måndag 11 november 2013



I helgen var jag med pappa och AnnaKarin upp till Aha och jagade. Det var så underbart vackert med all snö och ljuset, som en magisk februaridag i november! Långt, långt ut i skogen känns livet så underbart. Jag släpper allt annat för ett tag och fokuserar på att njuta allt vad jag kan av nuet. Laddar kroppen med glädje och spar fina minnen som en liten dos extra energi i bakfickan att ta fram då jag behöver det som mest. En vacker plats att drömma min bort till i tankarna.

Ryggsäcken jag bär på just nu i livet är lite för tung för mig. Benen orkar inte så mycket och jag måste stanna och vila rätt så ofta. När jag ger mig ut i skogen så får jag för ett tag ställa av mig säcken i skogsbrynet. Genast så blir det så mycket lättare att gå. Då jag vänt om och går tillbaks så står den tunga säcken och väntar på mig. Motvilligt så tar jag på mig den igen. Jag är kanske inte så stark, men jag är tjurig som tusan, så jag tragglar på.
För varje gång jag har fått ställa av mig säcken där i skogsbrynet så får jag tid åt att hämta energi. Säcken blir aldrig lättare, men jag blir sakta, sakta starkare. En dag har jag tänkt bära den tunga säcken som om den inte vore någonting. Jag ska kunna springa upp för berg med den. 


Jag gick med Loova och fick faktiskt se älgspår som hon följde fint en bra bit. På söndagseftermiddagen fick vi även se ko och kalv, men då var Loova inte med. Kul som rackarn att smyga på i vilket fall! Jag känner mig inte erfaren nog att våga skjuta i löp mitt i skogen, och när jag fick älgarna att stanna så hamnade kalven precis framför en liten grankvist precis där jag ville att skottet skulle sitta. Nå, med en djup suck fick jag se älgarna skutta vidare i skogen. Även om det var lite tungt just då att ha avstått en eventuell skottchans så kändes det bra. Är man osäker så ska man inte skjuta och ett oavlossat skott orsakar inget onödigt lidande hos varken älgar eller jag själv. 


Ser jag farlig ut nu?



Loova sticker iväg en sväng i spår gjorda för någon timma sedan, spännande!











Jakten är avslutad och jag traskar tillbaks till den varma lilla stugan och möts av en vacker solnedgång. 

fredag 8 november 2013



If you want children to keep their feet on the ground, 
Put some responsibility on their shoulders. 

Abigail Van Buren


torsdag 7 november 2013


Ibland kan jag ha svårt att somna. Jag ligger och funderar på allt möjligt. Helst så funderar jag såklart på något som får mig glad, än något som är på tok för jobbigt att fundera på och som bara får mig ledsen. Så häromnatten låg jag och funderade på så djupa saker som hur en sko är uppbyggd.

Ja, antingen så är skon något som liknar en ihopsydd påse som limmas direkt på en sula. Dessa skor kostar inte så mycket att köpa, och håller heller inte så länge. Sulan släpper rätt så fort och skon trillar issär. Köper man därremot skor av bra kvalié så är dom ofra randsydda (se bilden). De håller för mycket, är tåligare mot väta och är betydligt snyggare. Tänk på det nästa gång du ska införskaffa ett par dojjor!

Jag låg och funderade så mycket att jag tillslut kom på att jag skulle sy mig ett par läderskor, med målet att lyckas med en hyffsad randsydd sula.
Otaliga modeller med mönster och juseringar har gjorts, jag har googlat och youtubat, letat rätt på någon byggplast att göra prototyper i och så äntligen känt mig nöjd, skurit ut läder och börjat sy. Spännande! För att få fram en ungefärlig modell av en grundsko så tog jag på mig en tjocksocka, lindade foten i gladpack och så matade runt med silvertape tills jag hade mig en sko. Sedan klippte jag från hälen och fram till tån så jag fick en högersida och en vänstersida på skon/foten, och plattade ut min lilla mall. Vipps så hade jag ett bra grundmönster av hur en fot ser ut och kunde fortsätta mönsterkonstruktionen därifrån.
Projektet so far:



onsdag 6 november 2013

Skogspromenad



Idag så gick jag och Loova en långpromenad i skogen. Under natten kom lite fin snö och solen sken hela dagen, så ljust och vackert! Inte ett endaste älgspår nu heller, därremot något rådjurspår och ett rävspår.
Lycka för mig är att få tid åt att vara ute i skogen eller på fjället. 




