins lack. 



Och så har jag graverat en glaslykta med en ripa som jag målade för något år sedan. 
Här har jag en bild från då jag pysslade med detta. Bilden på denna ripa är inspirerad från ett foto jag tog på Svalbard.  En underbar dag, från en underbar sommar! En samling av lyckliga ögonblick och minnen som nu får spida sitt ljus över sin omgivning. 





Jag får tacka för en underbar julafton med familjen. Mycket skratt, god mat o kul paket!



Sötaste flickan fick en liten rosett. 
Man få va lite extra fjollig på julafton, så det så!


Luktar ju köttbullar, lax, sill, skinka, ost.. 


Efter lång väntan var det så dax för alla hundar att få var sitt paket, ett gott märgben.




måndag 23 december 2013


Snö!! Äntligen. Hoppas den ligger kvar tills imorgon. 




En 35 årig gran. Inte sönderklippt och tillgjord som de man köper. Denna har stått och stampat under en tät skog länge. Som det sekundära träslaget som granen är har den stått och väntat på att få skjuta i höjden. Tills dess så har varv på varv med ett tätt kvisttäcke bildats, och vipps vi har en superfint julgransämne och har dessutom bidragit till en underröjning i vår fina skog.

Granen har fått stå och aklimatisera sig i en vecka i garaget, med en stor bunke vatten. Då kommer även eventuella dofter ut från barren, som jag i alla fall kan tycka stinker lite fränt då man precis tagit in granen till värmen. Vi sågade till en ny snittyta innan den bars in och sattes ner i julgransfoten tillsammans med massvis med rent vatten.

söndag 22 december 2013

SyRen


Hittat lite material, bestående av mammas gamla syrenbuske. Syren är så vackert. Splintveden är nästan vit medan kärnveden är mörkröd, nästan brun.
Letar fram täljkniven, borrmaskinen och så massa julmusik. Barkar, borrar, täljer till och slår i ben och hals i alla hål. Två spikar fick bli ögon. Den mörka veden fick titta ut vars mulen skulle hamna. 

Och tadam, en ren i syren. Man blir aldrig för gammal för att leka med kottar och pinnar! 


lördag 21 december 2013

Ett år!


Igår, fredag den 20 december fyllde Loova ett år! Tänkasig vad tiden går fort. 
Vi sjöng för henne och så fick hon paket. Lycklig som bara den. 
En ny nallebjörn (den förra råkade hon döda) och supersmarriga grisöron.


Här var hon bara några månader gammal och följde med matte på fjälltur. 

torsdag 19 december 2013

Lika?

Okej. Lite uttröttande är det att sitta vid datorn och räkna och räkna och räkna. Den fantastiska självdiciplinen svek mig för ett tag och jag bestämde mig för att testa en grej, lite nördig och ego, men ändå..
Jag har flera gånger fått höra att jag är lik Kalla.
Jag googlade fram en bild på hon och plockade fram en bild på jag där vi har ungefär samma ansiktsuttryck och la ihop bilderna.
Ögonen är helt olika, men provar man lägga handen över dom så tycker jag att näsa, haka, smileveck och ansiktsform är hyffsat lika.


Träningsprogram

Jag tänkte dela med mig av ett träningsprogram lagom till nu då nyårslöftet ska ges:

Pass A (vår och sommar):
Uppvärmning: Vedklyvning ca 10-30 min. Bra tempo, stora yxan.
Lasta ett stort lass björkstockar på vedvagnen, kör minst 100 meter per vända.
Upprepa tills benen viker sig. Vila då ett par minuter.
Då du kan gå igen: avsluta med att kapa stockarna och stapla den kluvna veden. 
Stretcha.
Kombinera med löpning ett par gånger i veckan. Spring nån mil per gång. Tänk på att ju fortare du springer destå fortare är du hemma och får vila!

Pass B (höst): 

Uppvärmning: Gå i skogen. Gå långt och länge, men kontrollera att du befinner dig inom jaktmarken.
Skjut en storsata älg långt bort åt fan.

Dra älgen till vägen och lasta på släpet. Obs gruppträningspass, minst 3-4 deltagare!
Ta i uta bara den. Skit i att lyfta rätt å sånt trams, men dra gärna med hjälp av rep.
Hemma: hissa upp älgen i ett träd eller liknande och flå. Bra styrketräning för hela kroppen! 
Stretcha.
Här passar 5:2 dieten bra, dvs en macka och kaffe klockan 05 på morgonen och en söndersmulad macka som legat i fickan intas klockan 2 på dagen. Minst halva denna macka bör hunden få. Därimellan valfritt intag av blåbär, lingon, hjortron och dyl. 

Pass C (vinter):
Detta pass passar bra på morgonen tidigt innan frukost, eller på kvällen då du kommer hem från jobbet och redan är trött och hungrig.

Uppärmning: Pulsa runt i snön och leta rätt på en spade.

