Ikväll fick jag ett riktigt pysselryck. Jag har plockat fram ett par bällingar (huden med päls på från renens ben) som jag tänkt träna mig på för att lära mig garva. Målet var att behålla håren och fettgarva huden. Bällingarna var torkade (har iof legat fuktigt i kallgarge sedan förra hösten) och jag lade dom i blöt, tvättade dom i vatten med någon droppe såpa i och började sedan arbeta rent hudsidan från hinnor och fett. Efter ett tag började allt hår falla av. Typiskt! Nå, jag förstår inte vad jag gjort för fel och är glad över att det inte var något skinn jag var speciellt rädd om.
En liten knivslida är snart klar, en tårtspade är på god väg och jag började sy om en skinnjacka som jag hittade på myrorna förra veckan. Rena rama tomteverkstaden, men denna hobby fungerar perfekt för mig då jag ska slappna av lite.

Vackra snöflingor! Kursen är väldigt lugn hittills, så jag kunde känna mig klar och ledig efter lunch och fara ut någon mil på skidspåret och njuta av solskenet. Ett sånt där lugnt, bara glida runt, låta tankarna få sin tid och känna sig lycklig-pass. Underbart!

Norskvantar

Min utmaning att lära mig mönstersticka gick bra och jag har nu ett par sk "norskvantar" att värma händerna i. Det var faktiskt inte alls svårt, så länge man höll koll på vars i mönstret man befann sig. Perfekt pyssla för att samla tankarna innan plugg.
Stackars lilla katten Skrollan kunde inte alls förstå varför hon skulle upp från den varma soffan och ut i -20 grader. Nu ligger hon dock bredvid mig i soffan som pluggsällskap och spinner...

Skidföret är underbart nu, så har du inte varit ute så rekommenderas det. Peta lite med staven och man svischar fram! Jag tränade lite teknik på Sävarspåret igår. Bland annat så knäppte jag av mig ena skidan och stod och vinglade med ena foten i vädret, medan jag stakade så fort jag vågade. Grym balansträning och kul variation!

Jag och Taiga.

Jämthund!

 I mitten på februari kommer jag hämta lilla jämtvalpen från Ackers Kennel. Kanske blir det en liten Kalla, vem vet. Kan man var lyckligare än vad jag är?!
Här är lite bilder från kennelns bloggsida, som också finns att finna på http://wellequipped.wordpress.com/.
Kullen är efter Ackers Ätti och Nerokin Jere. Jag hoppas och ser fram emot ett fint sällskap i fält på somrarna, en peppad draghund i skidspåret, ett trevligt sällskap på kvällsrundorna och framför allt ett ämne för att lyckas med en bra jakthund!

Kvinnans nitlott i ett allt mer "jämställt" samhälle

Framför varje framgångsrik man står en kvinna. Ett känt talesätt. En hjälpande kvinna vid sin sida har länge varit nästan en förutsättning för att mannen ska kunna lägga så mycket kraft och tid på sitt krävande yrke, som han historiskt sett har gjort. Mannen har nått karriär och framgång, och uttrycket påminner en om att han inte lyckats med detta utan hjälpen från sin käresta. Detta uttryck kan jag tänka mig hade sin topp då kvinnan fortfarande tog hand om hemmet, medan mannen jobbade och tjänade pengar så att han kunde försörja familjen. Ett fint samarbete för att få en vardag att fungera.

Sverige är i förändring. I och med industrialiseringen blir fler och fler yrken mer teoretiska än praktiska, och maskiner hjälper till att göra även de praktiska yrkena smidigare och inte lika fysiskt krävande. Idag är kvinnor i den akademiska värden inget ovanligt och man kan till och med finna kvinnor i både den skogliga och mekaniska värden, ett i många ögon typiskt ”mansyrke”.  Löneskillnaden finns kvar, men den blir sakta men säkert mindre. Kvinnan får en allt större tyngd på sig att också bidra till att försörja familjen och på således sätt så blir hon inte lika beroende av mannen. Kvinnan får även en större ekonomiskt frihet.
 

Jag vill ifrågasätta om vi använder rätt uttryck om vi säger att vi jobbar mot ett jämställt land. Idag har även kvinnan sin arbetsdag, åtta timmar om dagen. Hennes inkomst är viktig för familjen. Många kvinnor siktar på att göra karriär och antalet kvinnliga chefer ökar ständigt. Det yrkesverksamma livet blir således mer krävande. Samtidigt så har hon sina sysslor i hemmet. I en del förhållanden så tar mannen ett större ansvar och hjälper till, men jag tror fortfarande att kvinnan faktiskt drar det största vardagliga lasset. Diskar, städar, lagar mat, tar hand om tyngsta delen i uppfostran av barn, tvättar kläder, plockar och stökar undan efter en lite småslarvig man. Organiserar vardagen så att träningar, skjuttsningar och likande flyter på. Den som tidigare kallades för "superkvinnan", är idag helt normal.

