Linnea är en så otroligt vacker liten blomma, som på ett av hyggena jag inventerade idag växte som en matta. Jag förstår verkligen varför herr Linné fastnade för denna blomma och även gav den hans namn.
Nå, 20 hektarshyggen där de ska utföras en återväxtkontroll, såklart upp längs väldigt branta och höga berg, massor av gräs, varmt och äckelormar överallt. Återväxtkontroll innebär att man går 50 meter, gör en provyta, går 50 meter gör en yta...över hela hygget. Ibland är det störtskönt att strosa runt på ett stort hygge och räkna plantor, men på ett knöligt brant berg så blir man trött och det känns bara så oändligt stort och ändlöst (helt fyrkantiga hyggen på plan mark, utan massa träddungar och gräs är en inventerares dröm).
Så ibland får även jag kämpa för att hålla humöret uppe. Speciellt då jag på slutet av dagen hamnar i schvians och knottens centrum, mitt i deras middagstid. Redan less efter dagens tidigare inventering så kliver jag ut ur bilen och blir verkligen helt brutalt överfallen. Jag brukar inte klaga och inte gnälla då jag är ute i skogen, men för en liten stund var jag nog på smådåligt humör. I (korkat nog) bara t-shirt står jag då ute på hygget och kämpar tillslut för att kunna andas och hålla ögonen öppna. Tillslut är dom små vidriga flyfäna överallt. I ögonen, i näsan, munnen, öronen, innanför kläderna, i byxorna... Trotts att jag nyss tagit en simtur i en halvliter bäckolja. Det var nära att jag och Loova bröt ihop i någon panik-vi-blir-levande-uppätna-scen. Istället så slog jag nog personligt rekord i att utföra en föryngringsinventering, kutandes över hygget mellan inventeringspunkterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.