Skotta. Valfritt är om man vill använda lillspaden eller storskyffeln. Varriera mellan att skotta hårdpackad plogkant, uppfart och hustak. Tänk på hur du använder ryggen!
Vid småkyliga temperaturer (under -35 grader) rekomenderas handskar och halsduk eller liknande. 
Stretcha.

Kombinera med skidåkning ett par gånger i veckan. Åk någon mil per gång. Klä dig så pass lite att du måste hålla bra tempo för att inte frysa ihjäl. Windstopper på framsidan av kroppen kan dock vara att föredra. 
Är det kallare än -45 grader rekommenderas värmeväxlare, slalomglasögon och i övrigt heltäckt ansikte för att undvika köldskador. 


Lycka till!


En härlig offroad-springtur på någon timma ute i en mycket blöt skog och regn. Brr, blev några kalla nedtramp i öppna diken. Men skönt i övrigt! Bra träning att inte springa på plant underlag hela tiden. Hela kroppen får verkligen jobba, och så är det tusen gånger roligare att bara springa dit jag vill istället för dit vägen går. Laddad för några timmar till framför datorn och Minitab.
Dessutom älgspårsobs! :D
Idag så fick jag hjälp med Minitab, efter två veckors väntetid!
Först efter två timmar kom vi fram till något som skulle kunna vara en passande regressionsmodell och upplägg. Pust! Det var mycket mer komplicerat än vad vi trott från början. Tur att jag gav upp att sitta själv och försöka lösa det, för det hade jag aldrig lyckats med. Inte detta århundrande i alla fall.

Helt kloka blev vi kanske inte, så jag vet vad jag gör under jullovet. Ska bunkra upp med lite statistikböcker att mysa ner mig i soffan med. Jag ser så mycket (inte alls) fram emot det.. Jag tycker dock att det är kul med statistik, bara jag förstår mig på vad jag gör. Annars sitter jag bara helt förtvivlad och inser att jag kan råka göra så mycket fel utan att se det själv. Det är ju heller inte helt säkert att någon sitter och kontrollräknar alla mina modeller. Nä, hundra procent rätt ska det vara.
När jag väl kommit över tröskeln till att börja förstå så hoppas jag att det bara kommer rassla till.

Idag blev det ingen träning. Vila sägs vara viktigt. Suck. Livet börjar annars bli mer och mer som vanligt. Dvs jag tänker på skidor, skidor, mjölksyra, snökonsistens och mer skidor. Mamma frågar mig om jag kan tänka mig vara lagom någon gång.
Jag blir dock bara så lycklig och tillfreds då jag fått åka skidor. Det behöver jag nu! 



tisdag 17 december 2013

Igår då jag var på skidspåret ösregnade det och jag kan erkänna att det var rätt så motigt att ta sig ut. Snön var dock fortfarande kall och vattnet frös, så det blev riktigt superföre. Dessutom inte så mycket folk i spåret. Bra grepp för skejtskidorna men även bra glid. Härligt, så fort de första skejtskären var tagna så glömde jag helt bort att det regnade.

En vecka kvar till julafton och jag funderar på ett mål. 10 mil innan jul, kan det vara realistiskt? Med mitt schema så innebär det att jag måste åka rätt så mycket då jag väl masar mig dit.

Idag var jag ut igen och tog sässongens hittils längsta pass, 17 km. Jag glömde dock som vanligt drickaflaskan och fick ge mig, då jag sedan tidigare långturer med vätskeslarv vet att jag annars ligger som en klubbad säl resten av dagen. Vatten är viktigt.

Tävlingshjärnan går igång och det ska vara en snabb en för att dom ska få åka om mig, annars taggar jag till och håller rygg lagom till att jag kan åka om. Jag har varvningen som mål, där får jag pausa och släppa vidare de som jag hakat på. Nu är ett varv på spåret bara 2,7 km, vilket är rätt så lagom för att köra så. Är det för långt så hinner jag ju dräpa mig!

Nu är jag i vilket fall trött!!

lördag 14 december 2013

Personlighetstest.

Jag tycker att det är rätt så kul att jobba med sig själv. Lära känna sig själv (på ett ärligt sätt), personlig utveckling och så. Är man medveten om sina sina starka och svaga sidor så tror jag att man kan bli en starkare och " "bättre" person. De bra sidorna kan man arbeta för att förstärka och de dåliga sidorna kan man arbeta för att minimera.

Jag gjorde ett bra (tycker i vilket fall jag) personlighestest, där man får en kombination av fyra bokstäver. Totalt finns 16 olika personlighetstyper som man kan klassas som. Man får även veta vilka drag som var starka och vilka som var svaga.

