Ragnas Blogg

Här om dagen regnade det då jag var ute i fält. De är få dagar denna sommar som regnkläder har behövt användas. Ett av områdena var beläget uppe på ett berg. Jag parkerade bilen och gick upp längs en vacker sluttning med gles och gammal tallkog. Väl uppe på berget låg dimman tät medan regnet avtog. Det var så vackert, och så underbar höstaktig luft. Jag njöt och andades djupa andetag, precis som om de renade lungorna. Även kvällarna har börjat bli så vackra här nu. Lägger jag mig sent så kan det ibland ha blivit mörkt och himmelen färgas vackert röd. Jag njuter över att kunna se vattnet från mitt lilla krypin!

Idag kom jag ut på ett område med rätt så mycket björk. Telefonen ringer och samtalet drar ut på tiden. Då dyker en nyfiken ung älgtjur upp rätt så nära mig. Rör på öronen, men står i övrigt helt stilla med huvudet högt för att se bra. Vi kollar länge på varandra och jag funderar lite över hur länge han ska stå där, om han ska vända om eller komma fram närmre. Tillslut avslutas telefonsamtalet och jag pratar lite med älgen, som höjer öronen lite mer. När jag känner mig helt lugn och trygg med situationen börjar jag inventera. Först då börjar han röra på sig i sakta trav bort. Lugna, vackra stunder som förgyller dagarna där ute!

Det är nog först nu som jag verkligen börjar reflektera över skillnaden mellan vandringsälgar och mer permanenta älgar. Vars jag ska börja jaga nu i höst har de mest permanenta älgar. De blir nästan helt oskygga och går fram nära bebyggelse och samlas i stora hopar på åkrarna för att äta sig mätta. En del kor (som ofta sparas vid jakten) kommer tillbaks år efter år, så att byborna kan följa deras liv och se nya kalvar komma. Vandringsälgen är ju oftare lite mer lättskrämd och håller sig oftare undan människor.

Jag började på en ripa förra veckan, men viste som inte hur jag skulle avsluta bilden. Det var så tråkigt att måla fjädrarna på kroppen och jag hade lust att "busa" till teckningen lite. Jag har under ett tag varit sugen på att ge mig på något mer surrealistiskt, men det är verkligen svårt att få till. De målningar som man kan skratta lite åt, som ser ut som ett dagisbarn har målat, kräver faktiskt en hel del talang. 

Jag är långt ifrån bra på denna inriktning, men tänkte att det kan vara kul att försöka och kombinera lite olika tekniker. Nu när mitt tålamod kring småpill ändå var förbrukat. En vacker solnedgång inspirerade mig, en stor måne och solen som närmar sig horisonten. Den varma röda himmelen. Och så vattnet; den rena älven som forsar fram. Höstvindarna som dansar fram och över marken. Så här blev tillslut resultatet. Med en tanke bakom, men verkligen på ett nybörjarstadium.  

Lite sugen blir jag på att fortsätta med solen, eller månen, och lägga in en enkel silhuett av någonting, som en extrabild i bilden. Men jag får se.