Loova

Det är inte lätt att försöka måla av den vackraste man vet. Hur man än gör så blir det så långt ifrån verkligheten. Bara att öva! Idag började jag måla av Loova. Jag utgår från en bild på datorn, och för första gången så provade jag att inte skissa i blyerts först utan började vid ögat och målade vidare med akrylfärg. Först ett lätt lager med mycket utspädd färg, och sedan började jag fylla på med mer färg. Nosen känns aningen för kort, fast å andra sidan så var hon ändå rätt så ung på bilden.
Pälsen var ett mäck att få till. Så fin i verkligheten, men tålamod till att måla strå för strå finns inte hos mig. Jag tror dessutom man har någon speciell pensel. Jag kan ju nästan ingenting om teorin bakom målning, och kör helt enkelt på en vanlig rund pensel.

Förut så målade jag ofta av bilder, men tänkte mig hela tiden en platt liknelse av en platt bild. Det blev aldrig bra och tog evinneligt med tid. Nu försöker jag mer tänka det jag målar i "3d", som att jag med penseln formar ett runt objekt, men på en platt bild. Det tänket gör det så mycket lättare att jobba fram en form, och betydligt roligare!

Vill du se någon som är riktigt magiskt skicklig på att måla hundar, så titta in på my kind of art. Dom ser levande ut!

Kvinnan

Jag har alltid funnit frid i att sitta och pyssla. Kunde som liten sitta i timtal och måla, leka med dockor eller tälja. I gymnasiet fanns en stor bild- och formkurs som jag så gärna ville läsa. Den var tre gånger så stor som en "vanlig" kurs. Strax innan kursstart så insåg jag att det var ett dumt val. Alla andra skulle vara mycket bättre än jag. Jag skulle få dåligt betyg som skulle dra ner mitt slutbetyg för mycket. 

Hur det än vart, så läste jag kursen. Och stormtrivdes. I ett par timmar varje vecka fick jag släppa all matte, engelska, fysik, kemi, spanska, historia och bara fokusera på att pyssla. Släppa prestationskraven och bara ta det lugnt. I slutändan så gjorde nog dessa timmar av "pysslemeditation" att jag höjde mitt betyg på övriga kurser.

En av uppgifterna gick ut på att göra en människa i lera. Hur människan skulle se ut var helt frivilligt. Jag gjorde en kvinna som ligger ner och kurar ihop sig. När allt runtom blir för jobbigt så kryper hon ihop och blundar. Minskar alla intryck och låter omvärlden försvinna för ett tag. Ett flyktbeteende från verkligheten, då hon likt ett barn vill lägga händerna för ögonen tills det farliga eller onda är borta. Hennes skörhet, där hon ligger naken. Önskan om att slippa se eller ta tag i verkligheten, och istället väljer att blunda för det. Det finns många känslor och tankar som gömmer sig i henne. 

"Kvinnan", som hon heter här hemma, har nog kommit att bli min favoritsak som jag gjort. 

 En påse till en medelstor kaffepanna. I mörkbrunt läder och jeanstyg. 

Julpysseltipps: Spara alla ljusstumpar som blir över under året. Har man något ljus vid middagsbordet varje dag så kan jag garantera att det blir en hel del! Vi hade några röda ljus, så då blev allt rosarött. Smält ner allt och sila bort gamla vekar och liknande. Droppa i någon vanlig doftolja om man känner för ett ljus som luktar lite.
Till formar kan man använda vad som helst. Här har jag använt en hel ölburk, en knövlig ölburk som inte gick att panta, två knölviga engångspappersmuggar i papper, och en liten plastmugg (här får stearinet inte vara för varmt, för då smälter muggen!). Knyt fast en veke på en penna och lägg över. Häll i stearinet och låt det stelna. Ofta blir det ett hål i ljuset eftersom allt krymper då det svalnar, så spara lite stearin och fyll i hålet.

När jag läste artikeln Råare attityd till sexbrott bland unga på DNs hemsida så kan jag väl inte säga att jag blir så förvånad, men jag blir bara ännu mer besviken på samhället. Fanns allt det här för tio år sedan eller har de störda, fruktansvärda och sjuka synen på sex och vad killar tvingar tjejer till att göra totalt spårat ut nu på senare tid?
Läsvärd artikel som ger en tankeställare!

Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor.

Idag är den 25 november. Inte vilken dag som helst, utan internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. 

Varför har man en sådan dag? Jo, för att en av tre kvinnor har blivit utsatt för fysiskt, sexuellt eller andra former av våld.
33 procent av jordens kvinnor har blivit våldtagna, utsatta för hot eller misshandlade av en främling, bekant, eller sin egna man/sambo/pojkvän. Ett flertal av dessa har inte blivit utsatt för detta en gång, utan vid flera upprepade tillfällen. Läskigt många kvinnor får stå ut med psykisk och/eller fysisk tortyr under flera års tid. Några blir tyvär tillslut mördade.
Eftersom en stor andel personer bevisligen tycker att det är helt ok så att behandla en kvinna på ovanstående sätt, så ville resten av befolkningen på något sätt markera hur fel man tycker att det är att slå en kvinna, bara för att hon är kvinna. Därmed denna dag och en internationell lag som säger att det är förbjudet att bruka våld mot kvinnor.

Det här sker överallt i samhället. Här, i ”världens mest jämstälda land och superlyckliga Sverige”, så utsätts många kvinnor någon gång under sin livstid för en mans våld. Av män som inte ser att det är något fel med det. 

I skolan fick man lära sig mycket som var bra att ha med sig i bagaget på väg ut i livet. Man fick lära sig räkna, skriva, lära sig om träning, hushållsekonomi, att steka perfekta pannkakor, trä på en kondom på en gurka och att det är farligt för en tjej att gå i mörka gränder på kvällen. Men när pratade man om att hela 33 procent av alla kvinnor i samhället far illa på grund av någon man som har svårt att kontrollera och behärska sig själv? När nämndes det att hemmet statistiskt sett är betydligt farligare än den mörka gränden? Vem varnade den lilla lilla flickan som sitter där i skolbänken, glad och godtrogen, att hon en dag ska vara beredd att behöva slåss mot någon hon kanske känner, för sin rätt till att bestämma över sin kropp?

En del saker lär man sig genom att leva livet. Det är ju bara det att läxan därifrån är betydligt tyngre att bära med sig i ryggsäcken än en liten skolbok. De flesta sitter så tryggt tillbakalutade och tänker att allt det där, det händer inte mig! Det händer ju inte ens i trygga Sverige. Eller?

Fast och andra sidan, läser man tidningarna idag så verkar det som om en del män verkar ha rätt så svårt att kontrollera sig själv och sin sexuella drift. Man får helt enkelt skylla sig själv om man är kvinna och befann sig på fel plats vid fel tidpunkt och inte hade magiskt starka ninjakrafter att slå sig fri. Det är inte så säkert att den man som för stunden bara tänker på en sak uppfattar att den lilla personen som bor i kroppen som denne man har gett sig på, ligger där livrädd och piper att hon inte vill. Vad händer med kroppen då man är jätterädd, börjar hata sig själv och inser samtidigt att man är fem gånger svagare än ens motståndare? Jo, kroppen blir som överkokt spagetti. Hur coola ninjakrafter har egentligen Betty Spagetty? I rätten kallas avsaknaden av magiska ninjakrafter för "hon var bara lite blyg". 
En del män verkar dessutom tycka sig ha en professionell utbildning i att tolka kvinnor. En utbildning som de fått genom att se x antal porrfilmer, vissa med sadomasochistiska inslag. I porrfilmer så älskar dessa tokkåta kvinnor att ha samlag "mot deras vilja". 

Dessa mäns slutsats; kvinnor borde tända på att bli våldtagna och det enda kvinnor tänker på är sex.

Min slutsats: som kvinna så bör man nog lära sig självförsvar och framförallt vara beredd på och våga använd det! Se till att vara stark och akta sig för att bli för berusad. En del män tycks ha sin hjärna placerad mellan benen. Öronen är som känt inte direkt kopplade dit ner. Att man säger nej spelar inte så stor roll. 