Eftersom kvinnans arbete innebär en till inkomst till familjen så krävs det inte lika mycket av mannen längre. Han kan också jobba en vanlig 40-timmars arbetsvecka. Allt mer sällan är det ett slitigt jobb ute i skogen, utan ett kontorsjobb som liknar kvinnans. Då han känner för det så hjälper han till lite i hemmet, men fortfarande så är det kvinnan som har kvar majoriteten av arbetsuppgifterna  Summan av detta är att kvinnan har fått mer jobb och drar ett tyngre lass idag än förr, medan männen får det lättare. Är det här definitionen av jämställdhet? Medelåldern för kvinnor har enligt forskning minskat kraftigt på senare tid, till stor del på grund av utbrändhet som tros bero på ett mer krävande liv. Männens medelålder ökar samtidigt, eftersom deras liv och vardag blir så mycket lättare.

 

Skilsmässorna ökar kraftigt. Detta kan bero på att det är mer accepterat i samhället att separera efter ett giftemål och med gemensamma barn. Kvinnans inkomst ger henne dessutom ekonomiska möjligheter att lämna mannen. Detta i kombination med äktenskap och förhållanden som i större utsträckning tar mer än vad de ger. En kvinna som blir utbränd och en man som blir rastlös eftersom han har så lite att göra.

Kvinnor tar kanske också för sig mer av livet. Vågar skaffa typiskt ”manliga” intressen såsom exempelvis jakt. En hel del kvinnor, däribland jag, tycker att det är trevligt att snickra, fixa och dona med huset man bor i. En annars typisk manlig syssla, som kvinnan allt mer börjar ta del av. Om man som kvinna kan byta däck på sin bil, klippa gräsmattan och måla om sitt hus, då blir man helt plötsligt inte lika beroende av en man för att klara den delen av vardagen. Samtidigt som mannen får chansen att "slippa undan" allt fler av sina klassiska uppgifter.

Jag tror vi alla behöver tänka igenom vår bild och strävan efter ett jämställt samhälle. Vad blir konsekvenserna och den samhälleliga kostnaden av detta? Ibland kan jag nästan ifrågasätta det själv. Var det inte bättre förr, när kvinnan gjorde sina uppgifter och mannen sina. Kvinnan hade inte ekonomisk möjlighet att leva själv efter ett förhållande, och mannen skulle aldrig klara sig utan kvinnan. Man hade inte möjlighet att separera och man tragglade sig igenom livet, mer eller mindre lyckliga tillsammans. Nu verkar vartenda förhållande ta slut. Folk skaffar barn, bor ihop ett tag och sedan separerar man. Man letar rätt på en ny livskamrat att leva med i ett par år, eller fortsätter livet själv eftersom det var lättast och bekvämast så.

Jag inser att min lycka, mina intressen och livsglädje faktiskt kan komma att bli min största fiende. Jag vill inte bli utbränd, trött, sur, tråkig och less på allt. Där livet mer och mer går över till att ta hand om andra för att dom ska kunna leva sitt liv lättare, än att dela och njuta av mitt liv tillsammans med andra. Trotts den risken jag tar, i och med att jag faktiskt också har ett liv, så är jag nöjd med den person jag är och tänker inte ändra på mig. Jag vill ha ett yrke där jag trivs och utvecklas, samtidigt som jag tjänar bra. Jag vill hinna jaga, vara till fjälls, åka skidor, snickra och ta hand om mitt hem och njuta av livet. Jag ska hinna med att laga mat, städa och tvätta. En dag uppfostra mina barn. Jag drömmer om att ha ett livslångt förhållande där man stöttar varandra och växer ihop. Delar sina dagar, lyckliga stunder och problem.

Tänk om denna vackra bild om några år enbart finns kvar i sagoböckerna? Tänk om talesättet som jag nämnde i början ändras; framför varje framgångsrik kvinna, så står en man i vägen. Tänk om kvinnans arbete för ett mer jämställt liv, blir hennes egna undergång. 

 

Oavsett om du är en man eller kvinna som läst mina tankar ovan, så tycker jag att man ska tänka på att komma ihåg att dela vardagen med varandra. Lycka, problem, kärlek, sorg och arbetsuppgifter. Se varandra, älska varandra, berömma varandra, hjälpa varandra och njuta av livet tillsammans. 

Jag vill inget hellre än att lägga bössan över axeln då älgjakten drar igång och gå ut i skogen med hunden och jaga. Jag vägrar stanna hemma och göra i ordning mannens thermos och macklåda och sedan städa huset och tvätta medan han är ute, stolt göra en FB-statusuppdatering om hur fantastisk jag är som kvinna som gör allt detta åt min man och sedan känna mig nöjd och sådär kvinnligt duktig. Däremot, har min man varit ute och arbetat och slitit i skogen och kommer hem trött medan jag haft annat för mig och tid över, så skämmer jag mer än gärna bort honom. Bara jag får samma behandling då det är jag som trött kommer hem efter en lång arbetsdag i skogen. 

