För ett par veckor sedan sprang jag på mina första trattkantareller i Norrbotten och blev både förvånad och (såklart) glad över fyndet. I måndags när jag var ute och tillsynade ett biotopskydd hittade jag ännu mer. Eftersom jag inte förväntade mig att hitta svamp i mitten på oktober som fortfarande klarat sig från frosten (och absolut inte mer trattisar som nästan ingen verkar hitta här uppe) så hade jag inte med någon påse i fickan, utan fick fylla innerfickorna på inventeringsvästen (rymmer mer än vad man kan tro) och kepsen. Dagen efter var jag ute i en helt annan kommun, långt ifrån det andra stället och tänkte att jag kan ju omöjligt springa på massor av trattisar två dagar i rad - i Norrbotten. Därför lämnade jag påsen i bilen. Längst ute på objektet så fanns det såklart massor av trattisar och jag fick åter igen användning av västens innerfickor och kepsen. Nu är vårat lilla sovrum fyllt av kantareller från veckan som är på tork. Gott, gott!
Igår fick jag dessutom vara med om något för första gången (vad jag kan minnas). Jag mötte en bil på vägen på ett av ställena och stannade och hejjade. Mannen i bilen hejjade glatt tillbaks och frågade om jag var ute och jagade, varpå jag svarade att jag var ute från Skogsstyrelsen och tillsynade ett biotopskydd. -Vad var det för märkligt med det då? Jo, det var nog första gången någon antagit att jag var ute och jagade. Annars har jag -nästan oavsett årstid (även typ i maj då det inte ens finns löv på blåbärsriset)- fått frågan om jag var ute och plockade svamp eller bär (men jo, idag hade förvisso svampteorin stämt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.