Äntligen fick jag mig en helg i fjällen. Annat fjäll, annan by. Kändes konstigt och inte hemma, men samtidigt kul att se något nytt. Vidga sina vyer och försöka gå vidare i livet. Framförallt stilla min fjällabstinens!
Mamma, Roger, jag och våra totalt fyra helvilda hundar begav oss upp. Roger gick med hagelbössan på lördagen och vi lät Jaap jobba på. Han revierade riktigt fint för sin lilla ålder och vi kände oss nöjda.
Kalfjället var dock kallt. Snöblandat regn och rätt så starka vindar. Dimmigt, så utsikten var sparsam. Men jag ska vara ärlig; hur mycket jag än fryser och hur genomblöt jag än må vara där uppe, så tycker jag verkligen att det tillhör fjällets charm. Det där att jag bara är en liten plutt som får anpassa mig efter fjällets och naturens förutsättningar. Ibland rykande snöstorm, ibland en vacker lugn vårvinterdag, ibland ösregn och ibland en gassande het sommardag. Ibland milslång sikt, ibland sikt på knappa metern. Fjällets makter är stora, men rätt anpassad så kan man ändå hantera dom och trivas.
Så är det vackert. Vackert när snöregnet flyger fram som i moln över marken. Vackert med alla färger, eller bristen på färger. Vackert med kontrasterna. Och underbart med tystnaden och stillheten. Och mysigt att burra in sig i jackan, gömma ansiktet i huvan och traska vidare.
Jag kan dock säga att bastun i stugan var grymmt skön att komma hem till, och att jag kände mig riktigt tacksam för det fett jag har på kroppen som isolering. Väl genomfrusen började jag fundera på om man kanske skulle se till att lägga på sig några kilon inför vintern..eller så satsar jag på ordentliga underställ.
Lilla fröken nyfiken fick gå i band hela helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.