Björk. Jag älskar björkar. Löven, doften. De små knopparna som färgar skogen så friskt ljusgrön efter en lång vinter. De vackra brandfärgade löven på hösten. Teet man kan koka på vårknopparna och saften man kan göra. Ljudet då löven prasslar i vinden. Den svarta och vita barken.
Veden och dess färg och stuktur. Mjukt som smör då det är färskt. Hårt som sten då det är torrt. Vrilarna med de tydliga flammorna. Masurn i rötterna. Björkveden som värmer kakelugnen en kall vinterdag.
Betula nana, vår lilla dvärgbjörk, klarar av att växa där man inte trodde det var möjligt. Lång uppe på fjället där snöstorm råder på vintern. Som mot alla odds överlever och växer. Med små, små vackra och tjocka löv. Inte spetsiga som på andra björkar, utan rundat. Vars grenar skär mot benen då man går igenom riset på sommaren. Där riporna sitter och trycker på hösten.
Jag sitter och funderar. Dvärgbjörkens blad som ett smycke silver, så vackert det skulle bli.
Skyndar mig till garaget och letar fram en metallplatta och filar till. Trär på en örhängeskrok och lyfter ögat mot spegeln. Jo. Jag gillar min lilla prototyp. Frågan är bara hur man ska få till ett snyggt löv i silver.
Jag kan knappt bärga mig till silversmideskursen som börjar om ett par veckor.
Nyfiken, förväntansfull och full av ideér.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.