Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor.

Idag är den 25 november. Inte vilken dag som helst, utan internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. 

Varför har man en sådan dag? Jo, för att en av tre kvinnor har blivit utsatt för fysiskt, sexuellt eller andra former av våld.
33 procent av jordens kvinnor har blivit våldtagna, utsatta för hot eller misshandlade av en främling, bekant, eller sin egna man/sambo/pojkvän. Ett flertal av dessa har inte blivit utsatt för detta en gång, utan vid flera upprepade tillfällen. Läskigt många kvinnor får stå ut med psykisk och/eller fysisk tortyr under flera års tid. Några blir tyvär tillslut mördade.
Eftersom en stor andel personer bevisligen tycker att det är helt ok så att behandla en kvinna på ovanstående sätt, så ville resten av befolkningen på något sätt markera hur fel man tycker att det är att slå en kvinna, bara för att hon är kvinna. Därmed denna dag och en internationell lag som säger att det är förbjudet att bruka våld mot kvinnor.

Det här sker överallt i samhället. Här, i ”världens mest jämstälda land och superlyckliga Sverige”, så utsätts många kvinnor någon gång under sin livstid för en mans våld. Av män som inte ser att det är något fel med det. 

I skolan fick man lära sig mycket som var bra att ha med sig i bagaget på väg ut i livet. Man fick lära sig räkna, skriva, lära sig om träning, hushållsekonomi, att steka perfekta pannkakor, trä på en kondom på en gurka och att det är farligt för en tjej att gå i mörka gränder på kvällen. Men när pratade man om att hela 33 procent av alla kvinnor i samhället far illa på grund av någon man som har svårt att kontrollera och behärska sig själv? När nämndes det att hemmet statistiskt sett är betydligt farligare än den mörka gränden? Vem varnade den lilla lilla flickan som sitter där i skolbänken, glad och godtrogen, att hon en dag ska vara beredd att behöva slåss mot någon hon kanske känner, för sin rätt till att bestämma över sin kropp?

En del saker lär man sig genom att leva livet. Det är ju bara det att läxan därifrån är betydligt tyngre att bära med sig i ryggsäcken än en liten skolbok. De flesta sitter så tryggt tillbakalutade och tänker att allt det där, det händer inte mig! Det händer ju inte ens i trygga Sverige. Eller?

Fast och andra sidan, läser man tidningarna idag så verkar det som om en del män verkar ha rätt så svårt att kontrollera sig själv och sin sexuella drift. Man får helt enkelt skylla sig själv om man är kvinna och befann sig på fel plats vid fel tidpunkt och inte hade magiskt starka ninjakrafter att slå sig fri. Det är inte så säkert att den man som för stunden bara tänker på en sak uppfattar att den lilla personen som bor i kroppen som denne man har gett sig på, ligger där livrädd och piper att hon inte vill. Vad händer med kroppen då man är jätterädd, börjar hata sig själv och inser samtidigt att man är fem gånger svagare än ens motståndare? Jo, kroppen blir som överkokt spagetti. Hur coola ninjakrafter har egentligen Betty Spagetty? I rätten kallas avsaknaden av magiska ninjakrafter för "hon var bara lite blyg". 
En del män verkar dessutom tycka sig ha en professionell utbildning i att tolka kvinnor. En utbildning som de fått genom att se x antal porrfilmer, vissa med sadomasochistiska inslag. I porrfilmer så älskar dessa tokkåta kvinnor att ha samlag "mot deras vilja". 

Dessa mäns slutsats; kvinnor borde tända på att bli våldtagna och det enda kvinnor tänker på är sex.

Min slutsats: som kvinna så bör man nog lära sig självförsvar och framförallt vara beredd på och våga använd det! Se till att vara stark och akta sig för att bli för berusad. En del män tycks ha sin hjärna placerad mellan benen. Öronen är som känt inte direkt kopplade dit ner. Att man säger nej spelar inte så stor roll. 

Det finns säkert de män som någon gång gör ett misstag som dom skäms över resten av livet, precis som kvinnan som dras med sitt minne och skam över vad hon blivit utsatt för. Så finns det män som har satt manipulation, kränkning, hot och psykisk och/eller fysisk misshandel i system. Som en del i deras sätt att ”hantera” kvinnor i dess närhet. Det har tillslut blivit en så bekväm vardag att de själva kanske inte ser eller reagerar på hur dom beter sig. Dessa män har tillslut normaliserat den syn på våld och sex som dom har. Att kvinnan som dom är tillsammans med får ett blåöga då och då är helt och hållet hennes fel, eftersom hon inte betedde sig på det sättet som mannen önskade. Och ligger hon och gråter, då är hon ju elak mot mannen eftersom detta kan ge honom dåligt samvete, vilket ju är jobbigt att ha. En del män, rätt så många faktiskt, verkar tycka att jämstäldhet och feminism är onödigt trams. Att män är skapta för att bestämma över kvinnan, och lyder hon inte så är det därför helt ok att bestraffa henne. 

Självklart så vill inte en (allt för stor) del av den manliga befolkningen förknippas som våltäktsmän eller kvinnomisshandlare (för om 1 av 3 kvinnor blir utsatta, hur många av alla män utsätter någon gång en kvinna för detta??). Är man då dum och elak som kvinna om man vågar säga att det är fel? 

Jag tror att vi generellt sett i samhället måste våga prata. För vår egna skull och för andras. Psykisk, fysisk och sexuellt våld i världen, i Sverige och i våra hem är ingen ovanlighet. Men snälla, låt oss inte normalisera det och låt oss inte blunda för det! 

Jag vägrar acceptera mäns utnyttjande och våld mot kvinnor! Jag vägrar normalisera det och jag vägrar blunda för det och jag vägrar låta bli att prata om det.