Testet finns HÄR. Det grundar sig på 28 småkluriga frågor där man fyller i den som man bäst stämmer in på (obs, inte den du helst skulle vilja, utan utifrån den du är).
På den sidan kan man också läsa lite om sin personlighet utifrån den kod man får fram. Annars kan man klicka sig vidare till DENNA sida. Där klickar man på de små fyrkanterna där uppe, beroende på vilken kategori man är intresserad av att veta (ex. relationsmässigt, yrkesmässig osv) och väljer sedan sin bokstavskombination. Där står även om ens positiva drag och hur man kan använda dom, samt sina negativa drag och hur man ska arbeta för att minimera dom.


fredag 13 december 2013


 Vacker eftermiddagspromenad till ett vackert ställe i en underbar skog. Mobilen är dock helt värdelös att fota med för att kunna ta med sig bilden av den magiska känslan hem. Nästan fullmåne, som inte heller den blir rättvis på en bild. Men vad gör väll det. Känslan bar jag med mig hem i mitt hjärta.
Jag känner mig så obeskrivligt lycklig och tillfreds då jag står där ute och bara är. Försöker ta in och smälta allt det vackra, och släpper för en stund allt annat i livet. 


torsdag 12 december 2013


Välbehövd paus från ex. jobbet.

En härlig springtur i stora mörka skogen. 
Med en liten pannlampa och musik i öronen 
så är det helt underbart!

onsdag 11 december 2013

Arbetsam

Bland lådor och julpynt hittade jag en gammal sång- och diktbok. Jag kan nog tänka mig att många av de som jobbar i fält kan känna igen sig.


Morgonsolen redan strålar
högt på blåa himmelen, 
lilla fågeln glättigt sjunger
från sin gren igen.

Såsom han vi glada stämma 
upp vår sång mot himelens höjd, 
sedan skynda vi att börja
arbetet med fröjd.

Dagens stund är snart förliden.
Blott för den, som flitig är,
bliver efter slutad möda
vilan ljuv och kär. 

Sånger af Nanny 


söndag 8 december 2013

Blötnäbbar


Nu är mina skor helt färdiga. Såklart inte lika fina som ett par Kero, men jag känner mig nöjd! Jag är ju ingen skomakare och har egentligen ingen aning om hur man syr ett par skor. Dom blev då sköna och funktionella, och som gjorda efter mina fötter (höhö..), så jag uppfyllde mina mål.
Här bär jag skorna med ett par egenstickade, riktigt varma tjocksockar, och vad man inte ser är den underbart mjuka och mysiga innersulan i fårfäll. Gott för fötterna en kall vinterdag!

Sulan var det jag fick kämpa mest med. Funderade ett tag på att ge upp och bara limma fast en gammal sula från en gummistövel, men jag insåg att det inte skulle bli bra. Då hittade jag Löfströms Skomakeri, väst på stan i Umeå. Supertrevliga och dom blev glada och intresserade då jag stövlade in med mitt projekt. Jag fick lite kloka råd, fick köpa lite material och så gjorde dom den sista gummeringen åt mig till ett bra pris (och med en sula som är näst intill omöjlig att halka med!). Jag kan verkligen rekomendera att gå dit!

Ha en trevlig andra advent!

torsdag 5 december 2013

Låt skuggan dansa


Jag har graverat lite till. Det blev bland annat denna lilla ljuslykta, med ett litet motiv på framsidan och traditionellt sydsamiskt gravyrmönster på baksidan, som får dansa med sin skugga över väggen. Resten av det graverade glittrar som fin snö. Frosting med färg blir ju mer en matt dimma.



Som att måla, fast med en dremel (tänk tandläkarborr).
Anledningen till att jag ser ändå mer störd ut än normalt, är att det kan flyga flisor (så jag har skyddsglasögon) och att jag sitter mitt i en massa finkornigt glasdamm (så jag har en buff som andningsskydd). 

onsdag 4 december 2013

Hästlycka


Idag träffade jag Caroline. Vi bodde grannar som små och tilbringade massa tid i stallet och på övrig tid sprang vi över till varandra hela tiden, lite som "Bullerbyn". Hon har för ett tag sedan skaffat en häst, som jag fick lyckan och glädjen att rida idag. Ujuj, hästtjejen finns kvar i mig.
Dessutom kul att träffa Carro igen!

Det var två år sedan jag sist satt på en häst, då en lugn ridtur på trygga Islänningar. Under tiden jag bodde i Australien så red jag nästan varje dag och hade hästarna på gården. Sprängde fram i galopp genom djungeln och lät hästen ta ut stegen helt. Innan det reda jag lite sköthästar här hemma. Modig och hade inga problem att sitta på en stor häst, även om det bockade och kastade runt med lilla jag som flög hit och dit. Jag har nog aldrig känt mig rädd eller osäker på en hästrygg och inte heller fattat att det egentligen är djuret som väger flera gånger mer än jag, som i slutändan faktiskt bestämmer. Jag har ju till och med frivilligt tagit de vildaste hästarna i stallet, för att de "var lite mer att jobba med" och för att det var kul med hästar som hade lite "persolighet".