En badtur i havet...toka!

Ostviken och borta i horrisonten Holmön. 



Så fick vi njuta av en vacker solnedgång. Sedan blev det till att skynda hem då jag insåg att hela eftermiddagen hade sprungit iväg och mörkret rullade in medan pannlampan låg kvar hemma. Vi hann precis innan det blev helt kolsvart.














tisdag 5 november 2013

Anthony Hamilton and Elayna Boyton - Freedom



Life hasn't been very kind to me lately,
but I suppose it's a push from moving on 
in time the sun's gonna shine on me nicely

söndag 3 november 2013

Soffmys


Tre djur och ett odjur. ;) 
Ja, att inte behandla hunden som en bebis eller hur var det nu. Tyvärr så börjar hon kanske bli lite stor att ha i knäet. Loova tyckte tillslut att det blev för varmt och la sig och kramade katten (som ligger och suger på tummen!) istället, vilket såg rätt så gulligt ut!


Val i livet.

Jag fick för ett tag sedan en fråga:
Vilka val, du gjort, har påverkat dig mest?
För mig är valen att: studera på akademisk nivå, göra lumpen, bli ledare i idrottsförening.
Du får gärna utveckla hur valen påverkat dig, vilka tankegångar du hade, om du gjort samma val idag osv.


För att kort sammanfatta mig själv så har jag gjort massvis med val i livet som jag är väldigt glad åt så här i efterhand. Att åka till Svalbard och Tasmanien, skaffa Loova, bo och jobba ett par somrar uppe i Ammarnäs, samt att plugga till jägmästare är några av de ”större” valen jag gjort som jag känner mig jättenöjd med. Att fara ut och resa var för mig naturligt. Min kropp sa åt mig att göra det. Att sedan plugga till något inom skog, träråvara eller natur var för mig en självklarhet. Jag hade bestämt mig för att hålla mig till ett års sabbatsår mellan gymnasiet och universitet och funderade på vad inom biologi/skog/trä/natur/frilutfsliv jag skulle läsa vidare inom, tog kontakt med lite olika företag, diskuterade med personer jag träffade på och fick ett par dagars praktik på olika ställen. Sedan var valet solklart; jag skulle bli jägmästare. Jag kände mig faktiskt riktigt fantasilös och tråkig som valde ett så likt spår som min pappa (och litegrann mamma) i val av utbildning och försökte verkligen tänka på allt möjligt annat, men inget annat kändes så rätt för mig.

Jag har även gjort en hel del val som jag ångrar (mycket) djupt ofta beror dom på att jag valt att inte lyssna på mig själv. Ibland har jag till och med försökt ljuga för mig själv för att slippa ta ett jobbigt, men rätt, val. Vissa riktigt dåliga val har lett till konsekvenser som jag kommer bära som ett ärr och en svag länk i min själ resten av livet.  Som jag önskar att jag kunde göra vissa val ogjorda och bara backa tillbaks tiden! Att vara efterklok är betydligt lättare än att fatta rätt beslut från början. Men, som en klok person sa ”The pain you feel today, will be the strength you fell tomorrow”. Jag hoppas det stämmer. Sedan ska man ju våga och kunna ha möjlighet att förverkliga valet. I vissa fall så har man ju inte möjlighet att göra något val, det bara händer; på grund av otur, ödet eller kanske att man är för svag. Konsekvenserna av detta kan vara minst lika tunga att bära på ändå. Hur efterklok kan man inte vara då? Nästan värst gällande att vara efterklok kan nog vara efter att man gjort valet att ge upp någonting. 

I vilket fall. Här sitter jag idag 24 år ung och har massor med fler val att ta, varje dag. Vad jag vet är att jag kommer ta många bra val, men säkerligen en del dåliga. Man är ju inte perfekt. Förhoppningsvis så lär jag mig och samlar på mig erfarenhet så att andelen bra val ökar. 
I alla fall så blir jag bättre och bättre på att lyssna på mig själv, vara mig själv och vara helt ärlig mot mig själv. Och jag blir bättre och bättre på att stå på mig och tro på mig själv, men även på att lyssna på goda råd från kloka personer som vill en väl. 