Det finns säkert de män som någon gång gör ett misstag som dom skäms över resten av livet, precis som kvinnan som dras med sitt minne och skam över vad hon blivit utsatt för. Så finns det män som har satt manipulation, kränkning, hot och psykisk och/eller fysisk misshandel i system. Som en del i deras sätt att ”hantera” kvinnor i dess närhet. Det har tillslut blivit en så bekväm vardag att de själva kanske inte ser eller reagerar på hur dom beter sig. Dessa män har tillslut normaliserat den syn på våld och sex som dom har. Att kvinnan som dom är tillsammans med får ett blåöga då och då är helt och hållet hennes fel, eftersom hon inte betedde sig på det sättet som mannen önskade. Och ligger hon och gråter, då är hon ju elak mot mannen eftersom detta kan ge honom dåligt samvete, vilket ju är jobbigt att ha. En del män, rätt så många faktiskt, verkar tycka att jämstäldhet och feminism är onödigt trams. Att män är skapta för att bestämma över kvinnan, och lyder hon inte så är det därför helt ok att bestraffa henne. 

Självklart så vill inte en (allt för stor) del av den manliga befolkningen förknippas som våltäktsmän eller kvinnomisshandlare (för om 1 av 3 kvinnor blir utsatta, hur många av alla män utsätter någon gång en kvinna för detta??). Är man då dum och elak som kvinna om man vågar säga att det är fel? 

Jag tror att vi generellt sett i samhället måste våga prata. För vår egna skull och för andras. Psykisk, fysisk och sexuellt våld i världen, i Sverige och i våra hem är ingen ovanlighet. Men snälla, låt oss inte normalisera det och låt oss inte blunda för det! 

Jag vägrar acceptera mäns utnyttjande och våld mot kvinnor! Jag vägrar normalisera det och jag vägrar blunda för det och jag vägrar låta bli att prata om det. 

En obehaglig sanning

FATTA - CLEO & Syster sol feat. Kristin Amparo och Nasteho

www.fatta.nu
Låten och videon är baserad på hundra femtio berättelser om sexuella övergrepp inskickade till kampanjen under en tvåmånadersperiod sommaren 2013. 

Tänk att så pass många personer i vår svenska befolkning har så fruktansvärt svårt att skilja på rätt och fel, och framförallt fatta innebörden av vad ett nej betyder. 

Mitt skoprojekt rullar på, jag fastnade dock på det faktum att jag inte fick tag på någon slitsula.
Jag var inne till den sura och dyra skomakaren på stan två gånger och frågade om han kunde skära av en lämplig längd på rullen med skosula så kunde jag göra resten själv och han tjänar en liten slant på sulmaterialet. Sjukt snabba och lätta pengar för honom då hans arbete med detta är att ta en kniv, dra ett streck och sedan ta betalt.

Första gången ryter han frågande om jag möjligtvis hade en läst i st 43 åt honom, men han hade ingen lust att hjälpa mig. Han sa att jag aldrig skulle klara av att sy en sko, det skulle vara helt omöjligt. Jag har ju ingen kunskap eller utbildning och han hade ingen lust att utbilda mig. Jag skulle komma in då jag hade exakta måttet.
Jag kommer in igen, med exakta måttet. Han kollar på skon och säger att det ser ut som en ful handske. Hade jag tur så kunde jag få det att likna en mokkasin, men aldrig en sko. Oj, vad synd han tyckte om mig för att jag la ner massa tid på att försöka mig på något jag aldrig skulle lyckas med. Lägg tiden på något annat.

Tillslut så suckar han, muttrar och plockar ner rullen med sula. Någon decimeter skulle kosta 250 kr (svindyrt, så jag gick).

Jag ska minsan göra ett par skor som både är sköna, funktionella och snygga. Så kan han få sura vidare.

Nåväl. Mina kära stövlar har spruckit i gummit så pass att jag har gett upp att limma och laga. Jag slaktade helt enkelt skorna och noterade att sulan passar storleksmässigt. Återstår bara att komma på hur jag ska få fast skon på sulan på ett snyggt och smidigt sätt. Jag har redan sytt om botten en gång, så sprätte jag upp allt igen. Sydde om, blev missnöjd och sprätte upp igen. Suck. Tålamod, tålamod...! Så kan man ju även fråga sig varför jag inge lyckas tänka ordentligt innan jag börjar sy, eller är så korkad att jag sprättar upp båda skorna istället för att börja med ena.
Letade fram vita läderband att ha som snören, blev lite sportigt och modernt.
Skorna (eller de fula vantarna) är för övrigt grymmt sköna! Jag ska tova en socka att ha i, så blir dom riktigt goa att knata runt med i vinter.