Jag tänker inte ägna mitt liv till att vara en "duktig kvinna", jag ska vara en lycklig människa.

Om jag en dag får en dotter, hur ska jag då uppfostra henne? Till att bli "lilla fröken duktig utan andra krav än att känna sig behövd". Stå bakom sin man, så han kan nå framgång. Livet pinnar på. Eller ska jag visa henne världen och vad den kan ge. Locka med jakt, fjäll och frihet? Därmed nästan garantera, eller i vilket fall öka risken, för att hon ska bli utbränd, tillslut olycklig och kanske göra som många andra och skilja sig för att hon inte kunde hinna med och hantera allt som den vardagen innebar. Både en "heltidsanställning som hemtjänst åt en man", jobba heltid på sitt egna jobb, jaga, åka skidor, ta hand om barn, hus, hund, bil, vara social, vila och ha tid för kärlek. 

Vad tycker du om mina tankar, är jag helt ute och vimsar eller har jag faktiskt en poäng?

Det går bra nu!

Eftermiddagströttheten. Du vet, kring 4-tiden då all energi bara rinner ur kroppen. Då det enda man vill är att mysa ner sig i sängen ett tag.
Då jag i min planering och dagsrutin har tänkt att träna.
Efter dagens plugg var tanken att svänga om Nydalaspåret innan jag rullade till baks till Ytterboda. Längtade hela dagen efter perfekt före och någon mil flygandes fram. Laddade med en kopp kaffe och en liten macka. Dock så var jag som en död då det väl var dags och rullade direkt hem och lagade middag. Ibland ska man bara lyssna på kroppen. Vissa trötta dagar så går det att väcka sig själv med ett träningspass, och vissa dagar så är man som en zombie som ranglar fram längs spåret. Frustrerande!!

Väl hemma efter en grym extra stark kaffe-boost, lite frisk luft, middag och iförd min plugg-suit (one-pece) lossnar mitt bekymmer med hemtentan (peppar, peppar...), jag får ett telefonsamtal som både glädjer mig och är ett fint och mycket lockande erbjudande som verkligen tåls att fundera på. Tänker inte avslöja mer än.... Det känns som att på alla fronter, förutom bilmässigt där det som vanligt går åt fanders, så går det verkligen hur bra som helst nu!

 

Lovikavantar

Då var ett par vantar stickade, tovade och broderade och jag kan äntligen kassera min gamla, som efter många års flitigt användande håller på att gå upp i atomer.
Att sticka är verkligen ett perfekt komplement till annat slöjdande i garaget. Att såga, raspa, borra och sådant kräver dels tankekraft så att man gör rätt och kommer på lösningar och ideér hela tiden. Att sticka är extremt lugnt och meditativt. Perfekt då man kommer hem efter skolan och träning och vill sitta ner, återhämta sig och ta det lugnt.

Lillkniven

Här är min lilla kniv, där det rostfria bladet bara är några få centimeter långt. Slidan återstår, samt göra klart lite gravyr på kniven.

Hittills så har jag bara letat de vitaste hornen, som om bara dom dög och var fina nog för att användas. Då jag googlade runt lite för att söka inspiration såg jag en del knivar där även rödaktiga horn var med. Superfint! Så denna kniv fick bli en blandning, för att få lite mer liv. I övrigt har jag lite plåt och läder med i skaftet.

 

Knivbäle

Visserligen så har jag inte börjat jobba seriöst på hemtentan än, men ett knivbälte i herrmodell börjar bli klart. Bara några större nitar som ska dit på var höft innan jag skickar iväg det. 8 cm brett och med initialerna på beställaren på baksidan (JD). Jag blev riktigt nöjd med både mönster och hur det slutgiltiga resultatet blev! 

Tur att det inte passar mig om jag inte håller ut det på baksidan, för då hade jag behållit det! :)

Ljuslyktor

Jag har haft lite pyssel för mig under julen och bland annat frostat dessa ljuslyktor, ca 20 cm höga.

Gott Nytt År!

Jamensedåså, var 2012 till ända. Vi gjorde ett ordentligt ryck och städade upp här hemma. Gick igenom garderober och klädkammare och fick lite ordning och betydligt mer plats. Skurade, damsög, putsade och såklart busade en hel del. 

Aftonen var trevlig och alldeles lagom. Ola och Sofia kom på middag och vi åt lax, romröra på ägg, egna pären och sill till förrätt, köttgryta till varmrätt (märgben, kokkött, blodpalt, tunga) och så hemmagjord glass i olika smaker och fruktsallad till efterätt.