Idag gick vi ut en sväng längs Skeppsviks skärgård. Grön ljusterapi i skogen och väldigt lite mars-känsla! Sedan for vi ut till Ostön. Isen ligger fortfarande inne i vikarna, men längst ut är det prima kajakföre! 

Sol!

Så underbart väder! Strålande sol, blå himmel och en frisk vind. Solen ger verkligen en glädjeboost långt in i själen. Idag blev det en riktig långtur i skogen längs jaktmarksgränsen för att inventera älgspår. Det har varit riktigt ont om älg hela hösten och jaktlaget har inte fällt en enda. Idag såg vi mycket rådjur- och renspår, men älgspår var det fortfarande ont om. Är snart läge för totalt jaktstopp på östra sidan E4an något år för att få upp stammen igen, som det är idag så är det ju riktigt tragiskt!

 Lite smådåligt skidföre...

Nedan en bild på snyggingarna Loova och Jackie (numera jaktchampion!).

Underbara minnen

The best way to predict the future is to create it. 

The future belongs to those who belive in the beuty of their reams. 

Sommaren 2011. Svalbard, Ny Ålesund.

Jag hade förverkligat en av mina största drömmar; jobba i fält med ett spännande jobb och få se Svalbards fantastiska natur. Lyckan var helt fulländad då fotona nedan togs. Ett par stora glaciärer hade precis kalvat, jorden hade skakat och mullrat som om undergången var nära. Den arktiska, kalla polaröknen omgav oss. Märkliga kontraster och fantastiska färger på himmelen. Det orörda. Tystnaden som bröts av havets vågor som rullade in. Silhuetten av en betandes vildren. De små, små blommorna. Allt var så verkligt, men samtidigt overkligt. Kraftfulla Moder Jord fick mig att känna mig så liten. Magiskt är nog rätt ord.

Masquerade

Masquerade i Elins kollektiv. 

En solros (i kruka), en varg, en kråka och en stilig godsherre/jägmästare dansade runt bland cirka 40-50 andra utstyrslar. Så kul!!

Gnuggistatuering från Lekbiten 

An inconvenient truth

Enligt BRÅ anmäldes år 2012 cirka 16 900 sexualbrott, varav 6500 klassades som våldtäkter. Så bara idag kommer 18 kvinnor blir tvingade till samlag eller samlagslikande gärningar helt mot sin vilja och lämna in en polisanmälan. Det är fruktansvärt mycket! Andelen utsatta personer som anmäler en våldtäkt är av förklarliga skäl mycket låg, enligt brottsrummet.se ligger mörkertalet på 80- 90 procent. Dvs. troligen utsätts upp till 32 000 kvinnor årligen för sexualbrott, och 12 300 för våldtäkter. Denna siffra motsvarar i sådana fall 34 våldtäkter om dagen, bara i Sverige! Visst kan vi lugnt säga till utsatta personer att "du är inte ensam"!? Detta vidriga fenomen är så pass vanligt att RFSU har gett ut en handbok som riktar sig till personer som råkat ut för en våldtäkt, eller som har kontakt med någon som råkat ut för detta (Våldtagen).

BRÅ presenterade nyligen siffror gällande hur många av de anmälda våldtäkterna som leder till åtal (obs. det innebär ej en fällande dom, utan att fallet prövas i rätten). På bland annat SVT går det att läsa om detta. I Sörmland leder nästan hälften av alla våldtäktsanmälningar till åtal. Oavsett om detta i sin tur leder till en fällande dom eller ej, så kan det innebära en mycket tydlig signal till gärningsmannen att hans beteende inte var okej. I hela Sverige leder nästan 21 procent av alla inkomna anmälningar till åtal. För kvinnor (och självklart även de män/pojkar) som råkat ut för en våldtäkt i Västerbotten så lönar det sig knappt att ta det fruktansvärt jobbiga steget att göra en polisanmälan. Enbart 10 procent av de inkomna anmälningarna leder till åtal. Det är kanske inte så konstigt att en del män glatt kan uttrycka att de gillar polisen och utredarna i Västerbotten. Cirka 5 procent av de anmälda fallen leder till en fällande dom (BRÅ, 2010). I Västerbotten innebär det att enbart 15 promille av alla våldtäktsmän fälls för sin vidriga gärning (förutsatt ett rimligt mörkertal på 85 procent).

Vad beror detta tydliga skillnad på? Har alla i Sörmland övervakningskameror överallt som gör att de har mycket kraftig bevisning? Har kvinnorna där kanske en go-proklamera monterad på huvudet, hela tiden (även hemma)? Eller är det så att kvinnor i Västerbotten bara tror att de blivit våldtagna, men att dom snarare blivit förhäxade eller manipulerade till att tro det? Eller sitter polisen i Västerbotten och dricker kaffe med våldtäktsmännen, som säkerligen kan vara mycket trevliga och skötsamma då det passar sig? Eller beror en skillnad på 40 procentandelar på en slump?

Jag tror att polisen (hela rättssystemet) bör ta sig en ordentlig funderare med hur de sköter ämnet, annars kommer antalet våldtäkter troligen att öka skrämmande mycket. Eller så ökar antalet våldtäkter, samtidigt som antalet anmälda våldtäkter minskar. Då kan polisen känna sig stolt med sitt arbete, eller? Sveriges rättssystem bör kunna visa att det är fel att tvinga till sig sexuella gärningar mot andras vilja, och att detta får rättsliga påföljder. Som det är i dagsläget så är det den våldtagna själv som genomlider det största straffet.

