Betula nana

Björk. Jag älskar björkar. Löven, doften. De små knopparna som färgar skogen så friskt ljusgrön efter en lång vinter. De vackra brandfärgade löven på hösten. Teet man kan koka på vårknopparna och saften man kan göra. Ljudet då löven prasslar i vinden. Den svarta och vita barken.
Veden och dess färg och stuktur. Mjukt som smör då det är färskt. Hårt som sten då det är torrt. Vrilarna med de tydliga flammorna. Masurn i rötterna. Björkveden som värmer kakelugnen en kall vinterdag.

Betula nana, vår lilla dvärgbjörk, klarar av att växa där man inte trodde det var möjligt. Lång uppe på fjället där snöstorm råder på vintern. Som mot alla odds överlever och växer. Med små, små vackra och tjocka löv. Inte spetsiga som på andra björkar, utan rundat. Vars grenar skär mot benen då man går igenom riset på sommaren. Där riporna sitter och trycker på hösten.

Jag sitter och funderar. Dvärgbjörkens blad som ett smycke silver, så vackert det skulle bli.
Skyndar mig till garaget och letar fram en metallplatta och filar till. Trär på en örhängeskrok och lyfter ögat mot spegeln. Jo. Jag gillar min lilla prototyp. Frågan är bara hur man ska få till ett snyggt löv i silver.
Jag kan knappt bärga mig till silversmideskursen som börjar om ett par veckor.
Nyfiken, förväntansfull och full av ideér.

I slutet på december, och vi har VÅRFLOD i skogen!! Lammarsbäcken är helt breddad och det står vatten överallt. Smådiken och myrar har tinat upp. Var är vintern!?

Lammarsbäcken 

 Lammarsbäcken nedströms Nybruket, helt breddad!

Solen klockan 13 på dagen hemma i skogen på baksidan Vackert! 

Julkort

Innan jul så målade jag några julkort i jakten på julstämning. Akryl och mycket vatten för att få lite akvarell-look på bakgrunden. När färgen torkat så har jag fyllt i med en svart bläckpenna där det kändes bra. På himmeln duttade jag några prickar med guldfärgat nagelack, som stjärnor. 

Att måla är ett tipps då det regnar ute. Stäng av den tidsslukande tvapparaten och datorn, sätt mobilen på ljudlöst, tänd massa ljus, sätt på någon mysig musik, häll upp lite whisky eller te och plocka fram barnasinnet. Varför inte måla lite snöbilder och låta vinterkänslan växa fram i fantasin. 

Nu när paketen är öppnade kan jag visa lite av årets julklappspyssel. 

När jakten är avslutad för dagen, 

är det gott med något varmt i magen. 

På denna bricka ryms kaffe, bullar och en pralin

eller om man hellre vill, ett glas gott vin. 

Bricka i ek som jag målat en älgko på (akryl) och sedan skyddat med Herdins lack. 

Och så har jag graverat en glaslykta med en ripa som jag målade för något år sedan. 

Här har jag en bild från då jag pysslade med detta. Bilden på denna ripa är inspirerad från ett foto jag tog på Svalbard.  En underbar dag, från en underbar sommar! En samling av lyckliga ögonblick och minnen som nu får spida sitt ljus över sin omgivning. 

Jag får tacka för en underbar julafton med familjen. Mycket skratt, god mat o kul paket!

Sötaste flickan fick en liten rosett. 

Man få va lite extra fjollig på julafton, så det så!

Luktar ju köttbullar, lax, sill, skinka, ost.. 

Efter lång väntan var det så dax för alla hundar att få var sitt paket, ett gott märgben.

Snö!! Äntligen. Hoppas den ligger kvar tills imorgon. 

En 35 årig gran. Inte sönderklippt och tillgjord som de man köper. Denna har stått och stampat under en tät skog länge. Som det sekundära träslaget som granen är har den stått och väntat på att få skjuta i höjden. Tills dess så har varv på varv med ett tätt kvisttäcke bildats, och vipps vi har en superfint julgransämne och har dessutom bidragit till en underröjning i vår fina skog.

Granen har fått stå och aklimatisera sig i en vecka i garaget, med en stor bunke vatten. Då kommer även eventuella dofter ut från barren, som jag i alla fall kan tycka stinker lite fränt då man precis tagit in granen till värmen. Vi sågade till en ny snittyta innan den bars in och sattes ner i julgransfoten tillsammans med massvis med rent vatten.

SyRen

Hittat lite material, bestående av mammas gamla syrenbuske. Syren är så vackert. Splintveden är nästan vit medan kärnveden är mörkröd, nästan brun.
Letar fram täljkniven, borrmaskinen och så massa julmusik. Barkar, borrar, täljer till och slår i ben och hals i alla hål. Två spikar fick bli ögon. Den mörka veden fick titta ut vars mulen skulle hamna. 

Och tadam, en ren i syren. Man blir aldrig för gammal för att leka med kottar och pinnar! 

