En vecka fylld med spännande kurser

Denna vecka har varit intensiv. Förra helgen hade jag besök av Marre, som kommit tillbaks från ett år i Canada. Det var så kul att ses igen! På söndagen gick jag en tur på ett otroligt vackert berg, med gigantiska stenblock och fantastisk utsikt. Jag hann även med att plocka lingon och tranbär.

På måndagen hade vi distriktmöte och kalibrering av Skogsstyrelsens målbilder för miljöhänsyn. Det var vi nyanställda och vikarierande som fick hålla i dagen, och jag vågar nog säga att det gick riktigt bra. Bra valda objekt och givande diskussioner! Vi lunchade vid vackra Storforsen.

Sedan begav jag mig till Skellefteå och gick en tvådagars utbildning i kulturmiljövård inom skogsbruket. Dvs vad som är ett fornminne respektive kulturlämning och vad som gäller kring det. Vad vi från Skogsstyrelsen ska rekomendera, och vad lagstiftningen säger. Det var givande och lärorikt! Som ett kul inslag fick vi även se hällmålningar gjorda ca 2000 f.kr och föreställande ffa laxar och älgar. Mäktigt!

Arbetsveckan avslutades i Nattavaara och Vuollerim med en tvådagars diskussionsutbildning för rennäring och skogsskötsel. Även det var intressant och trevligt! På väg dit passade jag på att svänga igenom farfars barndomsby Yrttevaara, där snön låg på marken.

Nu ska jag vila några timmar så jag är redo inför helgens älgjakt!

 Disktiktmöte och kalibrering kring Storforsen

Laxar

 En älg

Yrttivaara 

Loova fick följa med, och möttes till hennes stora förtjusning av decimeterdjup snö!

Tranbärsplockning

Vacker utsikt!

Två trötta tjejer! Läsning och myskväll med Loova.

Idag var vi ute ett gäng och letade objekt inför en kalibreringsövning som ska hållas nästa vecka, då vi inom distriktet kommer gå igenom Skogsstyrelsens målbilder för god miljöhänsyn.

Vårat jobb från Skogsstyrelsen är att vid en inkommen avverkningsanmälan gå igenom om objektet över huvud taget får avverkas, om det finns några högre naturvärlden att ta hänsyn till, att ett bolag har samrått med rennäring, och många fler viktiga punkter... Inför själva avverkningen erbjuder vi rådgivning kring vad för specifik miljöhänsyn och åtgärder som kan vara lämpliga i just det beståndet. Framförallt arbetar vi mot privata skogsägare, och det är riktigt kul! Så många olika viljor, ideér och tankar att utgå utifrån!

Ett av ställena vi svände förbi denna dag var beläget mitt emellan Jokkmokk och Älvsbyn, och var otroligt vackert! En mager, platt tallhed med massor av kulturlämningar. Marken var täckt av lav och områdesvis fanns granskogar där grenarna var tyngda av hänglav. Marken bar på så mycket fler värden än virkesvärden!

Morgondimma

 Idag gick jag med Loova i ett område som är lite småkuperat. Först färdades jag över en stormyr, och sedan upp mot ett krön. Stormyren var täckt av tjock, gräddvit morgondimma. Så tät att det knapt gick att se över till andra sidan. Ena målningen jag sysselsatte mig med i somras dök upp i mitt huvud, då en älgko står på en dimtäckt myr i morgonljuset, med små tallar som tittar upp. Samtidigt som jag vandrar genom dimman börjar solen titta upp mer och mer, och bjuder även denna dag på ett fantastiskt skådespel. Det var magiskt vackert!

Såten fortsätter. En passare längre bort skjuter dubbelkalv, men för mig och Loova var det lugnt. Det enda som fick grenarna att knaka till på vår sida av marken, var då en tjädertupp flaxade upp precis framför Loova. Hon hoppade till av den plötsliga överaskningen och skällde ett par arga skall innan hon trippade vidare.

