Områdesvis har vintern verkligen kommit. I onsdags var jag till ett ställe en bra bit in i landet, där snön låg knädjup. Den lilla skogsbilvägen ut dit var självklart inte plogad, och jag hade mitt tjänstefordon; en liten sedan med låg markfri gång och svag motor (detta för att uppfylla skogsstyrelsens miljökrav som bland annat innefattar låga koldioxidutsläpp från våra fordon). Någon med terrängvänlig bil hade kört en bit in längs vägen, och jag gjorde ett försök. Men, det gick bara inte! Låg jag i spåren så tog underredet på bilen i mittendelen på vägbanan. Låg jag på sidan av spåren så höll jag antingen på att köra fast, eller slira ner i spårbanan, få kast och fara av vägen. Jag kollade mobilen; ingen täckning. Skulle jag köra fast, eller fara av vägen så skulle det verkligen inte vara bra. Många mil att gå till närmsta hus och ingen på kontoret som riktigt viste vars jag var eller såg till att jag kom hem varje kväll. Jag skickade ett färdmeddelande via sms till en kollega och hoppades på att det skulle gå fram. Några hundra metrar senare ger jag upp och ställer bilen, och börjar vandra genom snön istället. Fem kilometer senare var jag framme vid området jag skulle kika på. Jag tände en brasa och stekte upp mina raggmunkar med fläsk och kokade kaffe. Gott, det kurrade bra i magen! I ett av avverkningsobjekten hade nästan alla träd blåst ner, och låg som ett snötäckt plockepinn i skogen. I övrigt så var det ett riktigt vackert ställe. Därremot kallt! En tröja till, täckbyxor och ett par rejäla vantar hade inte skadat att haft med sig! Efter några timmar i skogen börjar jag knata de fem kilometrarna tillbaks till bilen. Det kändes minst dubbelt så långt som då jag gick ut.
Idag var jag ute till ett annat ställe, med betydligt mindre snö. Det var både lättare att ta sig fram och att göra en bra inventering av avverkningsobjekten. Jag gjorde mig ett litet lunchstopp och klättrade upp på ett vackert berg, med grym utsikt. Vinden hade tilltagit rätt så ordentligt, men jag hittade en ordentigt stenblock att krypa in bakom. På väg till ett objekt kör jag förbi en rejäl bäverdamm. Vallen var nästan två meter hög, och flera hektar skog stod numer i en frusen sjö. Rätt så häftigt ändå, dom är duktiga ingengörer! Veckan kommer avslutas med en kontorsdag, som faktsikt är ganska efterlängtad. På eftermiddagen kände jag att benen började säga ifrån. Bara det att så här i början på vintern vara ovan att gå i snö, gör att det suger lite extra på krafterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.