Nu var jag jätteglad att Carros häst var supersnäll och lugn. Jag har insett att jag inte är odödlig och att det faktiskt kan göra ont att kastas någon meter ner i en frusen backe. Hjälp, ett ålderstecken!!
I vilket fall så gick det hur bra som helst, och leendet var precis lika stort då jag väl satt av. Jag kunde känna mig så trygg på hästryggen även denna gång. Hästar är underbara varelser och hela min själ njöt då jag fick borra in näsan i hästens man och njuta av den välbekanta doften.

måndag 2 december 2013

Årets första skejtpass


Jag älskar träning och jag älskar så att skejta. Så är det bara.
Under början av universitetet tränade jag minst en gång om dagen, det var ju så nära till skidspår och gym. Ofta blev det något styrkepass mitt på dagen och sedan ett skid- eller löppass på kvällen. 
Kanske så blev det lite för många styrkepass med en tävlingshjärna som tvingar mig till att lyfta tungt och ta i tills man nästan skiter på sig. Detta blandat med att resten av tiden sitta i en betongbunker och fjärta istället för att klyva ved, skotta snö och rasta hundar. 
Resultat? En sjukt tung kropp att släpa runt på i skidspåret, men med ett stort leende och massvis med energi. 
Dom två senaste åren så har jag knappt tränat något alls. Jag har knappt lyckats damma av skidorna och gymmet har inte fått sig många besök. 
Resultat? En deppig och lat person utan vare sig kondition eller muskler. 

Idag var jag på skidspåret och tog första varven. Eller 900 meter enkel väg, så man åker fram och tillbaks tills hjärnan snurrar runt. Jag kände mig som en total katastrof, men det var så underbart kul ändå. Jag är flera kilo lättare än då jag var som tyngst, men svag, dålig kondition och med en katastrofal teknik. Denna vinter ska det bli ändring. Här ska tränas och njutas! Jag ska bli lagom stark, träna upp konditionen, slipa på tekniken och framförallt se till att njuta allt vad som går tillsammans med mina skidor! 

Känslan efter dagens skidpass är glädje, glädje och ändå mer glädje! Kan knappt vänta till nästa tur! 

2009-10, ca 69 mil
2010-11, ca 93 mil
2011-12, ca 20 mil 
2012-13,  jättelite!

söndag 1 december 2013

Graverad ljuslykta


Tidigare så har jag frostat en del ljuslyktor med frostingfärg som man sedan bränner i ugnen. Den tål dock inte maskindisk, på gott och ont. Är man less på mönstret så är det bara att stoppa in lyktan i maskinen och glaset kommer ut "rent". Därremot kan man ju råka förlora ett mönster man gillar, om det av misstag hamnat i maskinen. Nu tog jag dremeln och graverade in mönstret på denna.

lördag 30 november 2013

Loova




Det är inte lätt att försöka måla av den vackraste man vet. Hur man än gör så blir det så långt ifrån verkligheten. Bara att öva! Idag började jag måla av Loova. Jag utgår från en bild på datorn, och för första gången så provade jag att inte skissa i blyerts först utan började vid ögat och målade vidare med akrylfärg. Först ett lätt lager med mycket utspädd färg, och sedan började jag fylla på med mer färg. Nosen känns aningen för kort, fast å andra sidan så var hon ändå rätt så ung på bilden.
Pälsen var ett mäck att få till. Så fin i verkligheten, men tålamod till att måla strå för strå finns inte hos mig. Jag tror dessutom man har någon speciell pensel. Jag kan ju nästan ingenting om teorin bakom målning, och kör helt enkelt på en vanlig rund pensel.

Förut så målade jag ofta av bilder, men tänkte mig hela tiden en platt liknelse av en platt bild. Det blev aldrig bra och tog evinneligt med tid. Nu försöker jag mer tänka det jag målar i "3d", som att jag med penseln formar ett runt objekt, men på en platt bild. Det tänket gör det så mycket lättare att jobba fram en form, och betydligt roligare!

Vill du se någon som är riktigt magiskt skicklig på att måla hundar, så titta in på my kind of art. Dom ser levande ut!

fredag 29 november 2013

Kvinnan


Jag har alltid funnit frid i att sitta och pyssla. Kunde som liten sitta i timtal och måla, leka med dockor eller tälja. I gymnasiet fanns en stor bild- och formkurs som jag så gärna ville läsa. Den var tre gånger så stor som en "vanlig" kurs. Strax innan kursstart så insåg jag att det var ett dumt val. Alla andra skulle vara mycket bättre än jag. Jag skulle få dåligt betyg som skulle dra ner mitt slutbetyg för mycket. 
Hur det än vart, så läste jag kursen. Och stormtrivdes. I ett par timmar varje vecka fick jag släppa all matte, engelska, fysik, kemi, spanska, historia och bara fokusera på att pyssla. Släppa prestationskraven och bara ta det lugnt. I slutändan så gjorde nog dessa timmar av "pysslemeditation" att jag höjde mitt betyg på övriga kurser.

