Snö, snö och mer snö!

Som på så många andra ställen i landet så har det SNÖAT i Luleåområdet i veckan. I torsdags-fredags fullkomligt vräkte det ner. Jag har nog aldrig varit med om att det kommit så brutalt mycket snö på en gång. Dessutom börjar den totala mängden snö vara ordentlig.

Efter en liten sovmorgon på lördagen så har jag skottat min rätt så stora uppfart och hundgården. Sedan for jag och investerade en stege, och klättrade upp på garaget och tog det. Efter en kaffeladdning gav jag mig på hustaket och skottade fram den ändå rätt så höga skorstenen för ventilationen som försvunnit i djupet. Annars är nog risken att det börjar tina och antingen bilda en isklump eller smälta och droppa ner i huset. Så skottade jag undan för taket på min veranda. Och så ska ju all snö som hamnat på uppfarten efter takskottningen bort. Glad för att vara färdig med taket hoppade jag ner i den största högen, som nådde nästan ända upp till taket. Tjoff, och jag var näst intill borta. Bottenlöst! Jag tog mig som tur var loss, och kunde göra kväll. Helt slut i kroppen efter dagens jobb!

På fredagen var jag på after-work med ett gäng från Lulekontoret. Vi såg på basketmatch, åt middag och gick vidare på stan. Faktiskt den första basketmatch jag någonsin sett, och det var riktigt kul. Dessutom var matchen otroligt jämn, så det var riktigt spännande! Och otroligt så långa dom är!

Hundgården ser nästan ut att hålla på att försvinna i snödjupet. 

Förra veckan var det kallt. Då fick min mysiga pälsmössa sitta på nästan hela tiden.
Mamma fick presentkort på en mössa i julklapp så jag har börjat leta fram mitt mönster, skinn och läder. Får vi se om jag minns hur jag gjorde denna.

Och jag avslutar inlägget med en egobild och en liten hudchock mitt i vintern. Snöskottning och lite skidåkning har redan börjat sätta sina spår. Att fixa med och ta hand om ett hus själv gör säkert sitt utöver annan uthållighetsträning. Så härligt att äntligen börja bli i lite bättre form igen efter ett par års lite lugnare tempo med träningen! 

Söndagsmiddag

I söndags var jag på middag hos en släkting som jag (vad jag vet) aldrig har träffat förut. Det är faktiskt första gången i mitt liv som jag kunnat gå till en släkting på spontan söndagsmiddag, utan att behöva åka en dag med bil eller flyga någonstans. Det känns faktiskt väldigt kul och trevligt med en liten tillhörighet till ett ställe på så vis. Då det var kallt åkte min varma pälsmössa på, och jag vandrade nyfiken bort ett par gator.

Edit, som hon heter, är kusin till min farfar. Hon växte upp med en stor syskonskara på åtta personer i en liten by utanför Överkalix som heter Kannusjärvi. När hon var tretton år så dog båda hennes föräldrar, och syskonen fick placeras ut till andra i släkten.

Min farfar, som är född i Yrttivaara, bodde då i Malmberget med sin familj. Edis syster flyttade in hos dom, och Edit själv fick bo hos en annan familj i närheten. Man kan säga att hon på så vis är farfars "syster-syster". Det var spännande och kul att höra lite om en del av min släkts historia, och om livet här uppe i Norrbotten förr -och nu-.

En riktigt gammal bild tagen i Malmberget, som pappa scannat in i veckan. En av dessa herrar är troligen min farfarfarsfar. Jag blir lite nyfiken på vad dom gjort. Alla dessa märken/priser som dom har på tröjorna, och pokalen på bordet. Kan det vara efter någon skidtävling?

Skidglädje

Arbetsledare

Julledigheten är över och jag har avverkat min första arbetsvecka för det nya året. Under våren arbetar jag ungefär halvtid som "vanlig" konsulent, och halvtid som arbetsledare på en av Skogsstyrelsens SAFT-arbetsplatser ("Skogsstyrelsen och ArbetsFörmedlingen Tillsammans").

SAFT-projektet är en del i Fas-3 programmet, som i sin tur är en slags sysselsättningsfas för långtidsarbetslösa och den sista delen i den jobb- och utvecklingsgaranti som finns. Det ska vara ett sätt för långtidsarbetslösa att känna sig behövd, ha någonstans att gå på dagarna, få en chans att utvecklas och utbildas, skapa nya meriter och finna gemenskap. Samtidigt som pågående arbetsuppgifter rullar på så finns det tid avsatt för att söka jobb. På så sätt ges dessa personer en lite större möjlighet att komma in på arbetsmarknaden igen. Projektet avslutas i slutet på april och hur framtiden ser ut då vet vi inte i dagsläget. 