Bill Gates 11 budord till ungdomar som vill lyckas

1. Livet är orättvist, vänj dig.

2. Världen bryr sig inte om ditt själv­förtroende. Världen förväntar sig att du ska prestera något innan du kan luta dig tillbaka och må bra.

3. Du kommer inte ha en fet månadslön direkt efter gymnasiet. Du kommer inte att bli VD med fin bil innan du förtjänar det.

4. Om du tycker att din lärare är jobbig: Vänta tills du får en chef.

5. Att jobba i gatukök eller som städare är inte under din värdighet. Dina far- och morföräldrar hade ett namn för det – de kallade det för möjligheter.

6. Om du strular till det: Skyll inte ifrån dig, lär av dina misstag.

7. Din skola kanske inte tror på vinnare och förlorare, de kanske ger alla nya chanser hela tiden. Detta liknar inte någonting i det verkliga livet.

8. Innan du var född, var dina föräldrar inte så tråkigt som de är nu. De blev sådana för att de måste betala dina räkningar, städa efter dig, tvätta dina kläder och lyssna på dig när du pratar om hur cool du tror du är. Så innan du räddar regnskogen från parasiter som dina föräldrars generation, prova att avlusa garderoben i ditt eget rum.

9. Livet är inte uppdelat i terminer. Du kommer inte ha några sommarlov och väldigt få arbetsgivare är intresserade av att hjälpa sina anställda hitta sig själva. Gör det på din egen fritid.

10. TV är inte på riktigt. I verkliga livet måste folk faktiskt lämna kaféet och gå till jobbet.

11. Var snäll mot nördarna. Chansen är stor att du kommer att jobba åt en

Elton John - I´m still standing

You could never know what it's like

Your blood like winter freezes just like ice

And there's a cold lonely light that shines from you

You'll wind up like the wreck you hide behind that mask you use

And did you think this fool could never win?

Well look at me, I'm a-coming back again

I got a taste of love in a simple way

And if you need to know while I'm still standing, you just fade away

Don't you know I'm still standing better than I ever did

Looking like a true survivor, feeling like a little kid

I'm still standing after all this time

Picking up the pieces of my life without you on my mind

Once I never could hope to win

You starting down the road leaving me again

The threats you made were meant to cut me down

And if our love was just a circus you'd be a clown by now

Boktips

Jag har läst en del böcker i höst och tänkte skriva lite om dessa. Jag tror vi läser lite för lite idag då slösurfande på internet är så mycket lättare att slösa bort tid på. Genom att läsa kan vi lära och dela med oss av kunskap. Öppna upp en del ämnen som är förbjudna att prata om. En bra bok i rätt ögonblick kan verkligen ge en en stor och peppande kram, om du förstår vad jag menar.


Ena boken "Inferno" är självbiografin skiven om och av Linda Lovelace, känd som en av tidernas mest kända porrstjärnor. Hennes liv var helt fruktansvärt. Boken var hemsk att ta sig igenom, men jag tycker verkligen att man borde läsa den. Man får en inblick i den industri som blir allt större idag; porrindustrin. Dess brutalitet och den ofrivilja som ibland faktiskt kan ligga bakom de kvinnor som karlar värden över sitter och tänder på.
Hot och utpressning. Utan andras hjälp och pepp att ta sig ifrån en extremt dålig realtion så hade just Linda nog inte lyckats. Kvinnor som hamnar fel i livet. Hos fel man, eller söker bekräftelse på ett sätt som skadar dom. Sedan är det för sent att ta sig därifrån. Många inom porrindustrin verkar ha blivit våldtagna och sedan straffar sin förstörda själ och kropp genom att låta andra använda sig.  Fruktansvärd hemsk, men väldigt läsvärd. Började som en ung liten tjej som träffade en trevlig kille som hon föll för. Även om hon var med om ett extremt fall, där hon utnyttjades i porrindustrin, så ville hon framföra ett budskap..