Jag tror att då man står för val i livet så bör man följa sitt hjärta och känsla. Ta in råd och tankar av andra och i slutändan fundera på vad man själv innerst inne vill. Vad vill man göra och bo idag. Vad vill man göra om 1 år, om 10 år osv. Bara för att man vill göra något annat om 10 år begöver det inte innebära att man måste göra det valet idag. Ex. göra lumpen idag och studera på akademisk nivå efter det. Varför ha så bråttom i livet? 

För mig så är det viktigt vad jag är, men framförallt vem jag är. Vad och vem jag är yrkesmässigt, men också som person. Det som formar ens personlighet är ju inte enbart vilka kurser man har läst på universitetet eller vilka jobb man har haft. Livet formar en. 

Säger hjärtat en sak, så ska man lyssna. Inte förneka eller tvinga undan känslorna; att inte ljuga för sig själv. Det är genom att se till att lära av livet som vi kan känna oss lite mer kloka imorgon. Inte ha så bråttom, utan sätta sig ner och fundera igenom händelser och möten. Vad kan jag lära av det där? Vad gör att jag upplever den personen som trevlig? Vad gjorde att jag snubblade på den minan? Vi gör valet om vi vill lyssna på andra och våga se och arbeta med sig själv. Att jobba med sig själv är nog minst lika viktigt som att plugga till tentan för att få en femma. Hur vi är och hur vi beter oss är ju faktiskt ett aktivt val. Så är det jätteviktigt att lära sig stå för sina val. Gör man ett val som blev fel, man gjorde någon ledsen eller att det fick negativa konsekvenser på annat sätt så måste man lära sig att inte vara så tokigt feg att man hela tiden skyller ifrån sig. Välja att säga förlåt, lära sig och ändra sig.  

Mitt råd är nog att våga leva livet; ditt liv. Våga vara sig själv och stå upp för det. Arbeta för att vara en stark person, men inte heller skämmas för att ha sina svagare stunder. Ha roligt, men inte vara rädd för att ta tag i sådant som är mindre kul. Och så tänka sig för både en och två gånger vad man gör och hur man uppträder, och vilka konsekvenser det ger. 


One Life. Live it. 

fredag 1 november 2013

Jaktväst/Hundförarväst



Irriterat konstaterade jag än en gång att jaktläder som fungerar är gjorda för män. För kvinnor börjar det komma ett smått ökande utbud av jaktkläder, men producenterna går fortfarande back på produktionen av funktionella jaktkläder för kvinnor. För karlar finns precis hur mycket "guttetull" som helst med de aldra mest detaljerade och genomtänkta detaljerna. 
Jag blev less på att leta. Ska det inte finnas en hundförar/jaktväst som är sjukt genomtänkt men även snygg och med skärning och passform för en kvinna..
Nu har jag ägnat på tok för många timmar åt att skissa, skissa, skissa. Rita mönster. Slänga mönster. Rita igen. Sno massa lakan av mamma och sy prototyper (trasiga, kasserade lakan och jag frågade om lov innan, då inte ordagrant "sno"). Ändra mönster och tillslut ge mig på högen med läder. 
Voalla.. -En färdig jaktväst i läder!

Vad västen har är 
- Ordentliga utanpåliggande fickor med genomtänkt placering för kommunikradio, gps och mobil/annat. 
- Hållare för antenner för att hålla allt på plats. 
- Ingenting som kan vara i vägen på högeraxeln dit bössan ska upp då jag ska skjuta 20-taggaren som Loova har ståndskall på. ;)

- Helfodrad
- Sidofickor att vila/värma händerna i
- En stor ficka på ryggen för thermos, koppel, fika..
- Hängare i ryggen
- Ordentlig ventilation i ryggen
 - Löstagbar krage i varm päls för de riktigt kalla dagarna.

Nackdelen med läder är dock att det kan bli lite varmt de första septemberdagarna samt att det kan gnissla lite. Jag har dock valt läder med tanke på att minimera gnisslet, så detta ska nog vara hyffsat ok. I utbyte får jag visst skydd för regn. Västen är något nummer för stor, dels för att ventilera bättre varma dagar, samt för att rymma en ordentlig tjocktröja under oktoberjakten.