Jag har inga tidigare erfarenheter av att vara utpekad arbetsledare, mer än vissa enstaka övningar som man gör i skolan. "Min" grupp består av lite drygt tio personer och är en riktig blandning med olika personligheter, förutsättningar, bakgrunder och intressen. Mina nya kollegor har sett till att jag fått känna mig välkommen, och har rätt så tålmodigt instruerat mig lite mer kring hur deras arbetsdagar och pågående projekt ser ut. Några har börjat dela med sig lite av sina livshistorier eller saker som har hänt i deras liv, och det är verkligen omöjligt att inte bli berörd!

Samtidigt som jag har börjat lära känna gruppen lite smått så har jag också fått försöka ta tag i de situationer som kan uppstå. Jag börjar få en bild av vilka problem som finns, och får fundera på hur de kan lösas. Som arbetsledare har jag även ett ansvar att ta upp samtal vid behov, som ibland kan vara känsliga. I vilket fall så hoppas jag verkligen att jag ska lyckas med att finnas där som ett bra och givande stöd. Att vi kommer kunna se positivt på tillvaron, trots projektets kommande avvecklingsfas och den ovisshet och oro som följer med det. Och att vi kommer få fyra månader där samtliga får chansen att höja sina självförtroenden.

I dagsläget arbetar gruppen med framförallt röjning och djuplodning. Djuplodningen går ut på att köra med skoter i ett rutmönster på en sjö, borra hål i isen och så mäta vattendjupet med hjälp av ett ekolod och föra in resultatet på en gps. Då detta görs med några års intervall så kan man se hur djupet förändras över tiden; något som kan påverkas av exempelvis jord- och skogsbruk. Rätt så nyligt blev ett gäng färdiga med ett mycket uppskattat projekt om heter "Skogen i Skolan". Dom har snickrat och fixat i ordning utomhus-klassrum och liknande i skogar belägna nära skolor. Det här projektet har gått att läsa om i alla lokaltidningar i trakten, samt i många av Norrbottens större tidningar. Röjarna ska inom kort börja med ett nytt objekt för Kommunen. Området ligger i närheten av ett villakvarter, dagis och en promenadslinga och ska därför röjas lite mer stadsanpassat. Inte med fokus på att gynna huvudstammar för att maximera virkesproduktionen. Det kan handla om att skapa vissa parkmiljöer, röja fram buskar som är kul att bygga kojor i, eller områden som fåglarna ska kunna uppskatta lite extra. Där kanske det passar att sätta upp lite fågelholkar i de större träden, som snickargruppen är proffs på att fixa.

Jag inser att det här kommer bli en spännande, inspirerande och lärorik vår för min del.  Och absolut en riktig utmaning! 

Djuplodarna var en person kort i veckan. Jag passade på att hänga med, så fick dom lära mig hur arbetet går till. 

Borgafjäll

Jag njöt av ett långt jullov, och tog till vara på alla de röda dagarna som föll in så bra i kalendern i år. Efter julafton i Ytterboda for jag med familjen till Borgafjäll, där vi var i två veckor. De första dagarna så regnade det, grymt tråkigt! Jag tog några varv på ett blött skidspår, men i övrigt så fördrev vi dagarna med att läsa och sticka. 

En fin men blåsig dag tog vi skotern över till Saxnäs. Under en annan tur så for vi in i Daimadalen, där vi fick träna oss på att få upp en tung touringskoter med pulka ur en bäck. Några dagar pressade vi mjölksyra i slalombacken; härligt och kul! 

Under de sista dagarna kunde vi njuta av toppenväder. Lagom kallt, soligt och med massa fina färger. Fjället är så fantastiskt. Nästan brinner i färger på hösten då löven håller på att falla av. På vintern lämnas ett par vit- svarta, kala björkar mot en helt vit och bitvis svart bakgrund. Ett ganska tomt och enkelt landskap. Ett landskap som  på några sekunder kan skifta från grådystert till att stråla i ett guldfärgat ljust sken, eller lysande rött genom de mest underbara färgerna från solljuset som faller in från horisonten. Det blev ett par lugna skidturer in i den vackra Korpådalen. Det är så härligt när dalgången är helt tyst. Det enda som hörs är den knarrande snön under skidorna. Stavarna som sätts ner. Hundarna som springer framför en. Och så uppfloget från en och annan ripa. Verkligen en lugn, meditativ lycka och en närhet till naturen som jag inte tycker att man får på samma sätt då man sitter på en skoter och blickar ut över den värld som hastigt passerar.

Mamma och Elsa med alla hundar. 

Borgahällan

Utsikten från slalombacken går inte att klaga på!

Mamma på skidtur. 

Elsa och mamma står och kikar på ripor.

Jag med Loova och Milou.

Fullt ös! Skidrar upp till foten av Klöverfjället och följer trädgränsen en bit, innan vi viker av ner i dalen igen. 

Milou spanar på ripor

Mamma skidar fram till en ripkull och låter hundarna stå (kopplade). 

Snörök i solnedgången, på fjället mot saxnäs.

Mys framför brasan i stugan.