Ny blogg

Rätt så klantigt, men jag har glömt bort lösenordet till min blogg. På datorn jag har hemma är jag inte inloggad, utan jag har fått låna med jobbdatorn för att kunna skriva inlägg den senaste tiden (därav även färre inlägg..). På min surfplatta kommer jag åt bloggen, men via den kan jag inte lägga upp bilder. För att få ett nytt lösenord kan jag skicka en kod till mitt Google-konto, som jag också har glömt bort inloggningen till. Jag har funderat lite på om jag ska hitta på en lösning och fortsätta blogga, eller om jag ska sluta. Bloggen är dock en bra kanal för både mitt foto-intresse och för slöjd, så tanken att sluta kändes tråkig. nouw erbjuder fina bloggsidor, med bra layout för foton och bilder, så jag fastnade lite för dom. Vill du fortsätta följa min blogg klickar du dig vidare in på denna sida:
http://nouw.com/ragnaw så får jag passa på att önska dig varmt välkommen dit.


Kod för att importera min blogg till Nouw: 8467493277

Vecka 26

I en underbart härlig och välbehövlig vecka har jag varit på Fuerteventura (en av Kanarieöarna) tillsammans med mamma, Elsa och hennes sambo Jonathan. Temperaturen har varit alldeles lagom och vattnet kristallklart. Bilder kommer senare!

Magen växer för fullt och jag är nu i vecka 26 (25+5). Lillen där i närmar sig ett kilo och jag går snart in i den tredje trimestern. Tiden går så fort! Jag njuter fortfarande, mår bra och har hittills klarat mig från både ont i rygg och bristningar (peppar, peppar..). Killen sparkar på mer och mer, och det har faktiskt gått att se ett par gånger utanpå magen hur han rör sig. Första månaderna av graviditeten var väldigt jobbiga, men idag njuter jag och myser med magen!

Har du sett herr kantarell

För ett par veckor sedan sprang jag på mina första trattkantareller i Norrbotten och blev både förvånad och (såklart) glad över fyndet. I måndags när jag var ute och tillsynade ett biotopskydd hittade jag ännu mer. Eftersom jag inte förväntade mig att hitta svamp i mitten på oktober som fortfarande klarat sig från frosten (och absolut inte mer trattisar som nästan ingen verkar hitta här uppe) så hade jag inte med någon påse i fickan, utan fick fylla innerfickorna på inventeringsvästen (rymmer mer än vad man kan tro) och kepsen. Dagen efter var jag ute i en helt annan kommun, långt ifrån det andra stället och tänkte att jag kan ju omöjligt springa på massor av trattisar två dagar i rad - i Norrbotten. Därför lämnade jag påsen i bilen. Längst ute på objektet så fanns det såklart massor av trattisar och jag fick åter igen användning av västens innerfickor och kepsen. Nu är vårat lilla sovrum fyllt av kantareller från veckan som är på tork. Gott, gott!

Igår fick jag dessutom vara med om något för första gången (vad jag kan minnas). Jag mötte en bil på vägen på ett av ställena och stannade och hejjade. Mannen i bilen hejjade glatt tillbaks och frågade om jag var ute och jagade, varpå jag svarade att jag var ute från Skogsstyrelsen och tillsynade ett biotopskydd. -Vad var det för märkligt med det då? Jo, det var nog första gången någon antagit att jag var ute och jagade. Annars har jag -nästan oavsett årstid (även typ i maj då det inte ens finns löv på blåbärsriset)- fått frågan om jag var ute och plockade svamp eller bär (men jo, idag hade förvisso svampteorin stämt).

Hjärtslag

Buduf, buduf, buduf… Igår fick vi höra vårat lilla barns hjärtslag för första gången. Barnmorskan hade en liten förstärkare som hon satte mot min mage så att ljudet lät i hela rummet, och inte bara till den som hade örat mot verktyget. Å, vad underbart! Linus log nöjt och sa att han tyckte det påminde om ett ståndskall.