Ett urklipp ur sista sidan ur boken:
"Hur kan man känna igen Chuck Traynor? Svaret är: det kan man inte. Först verkade Chuck normal och trevlig. Plötsligt hade han en pistol i handen och siktade på mitt huvud. Jag trode aldrig att något sådant skulle kunna hända mig, men nu vet jag bättre. Det hände mig och det kan hända dig. Den här berättelsen är inte unik. Det finns massor av Chuck Traynors. Och en oändlig massa flickor, som är unga, godtrogna, sårbara, och ibland lite dumma. Och det är helt säkert att ibland träffar de här människorna på varandra. När de har skiljts åt sär skadan redan skedd."


"En kvinnas resa" är skriven av Agneta Sjödin. Berättelsen handlar om en kvinna som beger sig ut på pilgrimsvandring för att finna sig själv och bearbeta saker hon varit med om tidigare; övergrepp och dåliga, destruktiva relationer. Saker som hon skämts för och stängt inom sig i så många år.
Boken var kanske lite seg, det handlade mycket om hennes vandring och hur hon kände då. Trötthet, skoskav, viljan att gå själv och viljan att dela resan med andra. Den hade dock ett tydligt budskap och har man inte så bråttom med att läsa den, så är den riktigt bra.

Ett litet utklipp i boken, då hon sitter och tänker tillbaks på övergreppet hon var med om som ung:
"Eftersom hon tror att hon är så svag så blir hon också det - hon blir hans lilla leksak, och han vet precis vad han gör. // Hon funderar över om hon ska skrika eller göra motstånd. Var är hennes vänner? Tänk om någon kommer? Tänk om någon ser henne så här? Hon skäms, känner sig smutsig och äcklig. Hon säger ingenting, hon vet att han är starkare än hon. Han måste vara klar snart, tänker hon. Jag låter honom göra det han ska, sedan är jag fri. Spriten bedövar fortfarande hennes sinnen, men mardrömmen är verklig. Hon är totalt hjälplös och paniken växer."


Min fantastiska engelska- och svenskalärare som jag hade på högstadiet och gymnasiet har gått och blivit författare. Peter Bäckmans andra bok, "I saknaden föds hatet" är en spännande thriller med ett flertal mord, och om unga flickor som låter äldre män använda deras kroppar mot betalning i sökandet efter bekräftelse, som självskadebeteende och för att få pengar till att köpa droger för att bota sin ångest. Vem är mördaren och vad har männen som mördas för gemensamt...?


Caitlin Moran har skrivit boken "Konsten att vara kvinna". Där går hon igenom alla de faser hon som kvinna har genomlevt i livet. Från ung, utstött. Första mensen, utvecklingen som kvinna, tonårsåldern, kärlek, abort, shopping och att bli mamma. En kul bok att ha läst, och i valda stycken garanteras en stor igenkänningsfaktor!


I slutändan så har jag köpt Paolos Robertos bok "Paolos träningsbibel". Jag känner mig nämligen på tok för svag! Ska jag en dag kunna vänja mig med ryggsäcken jag skrev om tidigare, kasta upp fanskapet på ryggen och springa över berg, så måste jag bli starkare på alla sätt. Idag kan jag ju inte ens stå upprätt med säcken på ryggen utan hjälp från andra! Här går han igenom en hel hög med massa bra övningar som passar perfekt att träna på hemma, på ett tydligt och inspirerande sätt.

Fort Atlantic. Let your heart hold fast

All my days are spent

All my cards are dealt

Oh the desolation grows

Every inch revealed

As my heart is pierced

Oh my soul is now exposed

In the oceans deep

In the canyons steep

Walls of granite here I stand

All my desperate calls

Echo off the walls

Back and forth

Then back again

To believe I walk alone

Is a lie that I've been told

So let your heart hold fast

For this soon shall pass

Like the high tide takes the sand

At the bitter end

Salt and liquid blend

From the corner of my eyes

All the miles wrecked

Every broken step

Always searching always blind

Never fear, no never fear

Never fear, no never fear

So let your heart hold fast

For this soon shall pass

There's another hill ahead

Hundhalsband

Loova har fått sig ett ordentligt halsband. Det var så svårt att få fatt i den lilla, tunna läderbandet som hon haft tidigare. Speciellt då hon mer eller mindre flyger ut ut hundgården. Så är det faktiskt viktigt för en liten dam att vara snygg!