Några av herrarna i laget har bott i byn hela sitt liv, och kan skogen lika väl som sin egna bakficka. Efter att ha tagit rätt på älgarna går vi iväg på en liten rundtur och ser på en gammal, fin granskog. Träden var riktigt höga och ståtliga och skogen bar på många kännetecken för att vara en nyckelbiotiop. Vi hittade även något som vi misstänker är en riktigt gammal kolmila. Jag stoppade ner handen genom mossan och fick fram svarta kolrester som styrker vår teori.

Frostnatt och storälg

Termometern visade på -2 grader då jag körde längs den mörka vägen. En av höstens första frostnätter. Morgonsåten började och jag gick med Loova. Jag slogs av tanken att solen snart värmer skönt och lämnade tjocktröjan i bilen. Det var ett dumt val, för jag frös ordentligt! Loova och en annan hund stack iväg en riktig långtur efter ko och kalv, som bar ut från jaktmarken. Under tiden vi väntar får en lycklig passkytt upp en stor och fin tjur. Ett skott senare ligger den. Senare på eftermiddagen skjuts en till, mindre tjur. En spännande, vacker och bra dag i skogen!

Morgondimman lättar, frosten från gräset tinar sakta bort och solens första strålar gör att de höstfärgade löven ser ut som en glödande bädd. Magiska dagar i skogen!

Älgjakt

Årets älgjakt har dragit igång och jag har turen att ha fått plats att jaga med ett riktigt trevligt lag, lagom långt utanför stan. Förra helgen gick jag med Loova. Hon söker betydligt bättre nu i år jämfört med förra hösten, då hon bara var en liten valp på åtta månader vid starten i september. På pejlen kan jag följa var hon befinner sig, och se både hennes och mina spår. På så sätt kan jag se hur hon söker ut, spårar tillbaks och rör sig i marken. Det är jättekul! 

Vi har haft en del älg på marken och Loova har ofta stuckit efter i spåren några hundra metrar, upp till en kilometer, och sedan vänt tillbaks till mig. Det är rätt så vanligt för unga hundar att ta det lite lugnt och söka stöd hos sin förare tills de har bygt upp självförtroende och kunskap för att våga gå fram till älgen och skälla fast den med ett långt ståndskall. Ett skall som får eka ut i skogen likt den ljuvaste musiken i en hundförares öron.

På lördagsmorgonen stötte hon upp en liten älgtjur och följde bakom den en liten bit tills de passerade en passkytt. Då stannade Loova upp och funderade, varpå hon glömde älgen och skällde ett par skall på passaren innan hon började spåra tillbaks till mig. Älgtjuren fälldes med ett välplacerat skott då den passerade nästa passare i kedjan. Vi var ett litet gäng som begav oss ut med hjuling och hämtade älgen. Loova fick följa med, och började skälla så fort vi började röra kroppen. Sedan ville hon inte släppa den långt ifrån sig. Förra hösten provade jag att släppa henne på en skjuten älg, men då var hon väldigt försiktig och reserverad. Annat var det nu, ett år senare och äldre!