Jag hade lite småont på ena sidan magen, eller mer att det värkte lite mot ryggen. Inte mycket, men så att jag la märke till det innan. Då jag la mig på barnmorskans brits syntes det tydligt att bebisen hade lagt sig på ena sidan i magen, så att den var mycket högre på högra sidan, än på vänstra. Hon tryckte lite kring livmodern i hopp om att få känna någon spark, men det var lite för tidigt än.

Vilken fantastisk tid! Vi är halvvägs genom vecka 20 – halvvägs. Magen växer mer och mer. Nu vet vi att det är en lite krabat där inne, och att det ser bra ut av det man kan se på ultraljudet och av att lyssna på hjärtslagen. Vi har börjat kika lite smått på barnvagnar och fundera på babyskydd, skötbord och annat som är bra att ha. - Hur mycket börjar man inte längta då man går in i en bebisbutik och ser alla de pyttesmå, söta kläderna?!

Babynest

I helgen var min mamma och lillsyster på besök till Töre, väldigt mysigt! På lördagen gick vi på stan och på söndagen gick vi upp på Björnberget hemma, med fin utsikt. Söndagskvällen ägnade jag framför symaskinen för att omvandla två gamla lakan och en rulle vadd till ett mysigt litet babynest, - jag längtar tills vi får börja använda det!

Älskade lilla prins!

 

Att få se vårat lilla barn för första gången var helt underbart. Tänk vad fantastiskt att det i en kvinnas kropp kan växa en liten människa. Jag ska då inte klaga på min kropp mer; för korta ben, lite för mycket hull... -men man glömmer bort vad kroppen faktiskt kan åstadkomma! De största underverk man kan tänka sig.

 

Jag har inte varit så nervös eller orolig inför ultraljudet, mest funderat på om det var tvillingar där i då magen var stor och jag drömt om tvillingar ett par nätter. Precis innan vi skulle gå in slog det mig -tänk om det inte ser bra ut, tänk om något avvek väldigt mycket från vad som är normalt. Väl på plats, när kvinnan som hjälpte oss smörjde in min mage med gel och placerade instrumentet på magen och det lilla barnet dök upp på skärmen försvann all oro. - Oj, vad underbart! Barnet såg så fint ut. Rörde sig massor, flaxade med händer och fötter för fullt. Vi gick igenom hela kroppen och allt såg helt normalt ut. Jag frågade om hon kunde se vad för kön det var, och när hon visade den lilla uppstickande snoppen på skärmen var det rätt så självklart att det är en liten underbar pojke som ligger i min mage. Nästa vecka går vi in i vecka 20, och är då halvvägs genom de 40 veckorna. Den 1 mars har vi som beräknat datum för förlossning, och jag kan knappt hålla mig till dess att vi har honom i våra famnar!

 

Första tiden av graviditeten var jättejobbig. Såklart enorm glädje då kroppen började kännas annorlunda rätt så snart efter ägglossningen. En förhoppning som väcktes till liv. Kanske den här gången.. Mensen dröjde en dag, två dagar -och då var jag nästan säker. Min kropp kändes inte som vanligt. På tredje dagen testade jag med stickan, och rätt så snart dök två streck upp som gav oss bevis på att jag anat rätt. Ett litet barn hade börjat växa i mig. Vårat underbara lilla barn! Några nervösa veckor följde med oro för missfall, utomhavandeskap och allt möjligt. Så kom tröttheten och illamåendet. Strax därefter, v 7 började jag kräkas. En gång om dagen, två gånger om dagen och tillslut tre gånger om dagen spritt över hela dygnet och med näst intill obefintlig förvarning från det konstanta illamåendet. Oron för missfall försvann helt från min sida, den lille där inne måste må väldigt bra om jag mår såhär illa. Jag längtade till vecka 12 då jag hoppades att det skulle ge sig. Kollade på klockan och blev glad för varenda timma den tickade framåt. Vecka 12 kräktes jag lika mycket. Längtade istället till vecka 14, som blev något bättre, men kräkningarna bestod. Vecka 17 kräktes jag för sista gången, och snart lade sig illamåendet helt. Nu njuter jag bara av att vara lagom stor om magen, må bra och vara pigg. Så otroligt lycklig över att leva med en så otroligt snäll och omtänksam blivande far, och snart få ha vårat första barn här hos oss. Så mycket kärlek i min kropp!

