Lokaleko

Nu har Lokalekot som vi arbetat med under vårvintern tryckts och är på väg till distriktets brevlådor. HÄR kan du läsa tidningen.

Tillsyn av naturvårdsavtal

Måndagseftermiddagen tillbringade jag i skogen. Äntligen slipper jag ut lite från kontoret och får njuta av vår vackra natur. I sommar kommer jag jobba lite med tillsyn av Naturvårdsavtal och Biotopskydd. Då går jag runt i beståndet och ser så att det inte har hänt något anmärkningsvärt, ex att någon har fällt träd eller liknande, samt bättrar på kantmarkeringen runtom. Ofta är det  väldigt vackra skogar, gamla och med många fina naturvärden. Gårdagens skog låg uppe på ett berg, så utsikten gick inte att klaga på.

 

I en tätdunge högst uppe på berget började det låta. Ett litet djur som råk åt sin mamma, men väldigt ljust. Det lät verkligen som en väldigt ung krabat! En älgko tittade fram med öronen bakåt, medan kalven fortsatte att ropa efter sin mamma. Jag hoade lite på henne, och hon vände sig om och travade bort över tallheden tillsammans med den lilla, lilla kalven. Fantastiska ögonblick!

Högst uppe på berget fanns många vridna torrakor med brandljud.

 

Två tallar som blivit älgbetade och krokiga. Den högra tallen har skickat iväg en sidogren som sökt sig mot den andra. Tillslut växte träden fast i varandra.

Prijon Barracuda htp

I lördags kväll tog jag premiärturen i min första egna kajak. Det var lycka! Efter en regnig (och snöig!) dag låg havet nästan speglblankt och jag njöt av en riktigt vacker kväll.

Kajakdrömmar

Förra sommaren bodde jag granne med havet i en supermysig stuga. Såg på flera solnedgångar över spegelblankt vatten. Njöt. Det enda som saknades var en kajak att glida fram näst intill ljudlöst i. Nära vattenytan.

Jag har alltid gillat att paddla, men på Svalbard väcktes verkligen mitt intresse. Jag var fast. Hemma i Ytterboda igen införskaffade mamma två kajaker, så vi har paddlat en del och jag har passat på att låna hennes så ofta jag har fått tid. Nu bor jag med en underbar skärgård alldeles nästgårds, havet som utsikt från kontorsfönstret och med flera stora sjöar i närheten av mitt hem -men utan kajak.

Igår var jag till Kanoe Adventure North och provpaddlade ett par. Regnet föll på havet, som låg stilla och fint. Jag njöt av varje meter i kajakerna! Första kajaken var helt okej, lagom för lugna söndagsturer. Andra kajaken var inte lika stabil, men svarade snabbt på mina rörelser och hade bra framåtdriv. Den var pigg! Tredje kajaken var också ganska pigg, men lite mer stabil. Efter att ha velat ett tag så blev det ändå kajak nummer två. En liten utmaning. Till helgen blir det absolut en tur i min gula Prijon Barracuda htp!

En av turerna på Svalbard.

Pikku

Vår i skogen

 I Bodenskogarna har snön tinat bort nästan helt och hållet. Enbart på några ställen på skoterspåren ligger det kvar ett par fläckar. Ikväll for jag ut på en springtur. En sån tur där fokus inte är på att springa fort eller långt, utan att njuta av kvällen och se mig omkring. Bodens landskap är riktigt vackert och kuperat.

Denna kväll låg temperaturen på kring 8 grader. Solen som skiner längre och längre om kvällarna närmade sig horisonten och bjöd på ett varmt och vackert kvällsljus. Fåglarna kvittrade, och storspoven kom in med sitt karaktäristiska läte då och då. Skogen har börjat bli mer färgglad, framförallt med det gröna stammarna till blåbärsriset som tinat fram. Det verkligen spratt i kroppen av njutning över den vackra kvällen. Jag har dessutom nött ut mina gamla springskor (silvertejpade in i det sista..) och investerat i ett par nya, lättare skor. Dom är underbart härliga, och kryddade kvällens glädjerus lite ytterligare.

Finhelg i Ammarnäs

Det är fortfarande riktigt mycket snö kvar i fjällen. Helgen bjöd inte på någon större fiskelycka, men riktigt fantastiskt solväder! Första två dagarna for vi ut med skoter. Sista dagen tog vi skidorna och hundarna för en fintur på småfjällen. - En underbar helg!

Sett massor av fina, snövita ripor!

Intensiva veckor

Det har verkligen varit ett gäng intensiva veckor för mig nu den senaste tiden. Efter Kungsledenrännet flög jag ner till Stockholm där jag besökte min farmor och farfar en kväll. Det bjöds på riktigt god middag med lammstek. På morgonen efter for jag ut och sprang till Görväln, ett slott som ligger mot Mälaren. Där finns också gammal, fin skog. - En härlig runda, i fint vårväder!

Efter en kort visit i Jakobsberg så väntade ett dygns "kick-off" med processgruppen för Kommunikation på Skogsstyrelsen, där jag representerar mitt distrikt, Södra Norrbotten. Förutom att det var trevligt att träffas "live" så funderade vi inför det fortsatta arbetet för året. Trevliga dagar!

I veckan har jag varit med och anordnat kvällsträffar/kurser i hur man använder Skogsstyrelsens Mina sidor. Jisses, aldrig i mitt liv hade jag kunnat tro att jag ska vara med och hålla en kurs i data, men det gick! Det har varit väldigt roligt, trevligt och lärorikt. Nu är jag däremot helt slut efter att ha jobbat många och intensiva timmar denna vecka, och kommer verkligen njuta av helgen!