På kvällen gick vi en längre såt i ett bergigt område. Fem minuter efter släpp ekar Loovas skall i skogen, och jag sätter mig ner i mossan och njuter. Väntade på att se vad som hände och låta det eventuella djuret lugna ner sig samtidigt som Loova skulle få känna sig tryggare i situationen. Efter någon minut tystnar skallet och Loova springer tillbaks, varpå jag berömmer henne. Troligen hade hon upp en älg och ville söka stöd hos mig efter att ha jobbat med älgen ett litet tag. På måndagen gick en till hundförare med en erfaren hund en bit bort. Hunden fick upp ståndskall som rörde sig lite, och Loova sprang genast dit. Jag såg att älgen rörde sig och att det gick åt mitt håll, så jag sökte upp en glänta vid en liten traktorstig i skogen och satte mig. Mantlade om så att jag hade en kula i loppet och var beredd att osäkra. Nästan helt tyst dyker älgen upp precis bakom mig och stannar till bakom ett par buskar. En kviga, någon som vi bestämt oss för att fria så långt in på hösten som möjligt för att försöka fylla kvoten med tjurar. Hundarna hann ikapp och det bar av igen, snett bort från mig, över den smala vägen och in i den täta björkskogen. Jag låter älgen passera. Loova rörde sig ett par meter bakom älgen, och stannade till då hon såg mig. Som för att fråga om hon verkligen fick springa efter älgar i skogen. Jag berömde henne och skickde vidare henne in efter älgen. Jag var väldigt glad och lite stolt över min lilla tös, och tacksam över att hon fick möjlgheten att arbeta tillsammans med en erfaren hund som lät henne följa med. 

Lördagskväll i skogsbrynet...Love is in the air!

En glad tall 

Hav till fjäll

Denna vecka har mina arbetsuppgifter varit väldigt varrierande. På tisdagen var jag med ut och gjorde i ordning gränsen till ett nytt biotopskydd. Då ska träd med ungefär 20 meters mellanrum skrapas och målas, och vägen mellan träden ska röjas. Jag gick hela dagen med en röjyxa och högg. Huga, det var jobbigt! Därremot så är det ju helt underbart att låta kroppen få sig ett litet träningspass på arbetstid. Området låg i Piteå skärgård, så vi åkte båt ut på morgonen och sedan hem i det fina kvällsljuset.

Dagen efter började jag tidigt och åkte tillsammans med en lagkunnig från Skogsstyrelsen upp till Kvikkjokksområdet och inventerade ett bestånd. Vi hade så vacker utsikt, och såg ända in i Sarek. Det kändes så lyxigt att arbeta där! På väg tillbaks stannade vi till i en gammal och fin skog utanför Jokkmokk kollade på en avverkningsanmälan. Där fanns massor av gamla stubbar där någon för länge, länge sedan har huggit lite, och sedan lämnat trädet. Jag ska se om jag får rätt på varför man gjorde så. Kanske högg dom och upptäckte röta och avbröt avverkningen. På samma område fanns även en del tjädrar. Det var så vackert, och det kändes väldigt trist att det skulle avverkas. Området uppfyllde troligen inte nyckelbiotopsklassning, så då kan vi inte hindra avverkningen mer än rådgiva om extra miljö- och kulturhänsyn. Snitslingen som var gjord var som tur var mycket väl utförd, och många av de finaste områdena skulle lämnas. 

Här kommer bilder från biotopskyddet och från vår lilla resa till inlandet. 

Ripjakt

Förra veckan tog jag ut lite ledighet så att jag fick mig en långhelg. Jag och mamma for upp till fjälls och stugan och kollade efter ripa. Tyvär blev det ingen fågel, men ettåriga Jaap fick jobba på riktigt bra så vi är supernöjda! Då flera områden är stängda för jakt så blir trycket väldigt hårt på de marker som är öppna. Ripkullarna skingras och hinner inte samlas då de blir stötta om och om igen. Det må vara skönt väder och rätt så bekvämt att vara ute och jaga så här tidigt på hösten, men det har ju sin charm att vara själv på fjället där när oktoberkylan trollar bort folket. 

Vi bjöds på superfint, varmt höstväder och massvis med vackra färger. Hösten får verkligen mitt hjärta att pirra, en underbar tid på året! 

Alla bilder i bloggen är numer tagna med min mobiltelefon (min systemkamera har gett upp). Visst är det otroligt vad utvecklingen kring mobilkameror har gått fram fort!

På gränsen upp mot fjällbjörkskogen hittade vi denna granlåga. Ca 1,5 meter i diameter, helt grym!

Ett bra kantarellår!

En gammal och fin renhjärda i trä. 

Massvis med goda blåbär på kalfjället!