 

Här har vi vår lille akrobat. Huvudet till vänster, ryggraden som går ner och så benen till höger, som pekar spikrakt upp så att tårna nästan tar i pannan.

Borgafjäll

Jag köpte mig ju en ny systemkamera, men kör fast på att vi inte har någon dator hemma att lägga in bilderna på.. Så bättre sent än aldrig -här är lite bilder från en härlig vecka i Borgafjäll i slutet på augusti. För övrigt helt underbart att ha en systemkamera igen!

 Mamma och Jaap

 

Trappstegsforsen utanför Saxnäs.

Dimma

  En dimmig morgon i skogen. Nästan magiskt vackert då solen letade sig upp.

 

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun! Vi har åkrar på ena sidan huset, och ett vackert hygge på andra sidan. Ibland ligger dimman tät däröver på morgonen, medan solen letar sig upp med varma strålar. Ibland går jag den korta lilla morgonsvängen med finnspetsen upp på kullen för att njuta lite av morgonsolen.

Jeansväska

 

En fodrad väska i kaffepåsemodell som jag gjorde i somras. Jeanstyg och läder 

 

Lite av skogens goda guld

Ripjakt i svag motvind (perfekt), hemgång och kantarellplockning i lätt medvind (perfekt).

Mamma har dragit bredband till stugan, vilket gör det möjligt att stanna två helger och jobba ett par dagar i veckan däremellan (med underbar utsikt över fjällvärlden). Under torsdag och fredag har jag tagit ut semester, så då hoppas vi på uppehåll och ett par trevliga dagar ute i den härliga höstluften innan jag rullar hemåt för nästan en veckas älgjakt. Lyx!

En försmak av hösten

Äntligen kan vi börja skörda potatis och de sötaste, godaste morötter, rödbetor, ärtor. Jordgubbar, kryddor av alla dess slag, mangold och snart purjolök. Vilken lyx att kunna gå barfota och hämta in sin mat! Så njuter jag av den fiska höstluften! Här har dessutom en del björkar fått sina blad vackert gula av björkrosten. Kanske en av de vackraste skadesvamparna i skogen som jag då vet (ja, själva svampen kanske inte är så vacker, men det höstliknande resultatet).

Så lycklig, så kär och så nu när kanske årets kanske härligaste årstid närmar sig. Det riktigt pirrar i min kropp!

Sommar och lite slöjd

Hejsan! Nu var det allt bra länge sedan jag skrev något här. Men jag är kvar! Anledningen är att jag har njutit av sommaren och knappt rört varken dator eller mobil (därav även väldigt få bilder från semesterns nöjen). Så har jag börjat längta efter en systemkamera (min har ju gått sönder), och börjat bli less på telefonens rätt så tråkiga kamera (dock väldigt smidig att ha i fickan).

Under sommaren har jag varit ledig rekordlänge -tre veckor. De två första veckorna har vi fixat på hemma på gården med allt från garagebygge, källarrenovering och trädgårdsland. Många projekt på gång! Semestern avslutade vi med tio dagar bland fantastiska vänner och släkt i södra Sverige, och två underbara bröllop. Väl hemma har den underbara höstluften börjat komma. Ren, fräsch, sval och klar. Sån där luft man blir helt lycklig bara av att andas in.

Istället för semesterbilder så lägger jag upp lite slöjdbilder från försommaren på saker jag gjort på beställning.

 

Ett knivbälte i herrmodell. Jag älskar de stora nitarna från Stoorstolka!

 

 

Och en gräddvit killingmössa i barnmodell till en söt liten tös i Överkalix. För att den ska passa en snabbt växande kropp så gjorde jag en liten speciallösning på baksidan av huvudet, så att det går att öka mössans storlek allt eftersom. Tanken är att den ska passa från 2 år och upp till kanske 10.  Det kluriga var bara att få till ett mönster (formen på mössan) som passar ett barnhuvud.

Min egna killingmössa har jag fodrat med riktigt varmt tyg, däremot småkliar det om man blir varm. Barnmössan fodrade jag med ett lite svalare material, men väldigt vackert och absolut klifritt.   

