Nöjdare än nöjdast

Igår begav jag mig till underbart vackra Älvsbyn. Ser ju ut som en härlig symfoni av höga kusten och Norrbottens småkarga landskap. Så en riktigt underbar dialekt på det. Lite småförälskad i stället blev jag allt.

Jag ägnade dagen åt att markera ut provytorna på de två sista objekten som ska ingå i mitt ex.arbete. Puckarna hade redan svällt upp riktigt fint, vilket även innebär att det är ett litet mäck att hitta åt dom. 

Störtnöjd måste jag säga att jag var då jag i ösregnet klockan 21:30 sätter ner sista plastpinnen vid den sista pucken innan jag börjar rulla mot Rusksele. Loova satt då vid en björk och blängde på mig, jätteblöt i pälsen och besviken eftersom hon inte fick leka med puckarna utan istället vara bunden hela dagen. 

55 mil senare, och efter en total arbetsdag på 17 timmar (aaah, tyvärr oavlönade eftersom det är för ex.arbetet) och en rätt så slitig vecka i övrigt, kommer jag hem dödstrött och somnar nöjd och belåten på en gång då jag hamnat i sängen. 

Tack och hej för mig för ett tag nu. Jag far åt fjälls någon vecka, långt bort från tallar, granar och puckar. Kalvmärkning står på agendan.