Kalla dagar

Höstens kyla har verkligen anlänt. Där vi är och stämplar nu så har snön lagt sig och vattnet börjat frysa. Det blir så ljust och vackert. 

Loova har börjat gå så fint i skogen. Tidigare har hon haft ganska så korta sök fram tills dess att hon hittat älg, och hållit sig ganska nära mig. På senaste släppet for hon iväg på en gång. Kort därefter ekade skallet i skogen. Kul!

-14 grader vid släppet. En fantastiskt vacker höst som snart får lämna plats åt vintern. 

Jakt, kajak och jobb

Pikku följde med mig till Ängesbyn för någon helg sedan. Han sökte bra, men blev trött lagom till att vi hade gått våran såt, och somnade med min bössa som huvudkudde.

En underbar kajaktur en stilla dag. 

Och en dag på jobbet.. Vi arbetar just nu i Jokkmokks kommun och klavar ett stort område. Utsikten är vacker från stället där vi är, men själva området är ett riktigt träsk. 

Tidiga mornar, och sena kvällar..

Såhär ser det ut där vi arbetar. Äckligt färgat vatten och höga tuvor som vi ska hoppa runt på. Alla träd över 7 cm i diameter ska stämplas...hujja!

Denna helg fyllde Linus 30 år. På lördagen var vi på ölprovning med svenskt craftöl på Cgs i Luleå. Lärorikt, gott och trevligt!

En längtan efter vinter...

Dagens investering. Jisses, vad jag ser fram emot vintern! Och att vi bor sled in sled out i Töre gör ju inte saken sämre!

 

Smyga på ståndskall

I lördags gick det rätt så segt för mig och Loova på jakten. Hon hittade en slaktgrop som hon görjade runt i tills hon luktade äckel. Tre gånger fick jag hämta henne, sedan blev jag sur, lessnade och gick till bilen. På söndagen gick det betydligt bättre. Några minuter efter släppet så får Loova upp älg och skällde fast den. Jag fick smyga på ståndskallet, vilket var svårt i den frusna mossan som krasade som corn-flakes under fötterna. Samtidigt så var det sååå spännande. Nu var det länge sedan jag smugit på älg! Då jag konstaterat att det var ett ensamt vuxet djur, och vi har vuxenkvoten fylld, så gick jag fram med mobilen och filmade. Det var rätt så tätt med smågranar och björksly, och jag kom mig riktigt nära. På ca 8 meters håll gömde jag mig bakom en björk och njöt av adrenalinruset i någon slags skräckblandad förtjusning över att kunna följa det så nära.  Älgen var gode stor -och jag kände mig ganska liten. Det var första gången jag fick smyga på Loovas ståndskall, och idag skötte hon det riktigt fint! Jag är supernöjd! Dessutom bjöd helgen på många minusgrader och strålande sol på dagarna.

  

Förra veckan fyllde jag år. Mamma och Elsa kom upp på besök över helgen. Det var kul att ha dom här. Vi tog en lugnhelg och mådde gott. Så såg vi "glada hälsningar från Missångersträsk" på bio. Jag har läst boken tidigare -och älskat den. Även filmen var helt underbar, och jag fick skratta väldigt mycket. Dessa skor från Kero fick jag av Linus -och jag älskar dom!

En dag på havet

Nyhemkommen från fjällen blev jag utskjutsad med en båt till en ö långt ut i Luleå skärgård för att kika till ett biotopskydd. Det var nog länge sedan området blivit tillsynat, så det var en del att göra för att underhålla kantmarkeringen. Under dagen blåste det kallt och regnade en del, så det var ganska skönt att komma hem på kvällen och göra upp en brasa i kaminen.

Fina fynd!

Änok

I början på veckan begav jag och två kollegor oss ut för att stämpla klart de sista två bestånden i Änok. För att ta oss ut till den otillgängliga marken flög vi helikopter, och fick en fantastisk flygtur från Vuoggatjålme till dalgången norr om Kvikkjokk.

Här går vi in för landning i det område som vi nu har stämplat.

 

Sjöarna var frusna och isen låg spegelblank.

 

 

Dagen blev väldigt stressig, och vi blev klar med enbart 20 minuters marginal till dess att helikoptern kom och hämtade oss i solnedgången. Hemfärden blev magiskt vacker!

 

 

Områdesvis var det lite turbulens i luften då vi passerade fjällkrön och kom nära det stora massivet med höga toppar. Piloten pekade på det här molnet, och berättade om vindarna där. Från marken sögs snö upp och molnet snurrade nedifrån och upp. Där vill man inte vara med helikoptern!

 

Konferens och jakt

 

Under torsdagen och fredagen förra veckan var jag på en intressant konferens i Skellefteå "Skogens framtid - så skapar vi den tillsammans". Bland annat deltog Landsbruksminister Sven-Erik Bucht, Västerbottens landshövding Magdalena Andersson och Skogsstyrelsens generaldirektör Monica Stridsman. Nu samlar näringsdepartementet inspel och håller en dialog med skogsnäringen som en inledande fas i utvecklingen av ett nationellt skogsprogram.