Ett år!

Igår, fredag den 20 december fyllde Loova ett år! Tänkasig vad tiden går fort. 

Vi sjöng för henne och så fick hon paket. Lycklig som bara den. 

En ny nallebjörn (den förra råkade hon döda) och supersmarriga grisöron.

Här var hon bara några månader gammal och följde med matte på fjälltur. 

Lika?

Okej. Lite uttröttande är det att sitta vid datorn och räkna och räkna och räkna. Den fantastiska självdiciplinen svek mig för ett tag och jag bestämde mig för att testa en grej, lite nördig och ego, men ändå..
Jag har flera gånger fått höra att jag är lik Kalla.
Jag googlade fram en bild på hon och plockade fram en bild på jag där vi har ungefär samma ansiktsuttryck och la ihop bilderna.
Ögonen är helt olika, men provar man lägga handen över dom så tycker jag att näsa, haka, smileveck och ansiktsform är hyffsat lika.

Träningsprogram

Jag tänkte dela med mig av ett träningsprogram lagom till nu då nyårslöftet ska ges:

Pass A (vår och sommar):
Uppvärmning: Vedklyvning ca 10-30 min. Bra tempo, stora yxan.
Lasta ett stort lass björkstockar på vedvagnen, kör minst 100 meter per vända.
Upprepa tills benen viker sig. Vila då ett par minuter.
Då du kan gå igen: avsluta med att kapa stockarna och stapla den kluvna veden.  Stretcha.

Kombinera med löpning ett par gånger i veckan. Spring nån mil per gång. Tänk på att ju fortare du springer destå fortare är du hemma och får vila!

Pass B (höst): 

Uppvärmning: Gå i skogen. Gå långt och länge, men kontrollera att du befinner dig inom jaktmarken.
Skjut en storsata älg långt bort åt fan.

Dra älgen till vägen och lasta på släpet. Obs gruppträningspass, minst 3-4 deltagare!
Ta i uta bara den. Skit i att lyfta rätt å sånt trams, men dra gärna med hjälp av rep.
Hemma: hissa upp älgen i ett träd eller liknande och flå. Bra styrketräning för hela kroppen! Stretcha.

Här passar 5:2 dieten bra, dvs en macka och kaffe klockan 05 på morgonen och en söndersmulad macka som legat i fickan intas klockan 2 på dagen. Minst halva denna macka bör hunden få. Därimellan valfritt intag av blåbär, lingon, hjortron och dyl. 

Pass C (vinter):

Detta pass passar bra på morgonen tidigt innan frukost, eller på kvällen då du kommer hem från jobbet och redan är trött och hungrig.

Uppärmning: Pulsa runt i snön och leta rätt på en spade.

Skotta. Valfritt är om man vill använda lillspaden eller storskyffeln. Varriera mellan att skotta hårdpackad plogkant, uppfart och hustak. Tänk på hur du använder ryggen!
Vid småkyliga temperaturer (under -35 grader) rekomenderas handskar och halsduk eller liknande. 

Stretcha.

Kombinera med skidåkning ett par gånger i veckan. Åk någon mil per gång. Klä dig så pass lite att du måste hålla bra tempo för att inte frysa ihjäl. Windstopper på framsidan av kroppen kan dock vara att föredra. 
Är det kallare än -45 grader rekommenderas värmeväxlare, slalomglasögon och i övrigt heltäckt ansikte för att undvika köldskador. 

Lycka till!

En härlig offroad-springtur på någon timma ute i en mycket blöt skog och regn. Brr, blev några kalla nedtramp i öppna diken. Men skönt i övrigt! Bra träning att inte springa på plant underlag hela tiden. Hela kroppen får verkligen jobba, och så är det tusen gånger roligare att bara springa dit jag vill istället för dit vägen går. Laddad för några timmar till framför datorn och Minitab.
Dessutom älgspårsobs! :D

Idag så fick jag hjälp med Minitab, efter två veckors väntetid!
Först efter två timmar kom vi fram till något som skulle kunna vara en passande regressionsmodell och upplägg. Pust! Det var mycket mer komplicerat än vad vi trott från början. Tur att jag gav upp att sitta själv och försöka lösa det, för det hade jag aldrig lyckats med. Inte detta århundrande i alla fall.

Helt kloka blev vi kanske inte, så jag vet vad jag gör under jullovet. Ska bunkra upp med lite statistikböcker att mysa ner mig i soffan med. Jag ser så mycket (inte alls) fram emot det.. Jag tycker dock att det är kul med statistik, bara jag förstår mig på vad jag gör. Annars sitter jag bara helt förtvivlad och inser att jag kan råka göra så mycket fel utan att se det själv. Det är ju heller inte helt säkert att någon sitter och kontrollräknar alla mina modeller. Nä, hundra procent rätt ska det vara.
När jag väl kommit över tröskeln till att börja förstå så hoppas jag att det bara kommer rassla till.