En av uppgifterna gick ut på att göra en människa i lera. Hur människan skulle se ut var helt frivilligt. Jag gjorde en kvinna som ligger ner och kurar ihop sig. När allt runtom blir för jobbigt så kryper hon ihop och blundar. Minskar alla intryck och låter omvärlden försvinna för ett tag. Ett flyktbeteende från verkligheten, då hon likt ett barn vill lägga händerna för ögonen tills det farliga eller onda är borta. Hennes skörhet, där hon ligger naken. Önskan om att slippa se eller ta tag i verkligheten, och istället väljer att blunda för det. Det finns många känslor och tankar som gömmer sig i henne. 
"Kvinnan", som hon heter här hemma, har nog kommit att bli min favoritsak som jag gjort. 





torsdag 28 november 2013

 En påse till en medelstor kaffepanna. I mörkbrunt läder och jeanstyg. 


Julpysseltipps: Spara alla ljusstumpar som blir över under året. Har man något ljus vid middagsbordet varje dag så kan jag garantera att det blir en hel del! Vi hade några röda ljus, så då blev allt rosarött. Smält ner allt och sila bort gamla vekar och liknande. Droppa i någon vanlig doftolja om man känner för ett ljus som luktar lite.
Till formar kan man använda vad som helst. Här har jag använt en hel ölburk, en knövlig ölburk som inte gick att panta, två knölviga engångspappersmuggar i papper, och en liten plastmugg (här får stearinet inte vara för varmt, för då smälter muggen!). Knyt fast en veke på en penna och lägg över. Häll i stearinet och låt det stelna. Ofta blir det ett hål i ljuset eftersom allt krymper då det svalnar, så spara lite stearin och fyll i hålet.

onsdag 27 november 2013

När jag läste artikeln Råare attityd till sexbrott bland unga på DNs hemsida så kan jag väl inte säga att jag blir så förvånad, men jag blir bara ännu mer besviken på samhället. Fanns allt det här för tio år sedan eller har de störda, fruktansvärda och sjuka synen på sex och vad killar tvingar tjejer till att göra totalt spårat ut nu på senare tid?
Läsvärd artikel som ger en tankeställare!





måndag 25 november 2013

Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor.

Idag är den 25 november. Inte vilken dag som helst, utan internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor

Varför har man en sådan dag? Jo, för att en av tre kvinnor har blivit utsatt för fysiskt, sexuellt eller andra former av våld.
33 procent av jordens kvinnor har blivit våldtagna, utsatta för hot eller misshandlade av en främling, bekant, eller sin egna man/sambo/pojkvän. Ett flertal av dessa har inte blivit utsatt för detta en gång, utan vid flera upprepade tillfällen. Läskigt många kvinnor får stå ut med psykisk och/eller fysisk tortyr under flera års tid. Några blir tyvär tillslut mördade.

Eftersom en stor andel personer bevisligen tycker att det är helt ok så att behandla en kvinna på ovanstående sätt, så ville resten av befolkningen på något sätt markera hur fel man tycker att det är att slå en kvinna, bara för att hon är kvinna. Därmed denna dag och en internationell lag som säger att det är förbjudet att bruka våld mot kvinnor.

Det här sker överallt i samhället. Här, i ”världens mest jämstälda land och superlyckliga Sverige”, så utsätts många kvinnor någon gång under sin livstid för en mans våld. Av män som inte ser att det är något fel med det. 

I skolan fick man lära sig mycket som var bra att ha med sig i bagaget på väg ut i livet. Man fick lära sig räkna, skriva, lära sig om träning, hushållsekonomi, att steka perfekta pannkakor, trä på en kondom på en gurka och att det är farligt för en tjej att gå i mörka gränder på kvällen. Men när pratade man om att hela 33 procent av alla kvinnor i samhället far illa på grund av någon man som har svårt att kontrollera och behärska sig själv? När nämndes det att hemmet statistiskt sett är betydligt farligare än den mörka gränden? Vem varnade den lilla lilla flickan som sitter där i skolbänken, glad och godtrogen, att hon en dag ska vara beredd att behöva slåss mot någon hon kanske känner, för sin rätt till att bestämma över sin kropp?
En del saker lär man sig genom att leva livet. Det är ju bara det att läxan därifrån är betydligt tyngre att bära med sig i ryggsäcken än en liten skolbok. De flesta sitter så tryggt tillbakalutade och tänker att allt det där, det händer inte mig! Det händer ju inte ens i trygga Sverige. Eller?

