- Men det var ju bara ett skämt

Idag satt jag på skolan och funderade på om jag ens skulle orka bry mig så pass att jag skulle delta i diskussionen som verkar engagera och göra så många (killar) på Skogis upprörda.

Ju mer jag hörde, destå mer nöjd kände jag mig över det faktum att jag inte varit medlem i Skogshögskolans studentkår på över två år, och att jag efter lite velande inte heller denna termin betalat min medlemsavgift. Kåren medför mycket trevligt och kul till studenterna som läser på SLU i Umeå så jag vill inte säga något ont om denna. Därremot så verkar många av medlemmarna ha en för mig mycket undlig bild av vad kåren ska stå för, så jag tar därför hellre avstånd än deltar.

Jag gick på många sittningar under mitt första år på jägmästarprogrammet. Sittningarna bygger mycket på traditioner såsom "pissring", "bajtar", sånger, spex och dyl. En tillställning som absolut kan både vara trevlig, rolig och festlig. Senaste åren har dock många blivit upprörda över att det lagts mycket stor vikt och hets på alkoholintaget, samt att skämten i allt större utsträckning blivit för grova (ffa. rasistiska eller kraftigt kvinnoförnedrande).

Samtalen runt omkring i skolans korridorer var en debatt om att det har skickats ut tydliga och kostruktiva mail på att kåren inte stödjer den stora hetsen kring alkohol eller den mycket kränkande form av humor som tyvärr råder, och uppmanar personer att tänka igenom sitt beteende. Det har även skickats ut en enkät där man kan fylla i vad man själv anser om sittningarna för att var och en ska få chansen att vara anonym och säga sitt. 

Liten sammanfattning av vad en del av vår framtida jägmästarkår anser om ämnet: 
Några tyckte att det är tradition att dra (kränkande) skämt och vara så pass berusad att man inte ens kan minnas vad man åt till middag. Skogshögskolans sittningar ska vara så och har alltid varit så. En person påpekade att man betalar ju ändå inte för någon "jävla middag", utanför att få dricka sprit. Några tyckte att dessa torrbollars tjat enbart var till för att få sittningarna att lika PRO-möten. Någon tyckte att om man nu stör sig så jävulskt på sittningarna, så kan man väll stanna hemma så att man inte förstör kvällen för alla som vill ha roligt. Någon var noga med att påpeka andra studentkårers sittningar är värre, på en del andra måste ju faktiskt ambulansen regelbundet hämta och magpumpa folk som blivit alkoholförgiftade. Så varför klagar folk på våra sittningar?  Någon drog ett skämt (!?) om att de personer som stör sig på så lite ”borde få en påle uppkörd i röven” (som om det skulle förändra ens åsikt om äckligt fulla killar som drar våldtäktsskämt).
Jag har tidigare hört kommentaren ”Det gäller att finna gränsen för när ett skämt inte är ok -och sedan passera den”.
Vanligt är också att höra "nej, men det strider mot SLUs värdegrund" (haha) som kommentar på allt roligt, som om kåren egentligen vill förbjuda studenter från att skratta och ha trevligt.

Alla verkade vara överens i debatterna om att det var tjejer som tagit upp problemet, och att det var killar som ogillade att ”problemet” togs upp. 

Att skryta och tävla om vem som hade längst minneslucka är inte heller något ovanligt samtalsämne. 

Står verkligen dessa personer för det dom säger, eller är det ännu ett (omoget) försök att vara cool och passa in? Är det fler (dåliga) skämt?  Att inte bete sig som ett svin innebär väll ändå inte att man måste vara tråkig. Det finns även många roliga skämt på temat kvinnor, män och sex som inte är direkt rent vidriga eller kränkande. Jag tror att personen som sa det där med att man "borde få en påle uppkörd i röven" bara använde det som ett roligt sätt att lägga kraft i sitt argument. Kanske finns det ett samband mellan personer som drar för grova skämt på fyllan, och humor och sätt att uttrycka sig till vardags som kan upplevas rätt så grovt och olämpligt. Eftersom dessa personer pratat på ett sådant sätt mer eller midre jämt så tänker dom själva inte på det, och eftersom det "bara är ett skämt" så "drabbar det ju ingen". 

Jag har även hört personer som studerat för en längre tid sedan, berätta om när dom var yngre och var på sittning (bla på Skogis) Då såg killarna till att följa tjejerna hem till dörren för att se så alla kom tryggt hem. Då var det ”tradition” att ta hand om varandra och visa respekt, även om man hade riktigt kul och festade. 

Traditionen verkar vara i förändring. 

Vad jag tycker är mest upprörande (men tyvärr mer förväntat än överraskande) är (förutom att folk stävar efter att vara fulla som svin och bete sig så vidrigt som möjligt) reaktionen från några personer, då några andra äntligen tar modet till sig och sätter ner foten och säger att man verkligen inte uppskattar sättet som endel beter sig på.   

Nåväl, jag hoppas på att mina framtida kollegor en dag blir de som satte ner foten, och verkligen inte någon av de som tycker uppskattar svinfylla, drar på tok för vidriga skämt och tycker att tjatiga feminist-tjejer ska hålla käften och sluta förstöra den roliga stämningen och gamla traditioner. 

Sist men inte minst så är jag allergisk för bortförklaringen "men det var ju bara ett skämt förstår du väll!". En del använder det som ursäkt och någon form av backup för att kunna säga och göra precis vad som helst, helt utan att tänka sig för. 

Ju äldre jag blir, ju mer jag ser, hör och själv är med om - destå mer växer den lilla feministen i mig.