;)

I helgen var jag med pappa och AnnaKarin upp till Aha och jagade. Det var så underbart vackert med all snö och ljuset, som en magisk februaridag i november! Långt, långt ut i skogen känns livet så underbart. Jag släpper allt annat för ett tag och fokuserar på att njuta allt vad jag kan av nuet. Laddar kroppen med glädje och spar fina minnen som en liten dos extra energi i bakfickan att ta fram då jag behöver det som mest. En vacker plats att drömma min bort till i tankarna.

Ryggsäcken jag bär på just nu i livet är lite för tung för mig. Benen orkar inte så mycket och jag måste stanna och vila rätt så ofta. När jag ger mig ut i skogen så får jag för ett tag ställa av mig säcken i skogsbrynet. Genast så blir det så mycket lättare att gå. Då jag vänt om och går tillbaks så står den tunga säcken och väntar på mig. Motvilligt så tar jag på mig den igen. Jag är kanske inte så stark, men jag är tjurig som tusan, så jag tragglar på.
För varje gång jag har fått ställa av mig säcken där i skogsbrynet så får jag tid åt att hämta energi. Säcken blir aldrig lättare, men jag blir sakta, sakta starkare. En dag har jag tänkt bära den tunga säcken som om den inte vore någonting. Jag ska kunna springa upp för berg med den. 

Jag gick med Loova och fick faktiskt se älgspår som hon följde fint en bra bit. På söndagseftermiddagen fick vi även se ko och kalv, men då var Loova inte med. Kul som rackarn att smyga på i vilket fall! Jag känner mig inte erfaren nog att våga skjuta i löp mitt i skogen, och när jag fick älgarna att stanna så hamnade kalven precis framför en liten grankvist precis där jag ville att skottet skulle sitta. Nå, med en djup suck fick jag se älgarna skutta vidare i skogen. Även om det var lite tungt just då att ha avstått en eventuell skottchans så kändes det bra. Är man osäker så ska man inte skjuta och ett oavlossat skott orsakar inget onödigt lidande hos varken älgar eller jag själv. 

Ser jag farlig ut nu?

Loova sticker iväg en sväng i spår gjorda för någon timma sedan, spännande!

Jakten är avslutad och jag traskar tillbaks till den varma lilla stugan och möts av en vacker solnedgång. 

If you want children to keep their feet on the ground, 

Put some responsibility on their shoulders. 

Abigail Van Buren

Ibland kan jag ha svårt att somna. Jag ligger och funderar på allt möjligt. Helst så funderar jag såklart på något som får mig glad, än något som är på tok för jobbigt att fundera på och som bara får mig ledsen. Så häromnatten låg jag och funderade på så djupa saker som hur en sko är uppbyggd.

Ja, antingen så är skon något som liknar en ihopsydd påse som limmas direkt på en sula. Dessa skor kostar inte så mycket att köpa, och håller heller inte så länge. Sulan släpper rätt så fort och skon trillar issär. Köper man därremot skor av bra kvalié så är dom ofra randsydda (se bilden). De håller för mycket, är tåligare mot väta och är betydligt snyggare. Tänk på det nästa gång du ska införskaffa ett par dojjor!

Jag låg och funderade så mycket att jag tillslut kom på att jag skulle sy mig ett par läderskor, med målet att lyckas med en hyffsad randsydd sula.
Otaliga modeller med mönster och juseringar har gjorts, jag har googlat och youtubat, letat rätt på någon byggplast att göra prototyper i och så äntligen känt mig nöjd, skurit ut läder och börjat sy. Spännande! För att få fram en ungefärlig modell av en grundsko så tog jag på mig en tjocksocka, lindade foten i gladpack och så matade runt med silvertape tills jag hade mig en sko. Sedan klippte jag från hälen och fram till tån så jag fick en högersida och en vänstersida på skon/foten, och plattade ut min lilla mall. Vipps så hade jag ett bra grundmönster av hur en fot ser ut och kunde fortsätta mönsterkonstruktionen därifrån.
Projektet so far:

Skogspromenad

Idag så gick jag och Loova en långpromenad i skogen. Under natten kom lite fin snö och solen sken hela dagen, så ljust och vackert! Inte ett endaste älgspår nu heller, därremot något rådjurspår och ett rävspår.