Fast och andra sidan, läser man tidningarna idag så verkar det som om en del män verkar ha rätt så svårt att kontrollera sig själv och sin sexuella drift. Man får helt enkelt skylla sig själv om man är kvinna och befann sig på fel plats vid fel tidpunkt och inte hade magiskt starka ninjakrafter att slå sig fri. Det är inte så säkert att den man som för stunden bara tänker på en sak uppfattar att den lilla personen som bor i kroppen som denne man har gett sig på, ligger där livrädd och piper att hon inte vill. Vad händer med kroppen då man är jätterädd, börjar hata sig själv och inser samtidigt att man är fem gånger svagare än ens motståndare? Jo, kroppen blir som överkokt spagetti. Hur coola ninjakrafter har egentligen Betty Spagetty? I rätten kallas avsaknaden av magiska ninjakrafter för "hon var bara lite blyg". 
En del män verkar dessutom tycka sig ha en professionell utbildning i att tolka kvinnor. En utbildning som de fått genom att se x antal porrfilmer, vissa med sadomasochistiska inslag. I porrfilmer så älskar dessa tokkåta kvinnor att ha samlag "mot deras vilja". 
Dessa mäns slutsats; kvinnor borde tända på att bli våldtagna och det enda kvinnor tänker på är sex.
Min slutsats: som kvinna så bör man nog lära sig självförsvar och framförallt vara beredd på och våga använd det! Se till att vara stark och akta sig för att bli för berusad. En del män tycks ha sin hjärna placerad mellan benen. Öronen är som känt inte direkt kopplade dit ner. Att man säger nej spelar inte så stor roll. 

Det finns säkert de män som någon gång gör ett misstag som dom skäms över resten av livet, precis som kvinnan som dras med sitt minne och skam över vad hon blivit utsatt för. Så finns det män som har satt manipulation, kränkning, hot och psykisk och/eller fysisk misshandel i system. Som en del i deras sätt att ”hantera” kvinnor i dess närhet. Det har tillslut blivit en så bekväm vardag att de själva kanske inte ser eller reagerar på hur dom beter sig. Dessa män har tillslut normaliserat den syn på våld och sex som dom har. Att kvinnan som dom är tillsammans med får ett blåöga då och då är helt och hållet hennes fel, eftersom hon inte betedde sig på det sättet som mannen önskade. Och ligger hon och gråter, då är hon ju elak mot mannen eftersom detta kan ge honom dåligt samvete, vilket ju är jobbigt att ha. En del män, rätt så många faktiskt, verkar tycka att jämstäldhet och feminism är onödigt trams. Att män är skapta för att bestämma över kvinnan, och lyder hon inte så är det därför helt ok att bestraffa henne. 

Självklart så vill inte en (allt för stor) del av den manliga befolkningen förknippas som våltäktsmän eller kvinnomisshandlare (för om 1 av 3 kvinnor blir utsatta, hur många av alla män utsätter någon gång en kvinna för detta??). Är man då dum och elak som kvinna om man vågar säga att det är fel? 

Jag tror att vi generellt sett i samhället måste våga prata. För vår egna skull och för andras. Psykisk, fysisk och sexuellt våld i världen, i Sverige och i våra hem är ingen ovanlighet. Men snälla, låt oss inte normalisera det och låt oss inte blunda för det! 
Jag vägrar acceptera mäns utnyttjande och våld mot kvinnor! Jag vägrar normalisera det och jag vägrar blunda för det och jag vägrar låta bli att prata om det. 




fredag 22 november 2013

FATTA - CLEO & Syster sol feat. Kristin Amparo och Nasteho



www.fatta.nu
Låten och videon är baserad på hundra femtio berättelser om sexuella övergrepp inskickade till kampanjen under en tvåmånadersperiod sommaren 2013. 

Tänk att så pass många personer i vår svenska befolkning har så fruktansvärt svårt att skilja på rätt och fel, och framförallt fatta innebörden av vad ett nej betyder. 

tisdag 19 november 2013

Mitt skoprojekt rullar på, jag fastnade dock på det faktum att jag inte fick tag på någon slitsula.
Jag var inne till den sura och dyra skomakaren på stan två gånger och frågade om han kunde skära av en lämplig längd på rullen med skosula så kunde jag göra resten själv och han tjänar en liten slant på sulmaterialet. Sjukt snabba och lätta pengar för honom då hans arbete med detta är att ta en kniv, dra ett streck och sedan ta betalt.

Första gången ryter han frågande om jag möjligtvis hade en läst i st 43 åt honom, men han hade ingen lust att hjälpa mig. Han sa att jag aldrig skulle klara av att sy en sko, det skulle vara helt omöjligt. Jag har ju ingen kunskap eller utbildning och han hade ingen lust att utbilda mig. Jag skulle komma in då jag hade exakta måttet.
Jag kommer in igen, med exakta måttet. Han kollar på skon och säger att det ser ut som en ful handske. Hade jag tur så kunde jag få det att likna en mokkasin, men aldrig en sko. Oj, vad synd han tyckte om mig för att jag la ner massa tid på att försöka mig på något jag aldrig skulle lyckas med. Lägg tiden på något annat.