Under dessa dagar diskuterades även jämställdhet i skogsnäringen. Då jag kikade igenom deltagarlistan kunde jag glatt konstatera att på denna konferens var vi hela 44 %  kvinnor!

Ett par inspirerande och tankeväckande dagar!

Så blev det lördag.
Tidsfördriv på ett väldigt lugnt pass.

I lördags morse satt jag på pass. Det var rätt så mörkt då jag vandrade ut. På blötmarken, där jag skulle sitta var det råkallt. Så började det ljusna. Solen tittade fram över björkarna och började värma. Landskapet färgades för ett kort tag rött av ljuset. - jag njöt!

 På söndagen följde jag med Linus ut i skogen.

 

I helgen tog jag mig ann att bryta lite stenar som börjat frysa upp från vägen. Ett bra styrkepass, men bra blev det!

 

 

Affärerna har äntligen tagit tag i frågan att minska matsvinnet. Bland annat så har alla morötter börjat säljas, även de som inte är spikraka och uppfyller EU:s normer. Bland morötterna jag köpte förra veckan var det därremot en och annan som hade en aningen suspekt form.

Om morotsplantor är könade, så gissar jag att detta måste vara roten från en hanplanta.

 

Stämpling

 

Vi har varit ute och stämplat ett område som planeras att bli ett biotopskydd. Genom området som vi varit på denna vecka rann en å. Där hade bävern varit flitig och fällt massor av träd, som nu bildade stora bröthögar som minst sagt var svåra att komma åt. Träden ska stämplas på 1,3 meters höjd från rot, så man måste hitta rotändan på varenda träd. Att ta sig över ån och dess kalla, strida vatten var en liten spännande utmaning; men vi kom oss över rätt så torrskodda.

 

Bilden nedanför tog jag då jag var ut och målade kantgränsen på ett biotopskydd som vi var ut ett gäng och klavade i december förra året. Då var det kallt, grått och väldigt mörkt. Idag sprudlade skogen i färger. Kontraster!

 

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen -jag älskar hösten! Luften, färgerna, allt.

 

En lyckad jakthelg

 

 

Nu har Loova kommit in senare delen av löpen, så hon fick vila denna helg. Själv satt jag på pass. På lördagen hände ingenting alls. Det regnade, slutade regna. Jag läste en bok, drack kaffe och fick en stunds sällskap av en vacker fjäril. På söndagen regnade det ändå mer. Jag satt på pass i en riktig blötmark. En tre meter bred, blöt traktorväg utgjorde min skjutgata. Det kändes som ett hett ställe, där det absolut fanns möjlighet att älgarna skulle passera. Efter att ha suttit en timma så ropar hundföraren att det kan vara en älg på väg åt mitt håll. Hunden gick några hundra meter bakom i spåren. Jag lägger upp bössan med stöd av tornet. Det enda som hördes var regnet som smattrade mot taket och droppet från löven i skogen. Väntar, väntar.. så tillslut. Någonting i skogen 85 mer bort. Stilla -kanske var det en björk som syntes lite mer då en kvist vajjade av regnet, tänkte jag. En halv minut senare kommer det ut en liten tjur med pinnhorn (vi skjuter bara tjurar och försöker freda kvigor och kor). Den gick lugnt, men stannade nästan upp helt just innan skogen tog vid på andra sidan traktorvägen. Jag funderade på avståndet. Långt -men ändå ok, speciellt med tanke på att jag hade bra skjutstöd. Siktar mot bredsidan och kramar sakta avtryckaren. Pang. Skottet kändes bra. Älgen travade in i skogen och försvann. Från att känna mig helt lugn och avslappnad med låg vilopuls, så infann sig ett visst adrenalinpåslag där några sekunder efter skottet. Äntligen en älg -och en liten tjur!!

 

Var tog älgen vägen? Föll den inne i skogen? Jag ropar på radion att jag skjutit på en tjur, och går för att se om den föll. Jag markerar skottplatsen, och går in i skogen. Där var det svårt att se spår då gräset lagt sig av regnet. Men ingen älg. -Fan, skadesköt jag den!? Det är omöjligt. Skottet var bra! Hunden var på väg, så jag väntade. Buck tog direkt upp spåren och travade in i skogen. Efter ett tag började han skälla. Det var stilla. Hundföraren kommer och jag låter honom gå in och se efter. Efter ett tag ropar han på radion att älgen låg, 200 meter in. Ett perfekt lungskott, så det satt där jag ville. Skönt! Jag kände mig väldigt nöjd. En lugn älg och ett bra placerat skott. Så himla kul!

 

 

 

 Ett av lördagens pass

På tisdagen var jag söder om Piteå och nymålade gränsen på ett biotopskydd. Området sträckte sig längsmed en bäck, och bestod av massor med riktigt grova stammar. Där fanns även några enorma myrstackar, och myrstigar som mer liknade skogens E10a.  

 

Mina handskar som referens. Stammen var nog närmare 130 cm på grövsta stället. Mäktigt!

 

Lunchrast i det röda blåbärsriset, under strålande sol. Underbart!

 

 Rejäla gamla stammar!

 

Ibland måste man bara... på baksidan om ena markeringen passade jag på att måla ett litet hjärta.

 

En förfallen koja intill bäcken.