ÄBIN-resultat

Idag var jag på min första presskonferens, som deltagare. Skogsstyrelsen presenterade resultatet från ÄBIN-inventeringen i Norrbotten. Det var kul och tänkvärt att få en överblick av, och bra att ha med sig i tankarna då jag börjar mer med rådgivning till markägare. Områdesvis så drabbas en del skogsägare mycket hårt av älgbete, och betestrycket kan även varriera mycket kraftigt mellan olika år. Å år såg det överlag mycket positivt ut, med en kraftig nergång på färskt bete.

Efter informationen inne så for vi ut ett gäng från SCA, Sveaskog och Skogsstyrelsen på en närbelägen tallhed (men galet mycket lav!) och fjantade oss framför kameran bland några tallar. En artikel från Piteå-tidningen, och bildresultatet kan du se i länken här: Mild vinter gav färre älgskador. 

En del dagar eller stunder på året kan betyda lite extra för en, av olika anledningar. För mig är denna helg, eller snarare vecka, en sådan tid. Därför ville jag ge mig själv en riktigt lugn helg där jag tar hand om mig själv, tar tid att tänka och reflektera, och ser till att bara må bra. Känna lycka och glädje över att ha tagit mig till där i livet som jag är idag. 

Jag bokade en klipptid, för det är ju så underbart att gå hos frisör och få håret sådär skönt tvättat och sedan fixa till trötta hårstrån så att man känner sig fräch och välmående efter. Till middag kokade jag mig en riktigt god och mustig köttsoppa med rotfrukter, rödvin och hemmagjord fond. Så har jag läst en underbar bok, som handlar om just en frisör. Calla Lilly Ponders magiska händer, heter den (skriven av Rebecca Wells). Jag kan nog erkänna att denna bok inspirerade mig lite till att ta denna helg. 

Imorgon ska jag ut och plocka blåbär och koka sylt. Nästan bäst av allt är den underbara höstluften; jag får som inte nog. Andas och känna själen le. 

Här om dagen regnade det då jag var ute i fält. De är få dagar denna sommar som regnkläder har behövt användas. Ett av områdena var beläget uppe på ett berg. Jag parkerade bilen och gick upp längs en vacker sluttning med gles och gammal tallkog. Väl uppe på berget låg dimman tät medan regnet avtog. Det var så vackert, och så underbar höstaktig luft. Jag njöt och andades djupa andetag, precis som om de renade lungorna. Även kvällarna har börjat bli så vackra här nu. Lägger jag mig sent så kan det ibland ha blivit mörkt och himmelen färgas vackert röd. Jag njuter över att kunna se vattnet från mitt lilla krypin!

Idag kom jag ut på ett område med rätt så mycket björk. Telefonen ringer och samtalet drar ut på tiden. Då dyker en nyfiken ung älgtjur upp rätt så nära mig. Rör på öronen, men står i övrigt helt stilla med huvudet högt för att se bra. Vi kollar länge på varandra och jag funderar lite över hur länge han ska stå där, om han ska vända om eller komma fram närmre. Tillslut avslutas telefonsamtalet och jag pratar lite med älgen, som höjer öronen lite mer. När jag känner mig helt lugn och trygg med situationen börjar jag inventera. Först då börjar han röra på sig i sakta trav bort. Lugna, vackra stunder som förgyller dagarna där ute!

Det är nog först nu som jag verkligen börjar reflektera över skillnaden mellan vandringsälgar och mer permanenta älgar. Vars jag ska börja jaga nu i höst har de mest permanenta älgar. De blir nästan helt oskygga och går fram nära bebyggelse och samlas i stora hopar på åkrarna för att äta sig mätta. En del kor (som ofta sparas vid jakten) kommer tillbaks år efter år, så att byborna kan följa deras liv och se nya kalvar komma. Vandringsälgen är ju oftare lite mer lättskrämd och håller sig oftare undan människor.

Jag började på en ripa förra veckan, men viste som inte hur jag skulle avsluta bilden. Det var så tråkigt att måla fjädrarna på kroppen och jag hade lust att "busa" till teckningen lite. Jag har under ett tag varit sugen på att ge mig på något mer surrealistiskt, men det är verkligen svårt att få till. De målningar som man kan skratta lite åt, som ser ut som ett dagisbarn har målat, kräver faktiskt en hel del talang. 

Jag är långt ifrån bra på denna inriktning, men tänkte att det kan vara kul att försöka och kombinera lite olika tekniker. Nu när mitt tålamod kring småpill ändå var förbrukat. En vacker solnedgång inspirerade mig, en stor måne och solen som närmar sig horisonten. Den varma röda himmelen. Och så vattnet; den rena älven som forsar fram. Höstvindarna som dansar fram och över marken. Så här blev tillslut resultatet. Med en tanke bakom, men verkligen på ett nybörjarstadium.  

Lite sugen blir jag på att fortsätta med solen, eller månen, och lägga in en enkel silhuett av någonting, som en extrabild i bilden. Men jag får se.