Tillslut så suckar han, muttrar och plockar ner rullen med sula. Någon decimeter skulle kosta 250 kr (svindyrt, så jag gick).

Jag ska minsan göra ett par skor som både är sköna, funktionella och snygga. Så kan han få sura vidare.

Nåväl. Mina kära stövlar har spruckit i gummit så pass att jag har gett upp att limma och laga. Jag slaktade helt enkelt skorna och noterade att sulan passar storleksmässigt. Återstår bara att komma på hur jag ska få fast skon på sulan på ett snyggt och smidigt sätt. Jag har redan sytt om botten en gång, så sprätte jag upp allt igen. Sydde om, blev missnöjd och sprätte upp igen. Suck. Tålamod, tålamod...! Så kan man ju även fråga sig varför jag inge lyckas tänka ordentligt innan jag börjar sy, eller är så korkad att jag sprättar upp båda skorna istället för att börja med ena.
Letade fram vita läderband att ha som snören, blev lite sportigt och modernt.
Skorna (eller de fula vantarna) är för övrigt grymmt sköna! Jag ska tova en socka att ha i, så blir dom riktigt goa att knata runt med i vinter.





torsdag 14 november 2013

Bill Gates 11 budord till ungdomar som vill lyckas


1. Livet är orättvist, vänj dig.

2. Världen bryr sig inte om ditt själv­förtroende. Världen förväntar sig att du ska prestera något innan du kan luta dig tillbaka och må bra.

3. Du kommer inte ha en fet månadslön direkt efte
r gymnasiet. Du kommer inte att bli VD med fin bil innan du förtjänar det.

4. Om du tycker att din lärare är jobbig: Vänta tills du får en chef.

5. Att jobba i gatukök eller som städare är inte under din värdighet. Dina far- och morföräldrar hade ett namn för det – de kallade det för möjligheter.

6. Om du strular till det: Skyll inte ifrån dig, lär av dina misstag.

7. Din skola kanske inte tror på vinnare och förlorare, de kanske ger alla nya chanser hela tiden. Detta liknar inte någonting i det verkliga livet.

8. Innan du var född, var dina föräldrar inte så tråkigt som de är nu. De blev sådana för att de måste betala dina räkningar, städa efter dig, tvätta dina kläder och lyssna på dig när du pratar om hur cool du tror du är. Så innan du räddar regnskogen från parasiter som dina föräldrars generation, prova att avlusa garderoben i ditt eget rum.

9. Livet är inte uppdelat i terminer. Du kommer inte ha några sommarlov och väldigt få arbetsgivare är intresserade av att hjälpa sina anställda hitta sig själva. Gör det på din egen fritid.

10. TV är inte på riktigt. I verkliga livet måste folk faktiskt lämna kaféet och gå till jobbet.

11. Var snäll mot nördarna. Chansen är stor att du kommer att jobba åt en




Elton John - I´m still standing



You could never know what it's like
Your blood like winter freezes just like ice
And there's a cold lonely light that shines from you
You'll wind up like the wreck you hide behind that mask you use


And did you think this fool could never win?
Well look at me, I'm a-coming back again
I got a taste of love in a simple way
And if you need to know while I'm still standing, you just fade away


Don't you know I'm still standing better than I ever did
Looking like a true survivor, feeling like a little kid
I'm still standing after all this time
Picking up the pieces of my life without you on my mind


Once I never could hope to win
You starting down the road leaving me again
The threats you made were meant to cut me down
And if our love was just a circus you'd be a clown by now


måndag 11 november 2013

Boktips

Jag har läst en del böcker i höst och tänkte skriva lite om dessa. Jag tror vi läser lite för lite idag då slösurfande på internet är så mycket lättare att slösa bort tid på. Genom att läsa kan vi lära och dela med oss av kunskap. Öppna upp en del ämnen som är förbjudna att prata om. En bra bok i rätt ögonblick kan verkligen ge en en stor och peppande kram, om du förstår vad jag menar.


Ena boken "Inferno" är självbiografin skiven om och av Linda Lovelace, känd som en av tidernas mest kända porrstjärnor. Hennes liv var helt fruktansvärt. Boken var hemsk att ta sig igenom, men jag tycker verkligen att man borde läsa den. Man får en inblick i den industri som blir allt större idag; porrindustrin. Dess brutalitet och den ofrivilja som ibland faktiskt kan ligga bakom de kvinnor som karlar värden över sitter och tänder på.
Hot och utpressning. Utan andras hjälp och pepp att ta sig ifrån en extremt dålig realtion så hade just Linda nog inte lyckats. Kvinnor som hamnar fel i livet. Hos fel man, eller söker bekräftelse på ett sätt som skadar dom. Sedan är det för sent att ta sig därifrån. Många inom porrindustrin verkar ha blivit våldtagna och sedan straffar sin förstörda själ och kropp genom att låta andra använda sig.  Fruktansvärd hemsk, men väldigt läsvärd. Började som en ung liten tjej som träffade en trevlig kille som hon föll för. Även om hon var med om ett extremt fall, där hon utnyttjades i porrindustrin, så ville hon framföra ett budskap..