Lycka för mig är att få tid åt att vara ute i skogen eller på fjället. 

En badtur i havet...toka!

Ostviken och borta i horrisonten Holmön. 

Så fick vi njuta av en vacker solnedgång. Sedan blev det till att skynda hem då jag insåg att hela eftermiddagen hade sprungit iväg och mörkret rullade in medan pannlampan låg kvar hemma. Vi hann precis innan det blev helt kolsvart.

Anthony Hamilton and Elayna Boyton - Freedom

Life hasn't been very kind to me lately,

but I suppose it's a push from moving on 

in time the sun's gonna shine on me nicely

Xaver Rudd- Spirit bird

 

Soffmys

Tre djur och ett odjur. ;) 

Ja, att inte behandla hunden som en bebis eller hur var det nu. Tyvärr så börjar hon kanske bli lite stor att ha i knäet. Loova tyckte tillslut att det blev för varmt och la sig och kramade katten (som ligger och suger på tummen!) istället, vilket såg rätt så gulligt ut!

Val i livet.

Jag fick för ett tag sedan en fråga:

Vilka val, du gjort, har påverkat dig mest?
För mig är valen att: studera på akademisk nivå, göra lumpen, bli ledare i idrottsförening.
Du får gärna utveckla hur valen påverkat dig, vilka tankegångar du hade, om du gjort samma val idag osv.

För att kort sammanfatta mig själv så har jag gjort massvis med val i livet som jag är väldigt glad åt så här i efterhand. Att åka till Svalbard och Tasmanien, skaffa Loova, bo och jobba ett par somrar uppe i Ammarnäs, samt att plugga till jägmästare är några av de ”större” valen jag gjort som jag känner mig jättenöjd med. Att fara ut och resa var för mig naturligt. Min kropp sa åt mig att göra det. Att sedan plugga till något inom skog, träråvara eller natur var för mig en självklarhet. Jag hade bestämt mig för att hålla mig till ett års sabbatsår mellan gymnasiet och universitet och funderade på vad inom biologi/skog/trä/natur/frilutfsliv jag skulle läsa vidare inom, tog kontakt med lite olika företag, diskuterade med personer jag träffade på och fick ett par dagars praktik på olika ställen. Sedan var valet solklart; jag skulle bli jägmästare. Jag kände mig faktiskt riktigt fantasilös och tråkig som valde ett så likt spår som min pappa (och litegrann mamma) i val av utbildning och försökte verkligen tänka på allt möjligt annat, men inget annat kändes så rätt för mig.

Jag har även gjort en hel del val som jag ångrar (mycket) djupt ofta beror dom på att jag valt att inte lyssna på mig själv. Ibland har jag till och med försökt ljuga för mig själv för att slippa ta ett jobbigt, men rätt, val. Vissa riktigt dåliga val har lett till konsekvenser som jag kommer bära som ett ärr och en svag länk i min själ resten av livet.  Som jag önskar att jag kunde göra vissa val ogjorda och bara backa tillbaks tiden! Att vara efterklok är betydligt lättare än att fatta rätt beslut från början. Men, som en klok person sa ”The pain you feel today, will be the strength you fell tomorrow”. Jag hoppas det stämmer. Sedan ska man ju våga och kunna ha möjlighet att förverkliga valet. I vissa fall så har man ju inte möjlighet att göra något val, det bara händer; på grund av otur, ödet eller kanske att man är för svag. Konsekvenserna av detta kan vara minst lika tunga att bära på ändå. Hur efterklok kan man inte vara då? Nästan värst gällande att vara efterklok kan nog vara efter att man gjort valet att ge upp någonting. 

I vilket fall. Här sitter jag idag 24 år ung och har massor med fler val att ta, varje dag. Vad jag vet är att jag kommer ta många bra val, men säkerligen en del dåliga. Man är ju inte perfekt. Förhoppningsvis så lär jag mig och samlar på mig erfarenhet så att andelen bra val ökar. 
I alla fall så blir jag bättre och bättre på att lyssna på mig själv, vara mig själv och vara helt ärlig mot mig själv. Och jag blir bättre och bättre på att stå på mig och tro på mig själv, men även på att lyssna på goda råd från kloka personer som vill en väl. 