Kulstig och annat

Jag har haft ännu en härlig helg. Denna spenderades nere i Umetrakten. På fredagen var mamma och jag ner till Nordmaling, där bekanta har en supermysig stuga. Vi åt kräftor och såg på en underbar solnedgång över ett stilla hav. På lördagen sken solen så jag, mamma och Roger begav oss ut med kajakerna i Skeppsviksfjärden och njöt lite. På söndagen så var jag på mitt livs första kulstig. Det var verkligen riktigt roligt, och gav farligt (för min ekonomi) mycket mersmak. 

Första stationen var avståndsbedömning, vilket var svårt. På nästa station skulle man skjuta på en vargtavla en bra bit bort, och som på andra sidan en liten dal. Undra vars man ska sikta, tänkte jag. Tog upp bössan och pangade iväg fyra skott. Från första skottet har man 15 sekunder på sig, så man kan inte vila armen eller tveka. På comradion rapporterar funktionären som läste av tavlan, till han som satt på skjutstationen. 

-Jääävlar, tjöt han till. Det var inte dåligt. 5, 5, 5, 0. Jag blev såklart riktigt glad, och skuttade stolt vidare på stigen till nästa station; en liten gräving. 5, 5, 5, 0 igen, och jag skuttar vidare. På nästa moment skulle man skjuta på ett rådjur i nedförsbacke och jag kände redan vid skotten att jag låg för långt fram. Som sagt, fyra 0:or precis till vänster om träffområdet. Rackarns! Jag blev sur, och till råge på det så började det ösregna. Nästa station var långhåll (130 meter) på älg. Jag försöker torka kikarsiktet, men det blir inte bra. Irriterad pangar jag iväg första skottet och de 15 sekunderna börjar ticka. En vattendroppe träffar kikarsiktet, så jag kan precis urskilja den frykantiga tavlan 130 meter bort och laddar iväg de sista skotten. Något tog hyffsat, men det blev verkligen inte en rad 5:or. Resten av banan gick sisådär. Sista momentet var på björn, och det var kul och gick bättre. Först löpande sidifrån, och sedan då tavlan rusade emot en. Första skottet tog mitt i prick, andra fick jag iväg för sent så det tog nedanför örat. Kul! Det kommer bli fler stigar framöver, för det här var kul! 

En kul "fågeltomat" i Ytterboda. 

 Och så var det måndag igen. "Bara" 22 grader ute och vacker skog. Bland annat gick jag igenom en fin och välgallrad tallhed. Där hade åskan slagit ner i en av tallarna och gett ett stort ärr. Det är inte alltid en fördel att vara högsta trädet i skogen!

En av veckans springturer, som avslutades med ett härligt och efterlängtat dopp i det blå!

Så gav jag mig på att måla en ripa. Jisses, vad massa fjädrar det var på den kroppen..Mitt tålamod var kanske inte tillräckligt.

 En läcker sten som jag såg häromdagen. Ett stort stenblock med en utstickande "stav" av någon annan sten. Jag misstänker att den bildats genom magnetism och att det mest järnrika dragits till mitten, och så samlat olika cirklar med andra ämnen. Ca 5 cm i diameter. Läckert i vilket fall, vad det nu var!

Och så var vi ute på en naturvärdesinventering idag. Det var ett trevligt, vackert och lärorikt besök. Massor av fina gamla granar, löv och spännande tickor och lavar. Här har vi en lite lustigare variant av gran. 

En sån där grymt bra helg! Jag har varit ner till Pite och strosat runt på Nolia och haft det jättetrevligt. Loova fick följa med och träna på att gå bland massor av folk och hundar, nyttigt! Jag köpte det jag ville och inte en pinal till, så jag känner mig jättenöjd! Bland annat så hittde jag en perfekt klävjeväska (Ruffwear) till Loova och som är ergonomisk, slitstark och praktisk. Mattes nya handväska.. Loova hjälpte mig att bära lite av det jag köpte. En tränad hund kan bära max 30 % av sin egna kroppsvikt. Loova som väger knapt 25 kilo kan därmed hjälpa till att bära drygt 7 kilo, vilket är en bra hjälp till mig då vi är ute och vandrar, samtidigt som hon får bli lite trött hon med. Det är dock viktigt att träna hundens rygg innan man ger sig ut på någon långtur med packning, samt att ha en väska som inte trycker på hundens nackkota och som fördelar tyngden. 

Och så en lite kul bild från en av veckans springturer. Här går det i full rulle, men ser du vilket håll vi springer åt? 

Att springa baklänges är galet bra träning. Dels för rumpan, som ju är kul om den är lite tränad, men även för att strödja knämuskelaturen. Jag har haft lite problem med löparknä för ett par år sedan, men sedan jag köpt näst intill helt odämpade skor och därigenom lagt om min löpteknik, samt kompleterat med lite baklängeslöpning så har jag knappt märk av knät någonting. Hett tipps! Börja inte med att springa med en hund i lina (!) och se till att ha slät mark de första gångerna (trillar man kan bakhuvudet få sig en rejäl smäll). När man känner sig bekväm är det bara att ge gärnet och kanske köra intervaller om två lyckstolpar framlänges, två lyckstolpar baklänges. Garanterad träningsverk de första gångerna!