Ett urklipp ur sista sidan ur boken:
"Hur kan man känna igen Chuck Traynor? Svaret är: det kan man inte. Först verkade Chuck normal och trevlig. Plötsligt hade han en pistol i handen och siktade på mitt huvud. Jag trode aldrig att något sådant skulle kunna hända mig, men nu vet jag bättre. Det hände mig och det kan hända dig. Den här berättelsen är inte unik. Det finns massor av Chuck Traynors. Och en oändlig massa flickor, som är unga, godtrogna, sårbara, och ibland lite dumma. Och det är helt säkert att ibland träffar de här människorna på varandra. När de har skiljts åt sär skadan redan skedd."


"En kvinnas resa" är skriven av Agneta Sjödin. Berättelsen handlar om en kvinna som beger sig ut på pilgrimsvandring för att finna sig själv och bearbeta saker hon varit med om tidigare; övergrepp och dåliga, destruktiva relationer. Saker som hon skämts för och stängt inom sig i så många år.
Boken var kanske lite seg, det handlade mycket om hennes vandring och hur hon kände då. Trötthet, skoskav, viljan att gå själv och viljan att dela resan med andra. Den hade dock ett tydligt budskap och har man inte så bråttom med att läsa den, så är den riktigt bra.

Ett litet utklipp i boken, då hon sitter och tänker tillbaks på övergreppet hon var med om som ung:
"Eftersom hon tror att hon är så svag så blir hon också det - hon blir hans lilla leksak, och han vet precis vad han gör. // Hon funderar över om hon ska skrika eller göra motstånd. Var är hennes vänner? Tänk om någon kommer? Tänk om någon ser henne så här? Hon skäms, känner sig smutsig och äcklig. Hon säger ingenting, hon vet att han är starkare än hon. Han måste vara klar snart, tänker hon. Jag låter honom göra det han ska, sedan är jag fri. Spriten bedövar fortfarande hennes sinnen, men mardrömmen är verklig. Hon är totalt hjälplös och paniken växer."


Min fantastiska engelska- och svenskalärare som jag hade på högstadiet och gymnasiet har gått och blivit författare. Peter Bäckmans andra bok, "I saknaden föds hatet" är en spännande thriller med ett flertal mord, och om unga flickor som låter äldre män använda deras kroppar mot betalning i sökandet efter bekräftelse, som självskadebeteende och för att få pengar till att köpa droger för att bota sin ångest. Vem är mördaren och vad har männen som mördas för gemensamt...?


Caitlin Moran har skrivit boken "Konsten att vara kvinna". Där går hon igenom alla de faser hon som kvinna har genomlevt i livet. Från ung, utstött. Första mensen, utvecklingen som kvinna, tonårsåldern, kärlek, abort, shopping och att bli mamma. En kul bok att ha läst, och i valda stycken garanteras en stor igenkänningsfaktor!


I slutändan så har jag köpt Paolos Robertos bok "Paolos träningsbibel". Jag känner mig nämligen på tok för svag! Ska jag en dag kunna vänja mig med ryggsäcken jag skrev om tidigare, kasta upp fanskapet på ryggen och springa över berg, så måste jag bli starkare på alla sätt. Idag kan jag ju inte ens stå upprätt med säcken på ryggen utan hjälp från andra! Här går han igenom en hel hög med massa bra övningar som passar perfekt att träna på hemma, på ett tydligt och inspirerande sätt.


Fort Atlantic. Let your heart hold fast




All my days are spent
All my cards are dealt
Oh the desolation grows
Every inch revealed
As my heart is pierced
Oh my soul is now exposed

In the oceans deep
In the canyons steep
Walls of granite here I stand
All my desperate calls
Echo off the walls
Back and forth
Then back again

To believe I walk alone
Is a lie that I've been told

So let your heart hold fast
For this soon shall pass
Like the high tide takes the sand

At the bitter end
Salt and liquid blend
From the corner of my eyes
All the miles wrecked
Every broken step
Always searching always blind

Never fear, no never fear
Never fear, no never fear

So let your heart hold fast
For this soon shall pass
There's another hill ahead

Hundhalsband


Loova har fått sig ett ordentligt halsband. Det var så svårt att få fatt i den lilla, tunna läderbandet som hon haft tidigare. Speciellt då hon mer eller mindre flyger ut ut hundgården. Så är det faktiskt viktigt för en liten dam att vara snygg!





;)