 

Somarnatt

Tänk att midsommarafton, trotts dystra väderprognposer, blev helt underbar vädermässigt.  Sol, värme och lite vind. Vi var ute på Långön och njöt. Jag badade till och med i havet ett par gånger -både med och utan bastu efteråt. Så åkte jag lite vattenskidor. Det är galet kul!

 

 

 

 Middag på midsommarafton i strandnära läge :)

Springtur hemma i en väldigt varm skog

 

På söndagskvällen var det dags för årets kalvmärkning. Vi ägnade ett par timmar åt att få ihop renarna och så tog vi in dom i hagen. Linus hade ett par kalvar som vi fick märka, kul! Vi kom hem så att vi la oss i sängen 03:30. Väckarklockan ringde strax före 06 för jobb. Väl ute på E4an i morgontrafiken så tvärdog min bil. Jag kom mig precis av vägen innan det blev enkelfiligt och räcke på båda sidor. En bärgare fick komma och köra bilen till verkstad. Nu håller jag bara tummarna att prislappen på kalaset inte blir allt för stor. På kvällen for vi ut en till sväng på märkning.

 Hur söta får man bli?!

 

Havet blåste bort

 

Nu är Loova tillbaks i träningen efter operationen i våras (sterilisering pga c-höft). Vi var ut med rullatorn på ett härligt träningspass.

 

Så blåste det ju en del förra veckan, och man kan säga att till och med havet blåste bort! Utanför stugan på Långön så bredde en jättestor sandstrand ut sig då havsytan var ordentligt låg. Nu kan man gå över till den lilla grannön, på viken som jag paddlade i för ett par veckor sedan.

 

 Till och med farledsmärket blåste bort från sin plats och spolades upp på grund.

Klättring i skogen

I veckan har jag varit och stämplat på ett område som var minst sagt brant. En stor del av beståndet var fint att ta sig fram på, men ena dagen hamnade vi mitt på klippkanten där samtliga träd skulle klavas. Lite svindel på det! Vi klättrade runt och fick tillslut med alla stammar. Benen blev dock rätt så trötta under dagens pass.

 

Det är så vackert på myrarna nu då ullen blommar. Så vita och söta. Pikku fick springa framför vår trehjuliga rullator, och vi svalkade oss ett slag på myren.

På lördagen hade jag en del tid för mig själv som jag kunde ägna åt att pyssla på med lite annat än alla måsten. Då byggde jag ett litet växthus åt mina tomatplantor av det vi hade hemma på gården; ett par fönster, brädor som vi rivit loss från det som ska bli ett garage, växthusplast jag fått av pappa och som jag haft med mig då jag flyttat runt.. tja, resultatet blev rätt så bra tycker jag. Nu är det bara att vattna och vänta på skörden.

Knivbälte

Här är ett knivbälte till en kvinna som ska matcha och påminna lite om det här bältet som jag gjorde i vintras (herrmönster), men i lite annan form. Dock samma färger.

Första gubben

 

Det har verkligen börjat grönska på Lindhaga. Igår satt jag på kvällen med en kopp te och en bok och njöt av den varma kvällen. Lagom trött efter en stämplingsdag i skogen, och lite småfix hemma på gården på kvällen.

 

Över 20 rabarberplantor verkar ha tagit sig, efter att jag flyttat dom förra hösten. Så kul! Så köpte jag jordgubbsplantor och anlade ett jordgubbsland. Igår hittade jag första röda gubben! Lite tjuvstart då jag köpte gröna, blommande plantor i maj.. Sedan täckte jag landet med växthusplast de första kalla nätterna. Men ändå!

 

Så var jag på ICA och handlade efter jobbet. Tog denna gång en sådan korg man bär istället för en kundvagn eftersom jag inte skulle köpa så mycket. Några liter mjöl, frukt, fil, ost…korgen blev tung ändå. När jag kom hem så såg jag att det hade blivit pressmärken (typ början på massa små blåmärken) vid armvecket efter den stickade tröjan jag hade på mig. Sjukt!