Blodomloppet

Det där med löptävlingar.
Först är jag jättenervös hela dagen. Fylld av förväntningar och mål. Sedan har jag hela loppet bestående av smärta och svett att bita mig igenom. Försöker tänka på annat än själva löpningen. Jag går i mål och känner mig yr men glad, för så dåligt gick det ju inte. Någon timma senare mår jag illa och har ont i huvudet och ägnar samtidigt tankarna åt varför i hela friden jag inte sprang fortare, för tiden blev ändå rätt så kass och den och den kom före. 
Ändå är jag så korkad jag börjar längta till nästa lopp så fort den värsta huvudverken, illamåendet och magontet har gett sig. För det är ju faktiskt rätt så kul. 

Senaste gången jag var med i ett millopp var våren 2010. Våren 2011 var jag med på en triathontävling. Över sommaren tränade jag på hyffsat bra, men på hösten avtog min träning. Tiden går fort och jag blev chockad över hur länge sedan det var jag sprang ett lopp. Det kändes som om det verkligen var dax igen. Att plocka fram mitt tränings- och tävlingsjag igen. 

Igår sprang jag blodomloppet. Under våren har jag sprungit rätt så mycket tillsammans med min hund, och det har känts helt ok. Distansen har brukat sluta på 5-10 km, men inte så många längre turer än så. Mitt mål under gårdagen var att springa milen på under 50 minuter. Att slå mitt personbästa på tävling (46) kändes inte riktigt möjligt, så någonstans däremellan. Nettotiden slutade på 47:43. Jag startade rätt så långt bak i mitt startfält och fick först vänta över en halv minut på att passera startlinjen, och fick som många andra ägna de första kilometrarna åt att köra någon intervalliknande slalomträning med bitvis ryck i terrängen för att komma om folk som startat för långt fram. Lite irriterande är det att folk som börjar gå efter någon kilometer startar längst fram.. 

Jag var dyngsvettig och tokvarmt efter att ha valt en för varm tröja. Ändå känner jag mig hyffsat nöjd. Höll bra tempo hela vägen, och fick en tid som passade mitt mål och som förhoppningsvis är en bra tid att träna för att slå under sommaren. Nu taggar jag till för nästa lopp, 5 km på måndag. 

Vågar jag satsa på att komma under 45 på milen i höst...?!