Kvinnan

Jag har alltid funnit frid i att sitta och pyssla. Kunde som liten sitta i timtal och måla, leka med dockor eller tälja. I gymnasiet fanns en stor bild- och formkurs som jag så gärna ville läsa. Den var tre gånger så stor som en "vanlig" kurs. Strax innan kursstart så insåg jag att det var ett dumt val. Alla andra skulle vara mycket bättre än jag. Jag skulle få dåligt betyg som skulle dra ner mitt slutbetyg för mycket. 

Hur det än vart, så läste jag kursen. Och stormtrivdes. I ett par timmar varje vecka fick jag släppa all matte, engelska, fysik, kemi, spanska, historia och bara fokusera på att pyssla. Släppa prestationskraven och bara ta det lugnt. I slutändan så gjorde nog dessa timmar av "pysslemeditation" att jag höjde mitt betyg på övriga kurser.

En av uppgifterna gick ut på att göra en människa i lera. Hur människan skulle se ut var helt frivilligt. Jag gjorde en kvinna som ligger ner och kurar ihop sig. När allt runtom blir för jobbigt så kryper hon ihop och blundar. Minskar alla intryck och låter omvärlden försvinna för ett tag. Ett flyktbeteende från verkligheten, då hon likt ett barn vill lägga händerna för ögonen tills det farliga eller onda är borta. Hennes skörhet, där hon ligger naken. Önskan om att slippa se eller ta tag i verkligheten, och istället väljer att blunda för det. Det finns många känslor och tankar som gömmer sig i henne. 

"Kvinnan", som hon heter här hemma, har nog kommit att bli min favoritsak som jag gjort.