Ett läsvärt blogginlägg: Ladydahmer.nu De flesta som anklagas för våldtäkt är skyldiga Vilka är dessa personer? Lady Dahmer skriver "Man vill gärna tro att den där snälla killen man känner och tycker om aldrig skulle kunna, men faktum är att de flesta våldtäktsmän INTE är svin eller monster utan vanliga killar med vänner och familj och vanliga liv. Det är enklare att utgå från att tjejen ljuger än att killen man tror sig känna skulle kunna göra nåt vansinnigt fel. Faktum är även att de flesta killar som våldtar avskyr våldtäktsmän och tycker att det är fel att våldta. De har bara lite svårt att fatta att det de precis gjort kvalificerar sig som just detta."

Relaskopet

Silverring. 

Jätteskön att bära då den rör sig lite efter fingret. Annars kan ju bredare ringar ofta ge en liten "strypkänsla". 

Och sedan en smycke för den inbitne Jägmästaren. Jag gillar när smycken speglar ens personlighet och kanske även intressen. Smycken som är bekväma att bära och som kanske till och med är praktiska. Som multitoolet som hänger på bältet. Jajjemensan, alltid redo!

Varför inte bära med sig ett relaskop, överallt.  Detta halsband har en spalt på 1 cm och en hängrem i silver på 0.5 meter. Detta ger relaskopfaktorn 1 för att få fram grundytan i ett bestånd. 

Coolt eller nördigt; eller varför inte en cool nörd!

Jag hittade en stans med en snöflinga och bankade in den. Trumlar smycket och ger mig ut i skogen. Då börjar jag inse att det snarare är symbolen för biotopskydd, det kanske gäller själva bäraren.

Hur var det nu med bildkällan..

Det går ju bara inte att undvika att få tårar i ögonen då man lyssnar på Jon Henrik Fjällgren som var med i talang häromdagen och jojkade sin bästa väns bortgång. Så otroligt vackert, starkt och stämningsfullt! Något av de vackraste jag hört. Han har gjort en annan helt otrolig jojk till minne av händelsen på Utöya.

När jag lyssnar på videon ovan på högsta volym för ungefär 20e gången på rad så upptäcker jag en bekant bild som är omslagsbild till en video för en annan av hans låtar, och visas även en bra stund i videon. Bilden tog jag på kalvmärkning i Ältsvattnet sommaren 2012.
Jag har kontaktat Jon och bett honom att redovisa fotograf och att man frågar innan man använder någon annans bild i liknande syfte. Så känner jag mig stolt över att ha med en av mina bilder i hans underbara musikvideo! Fler bilder från denna underbart vackra natt finns på http://ragnaw.blogspot.se/2012/07/midnight-sun.html  

Youtubelänk: Renhjorden- Jon Henrik Fjällgren

Knivbälte

Häromdagen kom paketet med bältesläder från Lycksele slöjd och skinn. Lycklig! Några lugna dagar i skolan passade därmed helt perfekt! Nu har jag gjort klart detta bälte. Ett 7 cm brett herrbälte med guld- och silveröljetter samt mönstrade nitar från Stoorstalka. 

Ormens väg

Nu är mitt silverarmband klart. Från vissa vinkar ser det ut som en orm. 

Passar de dagar man vill va lite mer finklädd. 

När jag kom på iden att jag ville göra något som denna så tänkte jag att det skulle gå fort, mest bara banka lite: helt icket-tålamodskrävande. Men att få till formen var lättare sagt än gjort. Armbandet ska ligga bra mot armen så det är skönt o snyggt samtidigt som det inte trillar av eller är för svårt att få på/av. Eftersom det har en platt form så måste även den böjas så den ligger emot. Hamrar man lite på ena sidan så förändras formen över hela armbandet. Kruxigt, men kul. Jag blev ändå rätt så nöjd, tillslut.

Puckat och klart

Känslan av att trycka på "skicka" var en blandning mellan -heeelt tokigt underbart- och -nervöst- 

Mitt examensarbete är nu klart och jag har skickat det till examinator för kommentarer, granskning och betygssättning. I mitten på mars håller jag min muntliga presentation. Lite småfix med rapporten återstår säkerligen innan publicering.

I början på hösten så kändes det som om jag inte skulle lyckas. Jag kunde inte fokusera på skolarbetet, jag var fruktansvärt trött och mycket annat hände i mitt lilla liv. En dag så bestämde jag mig. Antingen så gör jag det här, eller så går det inte. Efter att jag bestämt mig för att lyckas så rullade det på bättre och bättre. Jag har fått massvis med stöd och pepp. Att finna fokus har blivit lättare och tillslut var jag helt uppslukad. Sedan dess så har arbetet gått riktigt bra, varit intressant, kul och väldigt lärorikt. Jag har dessutom haft turen att ha riktigt bra handledare och fått snabb respons och bra och konstruktiv feedback, det är guld värt! Men såklart; en del kvällar har jag haft en sådan ex.jobbs-ångest att jag velat kasta allt till papperskorgen, men även statistikbiten trillade tillslut hem i mitt lilla huvud. 

Jag känner mig nöjd, och faktiskt lite stolt, över mitt arbete.

Någon dag inom kort tänkte jag presentera lite lättläst resultat här och såklart länka till rapporten så snart den har blivit publicerad. Ikväll tänker jag däremot ta det lugnt; vila och njuta!