måndag 29 april 2013

Mer slöjd

Jag försöker samla ett urval av det jag slöjdar och gör här på bloggen. Det jag gjort under senaste året ligger inne sedan tidigare, men nu kommer även ett urval av vad jag gjort innan. Allt finns samlat under kategorin "slöjd". 
 Ett par skiktlimmade träskidor, björkfaneér (tror jag var kring 14 då jag gjorde dessa). 

 En större matkosa av björkvril. 2007

Vävda band. 2010

Blåhake, björk. 2009

Hackspett, björk. 2009

Ren. 2012

Guovdageino

 
 En vacker rödräv sprang över vägen och strax därefter kliver vi ut för att kika på vyn. Då hör vi ett litet gossebarn ligga och gråta det mest ledsna och förtvivlade gråt jag hört, mitt ute i björkskogen ett par mil från samhället. Det riktigt skar i hjärtat. Men det var inget litet barn som blivit övergivet mitt ute på vidda, utan en av de snövita hararna som blivit tagen av räven och nu skrek sina sista ord. Fruktansvärt, och jag kan än en gång förstå grunden till många av de övernaturliga tolkningarna och sagorna som berättats genom åren.

För dig som inte känner till Kautokeino så ligger det i nordnorge, nära till finska gränsen. Kauto ligger i Finnmarksvidda. Ett enormt plattområde. Milsvis av ett småböljande landskap utan större kullar eller fjäll. Vägen lång och rak.
Guovdageino, som det heter på samiska och betyder ungefär mitt på vägen. Kato anses ofta vara Sapmís huvudstad. Det språk som pratas till vardags är nordsamiska, tidningen är skriven på samiska och det är inte ovanligt att framförallt det äldre folket går runt i gapti (kolten) till vardags, eller en del av kläderna. Jättefint!
När vi en kväll satt i baren och tog var sin öl passade vi på att prata med ortsbefolkningen. -Bouris, jag kan inte samiska, fick jag alltid inleda samtalet med innan det gick över till norsk-svenska. Ibland hade det varit riktigt kul att kunna ett par ord i vilket fall, så man kunde hålla en lättare konversation.



lördag 13 april 2013

Nyckeln på fel sida dörren...

Många är rädda för att tappa bilnyckeln då man är ute i skogen, och gömmer den därför någonstans i närheten av bilen. Jag är mer rädd för att få nyckeln inlåst, eftersom det verkar hända mig mest hela tiden.

Igår gjorde jag en dum chansning. Jag tvärtog bilen till Handlarn här i Rusksele. Nojig som jag är så knöt jag fast Loova i stolen, så hon inte skulle kunna klättra runt så mycket och framförallt inte råka låsa dörren. Jag brukar aldrig lämna hund och nyckel i bilen samtidigt så det kändes inte bra alls, men jag fick för mig att jag måste träna på att slappna av och inte vara så nojig för allt.
Då vi kommer ut från affären har Loova tagit sig lös från den slarviga knuten och sitter glatt och tittar ut från ett av sätena, medan dörrarna är låsta medan nyckeln sitter i tändningen. Suck! Tur vi hade nära hem och att solen inte var allt för stark denna dag!
Nå, vi skyndar oss hem och hämtar den andra nyckeln till bilen. Trycker på lås-upp knappen. Inget händer. Så länge en nyckel sitter i tändningen så går det inte att låsa bilen med hjälp av en nyckel. Som tur var så satt en liten manuell gamaldax nyckel i denna nyckel, som gick att plocka ut och på så vis kunde jag öppna en dörr och sedan ta ut nyckeln i bilen och låsa upp.
Nåja, man lär sig av sina misstag.

fredag 12 april 2013

Idag har jag bland annat jobbat mer med att skriva på försöksplanen på exarbetet och fixa med det samt bakat massor med kanelbullar och en hög mjukkakkun och så städat lite. Så har vi börjat frosta av frysbox nr 2 och göra klart fjolårets infrysta projekt att göra gurpi. Spännande att se hur väl vi lyckas med det! Det är riktigt kul att experimentera och lära sig mer om vidareförädling av kött.

Till middag åt vi grillad renfile' som fått ligga i marinaden några dagar och som helt otroligt god och mör.

Någon gång i ung ålder lekte jag med kopieringsapparaten på Skogforsk, gissar att jag var 6 år med tanke på fingrarna jag håller upp.

tisdag 9 april 2013


Jag inser att detta börjar mer och mer bli en Loova-blogg, men nu är det så att denna lilla, men snabbt växande tös just nu är nummer ett i mitt liv. Älskar henne!
Se på dessa vackra hundar. Skoj sitter i bandet och vaktar, medan lilla Loova som ännu får gå lös på gården, sätter sig bredvid och spanar efter vad som kommer förbi. Jättegulliga! Jag kunde inte låta bli att le och ta ett foto då jag såg dom utanför fönstret.

Och så har vi den livsfarliga björnhunden in action...

måndag 8 april 2013

Sarvslakt 2012


 Min lillsyster Elsa följde med på sarvslakten i Kraipe i höstas, och här har hon gjort en fin liten film.