Jag tror att då man står för val i livet så bör man följa sitt hjärta och känsla. Ta in råd och tankar av andra och i slutändan fundera på vad man själv innerst inne vill. Vad vill man göra och bo idag. Vad vill man göra om 1 år, om 10 år osv. Bara för att man vill göra något annat om 10 år begöver det inte innebära att man måste göra det valet idag. Ex. göra lumpen idag och studera på akademisk nivå efter det. Varför ha så bråttom i livet? 

För mig så är det viktigt vad jag är, men framförallt vem jag är. Vad och vem jag är yrkesmässigt, men också som person. Det som formar ens personlighet är ju inte enbart vilka kurser man har läst på universitetet eller vilka jobb man har haft. Livet formar en. 

Säger hjärtat en sak, så ska man lyssna. Inte förneka eller tvinga undan känslorna; att inte ljuga för sig själv. Det är genom att se till att lära av livet som vi kan känna oss lite mer kloka imorgon. Inte ha så bråttom, utan sätta sig ner och fundera igenom händelser och möten. Vad kan jag lära av det där? Vad gör att jag upplever den personen som trevlig? Vad gjorde att jag snubblade på den minan? Vi gör valet om vi vill lyssna på andra och våga se och arbeta med sig själv. Att jobba med sig själv är nog minst lika viktigt som att plugga till tentan för att få en femma. Hur vi är och hur vi beter oss är ju faktiskt ett aktivt val. Så är det jätteviktigt att lära sig stå för sina val. Gör man ett val som blev fel, man gjorde någon ledsen eller att det fick negativa konsekvenser på annat sätt så måste man lära sig att inte vara så tokigt feg att man hela tiden skyller ifrån sig. Välja att säga förlåt, lära sig och ändra sig.  

Mitt råd är nog att våga leva livet; ditt liv. Våga vara sig själv och stå upp för det. Arbeta för att vara en stark person, men inte heller skämmas för att ha sina svagare stunder. Ha roligt, men inte vara rädd för att ta tag i sådant som är mindre kul. Och så tänka sig för både en och två gånger vad man gör och hur man uppträder, och vilka konsekvenser det ger. 

One Life. Live it. 

Jaktväst/Hundförarväst

Irriterat konstaterade jag än en gång att jaktläder som fungerar är gjorda för män. För kvinnor börjar det komma ett smått ökande utbud av jaktkläder, men producenterna går fortfarande back på produktionen av funktionella jaktkläder för kvinnor. För karlar finns precis hur mycket "guttetull" som helst med de aldra mest detaljerade och genomtänkta detaljerna. 

Jag blev less på att leta. Ska det inte finnas en hundförar/jaktväst som är sjukt genomtänkt men även snygg och med skärning och passform för en kvinna..

Nu har jag ägnat på tok för många timmar åt att skissa, skissa, skissa. Rita mönster. Slänga mönster. Rita igen. Sno massa lakan av mamma och sy prototyper (trasiga, kasserade lakan och jag frågade om lov innan, då inte ordagrant "sno"). Ändra mönster och tillslut ge mig på högen med läder. 

Voalla.. -En färdig jaktväst i läder!

Vad västen har är 

- Ordentliga utanpåliggande fickor med genomtänkt placering för kommunikradio, gps och mobil/annat. 

- Hållare för antenner för att hålla allt på plats. 

- Ingenting som kan vara i vägen på högeraxeln dit bössan ska upp då jag ska skjuta 20-taggaren som Loova har ståndskall på. ;)

- Helfodrad

- Sidofickor att vila/värma händerna i

- En stor ficka på ryggen för thermos, koppel, fika..

- Hängare i ryggen

- Ordentlig ventilation i ryggen

 - Löstagbar krage i varm päls för de riktigt kalla dagarna.

Nackdelen med läder är dock att det kan bli lite varmt de första septemberdagarna samt att det kan gnissla lite. Jag har dock valt läder med tanke på att minimera gnisslet, så detta ska nog vara hyffsat ok. I utbyte får jag visst skydd för regn. Västen är något nummer för stor, dels för att ventilera bättre varma dagar, samt för att rymma en ordentlig tjocktröja under oktoberjakten.