Ett litet kul tips att kika in på: Webbkamera från ett örnbo

I helgen som var så var jag iväg och kikade på en underbart söt valpkull (jämthund-laika), som en bekant har tingat en valp från. Så söta!

 Här håller jag i Pikku, så fin så jag vet inte vad!
Pikku är finska och betyder "liten".

  En av tikarna

 

 Pikku som sover.

Kungsledenrännet 2015

En bild från lördagen lånad från Ammarnäs IF:s Facebooksida. Loppet går verkligen genom ett helt makalöst vackert landskap!

2008, 2009, 2010 åkte jag Kungsledenrännet och gick i mål. Trött, men hyfsat ok i kroppen, och hade ork att njuta lite av loppet. Då hade jag många dagar i slalombacken i benen, och låren var vana med mjölksyra. Varje av dom åren hade jag en hel del längre skejtturer på fjället i kroppen. 2011 blåste det orkan på fjället, och de beslutade att bryta loppet för de som inte passerat den kontroll där det blåste som värst. Sedan dess har jag inte åkt. Av flera anledningar så har jag inte heller varit i Ammarnäs sedan sommaren 2013; nästan två år sedan. Efter att Gabriel, en kollega funderat lite på Kungsledenrännet, så taggade jag till. Skidorna skulle få bli välanvända i vinter, och jag skulle tillbaks till Ammarnäs.

Jag var faktiskt inte så nervös som jag brukar vara inför loppet. Sov gott och kände mig taggad innan start. Efter en stormig vecka så öppnade sig en blå himmel med strålande sol. Då starten väl gått så bar det av upp för slalombacken i Hemavan. Halvvägs upp så kände jag mig trött. Det är av någon anledning tok-jobbigt att skejta upp för en lång slalombacke, speciellt då man vet att man har nära åtta mil kvar att åka! Jag kände dessutom att jag klätt mig för varmt och fick ta av mig lite. Snön var sockrig och allt kändes allmänt jobbigt fram till första kontrollen. -Hur i hela friden ska detta gå, tänkte jag. Sedan taggade jag till lite. Genom Syterskalet är det otroligt vackert och samtidigt lite utför, så där har man inte tid att tänka på att man är trött. Över Sjul-olsaxeln gick det också smidigt, och backen utför var lättkörd i år. Annars brukar man få ploga så man får mjölksyra upp i öronen.

Tärnasjön var klurig. Vi hade medvind, men det var som halt och jag fick inte balans nog att komma in på treans växeln eller få något tryck i stavsättningarna. Avsaknaden av långkörningar med skidorna i vinter började göra sig påmind. Långpass är A och O inför långa lopp som detta. Jag började tillslut känna att det högg lite i ena låret, precis ovanför knäet, och blev orolig att mitt löparknä började spöka igen. Då vi stannar på kontrollen vid Tärnasjön så högg det till med världens kramp i båda benen. Låren bara skrek och jag hade inget annat val än att ta av mig skidorna och försöka stretcha ut det. Fruktansvärt!! Efter Tärnasjön skejtar man upp för en backe som är ca 8 km lång och totalt kring 300 meters klättring upp. Det var smärta hela vägen, och kroppen verkligen skrek åt mig. Nästan framme vid toppen högg låren till igen och jag fick ta av mig skidorna och stretcha. En viss nervositet att jag inte skulle klara av att ta mig i mål började infinna sig. Allt var jobbigt och gjorde ont.

Ner för Servestugan började snön suga så pass att vi slapp ploga, vilket besparade en från mjölksyra. Skönt! Ute på Tjulån och Tjulträsk var det fint före och det gick bra att komma upp på treans växel, vilket besparar trötta ben en hel del! I långsamt tempo kämpade vi oss fram i lätt motvind (bris) längs den långa sjön. När vi passerat sista kontrollen i slutet på sjön klämde jag ur mig "när vi kommer i mål ska jag lägga mig ner och dö". Ungefär så kändes det. Gabriel har åkt Vasaloppet och en del sedlingslopp, och åkte tålmodigt med mig alla dessa mil. Tillslut erkände även han lite mänskliga tecken på trötthet. Under sista biten sög föret ordentligt, så det var mer än underbart att skejta upp på slutspurtssträckan och mottas av ett varmt välkomnande från underbara personer i Ammarnäs. Som jag älskar denna vackra by! Och så alla fantastiska funktionärer och annat folk som finns med under hela banan och hejjar på, det gör så mycket för en trött åkare!

Nu ska jag tagga till med mer träning och fler långpass. Jag ska absolut ge Kungsledenrännet en revansch nästa år, och då med förhoppningen att kunna njuta precis lika mycket av loppet som tidigare gånger. Tiden i år blev kring 7:04. Verkligen ingen toppentid för min del, men jag tog mig i mål, och Gabriel fick en hyfsat lugn och trevlig premiäromgång av Kungsledenrännet. Jag är ändå nöjd med årets lopp.

Tack för denna gång!

En skidåkarbränna. Solen tar otroligt mycket då man är svettig! Jag hade solglasögon på mig en stor del av banan, men tog av mig dom i uppförsbackarna då dom ville imma igen. Det var nog tur, för pannbandet satt som kvar även efter att jag tagit av mig det.

Påsk

I påskas var jag i Aha hos pappa och Anna-Karin och njöt. Åkte lite slalom, skidor och åt gott. Jag har heller aldrig åkt i Nallovardos slalombackar, så det blev ett premiärbesök där. Helt ok, och fin utsikt!