Idag gick jag med Loova i ett område som är lite småkuperat. Först färdades jag över en stormyr, och sedan upp mot ett krön. Stormyren var täckt av tjock, gräddvit morgondimma. Så tät att det knapt gick att se över till andra sidan. Ena målningen jag sysselsatte mig med i somras dök upp i mitt huvud, då en älgko står på en dimtäckt myr i morgonljuset, med små tallar som tittar upp. Samtidigt som jag vandrar genom dimman börjar solen titta upp mer och mer, och bjuder även denna dag på ett fantastiskt skådespel. Det var magiskt vackert!
Såten fortsätter. En passare längre bort skjuter dubbelkalv, men för mig och Loova var det lugnt. Det enda som fick grenarna att knaka till på vår sida av marken, var då en tjädertupp flaxade upp precis framför Loova. Hon hoppade till av den plötsliga överaskningen och skällde ett par arga skall innan hon trippade vidare.
Några av herrarna i laget har bott i byn hela sitt liv, och kan skogen lika väl som sin egna bakficka. Efter att ha tagit rätt på älgarna går vi iväg på en liten rundtur och ser på en gammal, fin granskog. Träden var riktigt höga och ståtliga och skogen bar på många kännetecken för att vara en nyckelbiotiop. Vi hittade även något som vi misstänker är en riktigt gammal kolmila. Jag stoppade ner handen genom mossan och fick fram svarta kolrester som styrker vår teori.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.