Idag blev det ingen träning. Vila sägs vara viktigt. Suck. Livet börjar annars bli mer och mer som vanligt. Dvs jag tänker på skidor, skidor, mjölksyra, snökonsistens och mer skidor. Mamma frågar mig om jag kan tänka mig vara lagom någon gång.
Jag blir dock bara så lycklig och tillfreds då jag fått åka skidor. Det behöver jag nu! 

Igår då jag var på skidspåret ösregnade det och jag kan erkänna att det var rätt så motigt att ta sig ut. Snön var dock fortfarande kall och vattnet frös, så det blev riktigt superföre. Dessutom inte så mycket folk i spåret. Bra grepp för skejtskidorna men även bra glid. Härligt, så fort de första skejtskären var tagna så glömde jag helt bort att det regnade.

En vecka kvar till julafton och jag funderar på ett mål. 10 mil innan jul, kan det vara realistiskt? Med mitt schema så innebär det att jag måste åka rätt så mycket då jag väl masar mig dit.

Idag var jag ut igen och tog sässongens hittils längsta pass, 17 km. Jag glömde dock som vanligt drickaflaskan och fick ge mig, då jag sedan tidigare långturer med vätskeslarv vet att jag annars ligger som en klubbad säl resten av dagen. Vatten är viktigt.

Tävlingshjärnan går igång och det ska vara en snabb en för att dom ska få åka om mig, annars taggar jag till och håller rygg lagom till att jag kan åka om. Jag har varvningen som mål, där får jag pausa och släppa vidare de som jag hakat på. Nu är ett varv på spåret bara 2,7 km, vilket är rätt så lagom för att köra så. Är det för långt så hinner jag ju dräpa mig!

Nu är jag i vilket fall trött!!

Sötaste lilla Jaap. 

Personlighetstest.

Jag tycker att det är rätt så kul att jobba med sig själv. Lära känna sig själv (på ett ärligt sätt), personlig utveckling och så. Är man medveten om sina sina starka och svaga sidor så tror jag att man kan bli en starkare och " "bättre" person. De bra sidorna kan man arbeta för att förstärka och de dåliga sidorna kan man arbeta för att minimera.

Jag gjorde ett bra (tycker i vilket fall jag) personlighestest, där man får en kombination av fyra bokstäver. Totalt finns 16 olika personlighetstyper som man kan klassas som. Man får även veta vilka drag som var starka och vilka som var svaga.

Testet finns HÄR. Det grundar sig på 28 småkluriga frågor där man fyller i den som man bäst stämmer in på (obs, inte den du helst skulle vilja, utan utifrån den du är).
På den sidan kan man också läsa lite om sin personlighet utifrån den kod man får fram. Annars kan man klicka sig vidare till DENNA sida. Där klickar man på de små fyrkanterna där uppe, beroende på vilken kategori man är intresserad av att veta (ex. relationsmässigt, yrkesmässig osv) och väljer sedan sin bokstavskombination. Där står även om ens positiva drag och hur man kan använda dom, samt sina negativa drag och hur man ska arbeta för att minimera dom.

 Vacker eftermiddagspromenad till ett vackert ställe i en underbar skog. Mobilen är dock helt värdelös att fota med för att kunna ta med sig bilden av den magiska känslan hem. Nästan fullmåne, som inte heller den blir rättvis på en bild. Men vad gör väll det. Känslan bar jag med mig hem i mitt hjärta.
Jag känner mig så obeskrivligt lycklig och tillfreds då jag står där ute och bara är. Försöker ta in och smälta allt det vackra, och släpper för en stund allt annat i livet. 

Välbehövd paus från ex. jobbet.

En härlig springtur i stora mörka skogen. 

Med en liten pannlampa och musik i öronen 

så är det helt underbart!

Arbetsam

Bland lådor och julpynt hittade jag en gammal sång- och diktbok. Jag kan nog tänka mig att många av de som jobbar i fält kan känna igen sig.


Morgonsolen redan strålar

högt på blåa himmelen, 

lilla fågeln glättigt sjunger

från sin gren igen.

Såsom han vi glada stämma 

upp vår sång mot himelens höjd, 

sedan skynda vi att börja

arbetet med fröjd.

Dagens stund är snart förliden.

Blott för den, som flitig är,

bliver efter slutad möda

vilan ljuv och kär. 

Sånger af Nanny 

Blötnäbbar

Nu är mina skor helt färdiga. Såklart inte lika fina som ett par Kero, men jag känner mig nöjd! Jag är ju ingen skomakare och har egentligen ingen aning om hur man syr ett par skor. Dom blev då sköna och funktionella, och som gjorda efter mina fötter (höhö..), så jag uppfyllde mina mål.
Här bär jag skorna med ett par egenstickade, riktigt varma tjocksockar, och vad man inte ser är den underbart mjuka och mysiga innersulan i fårfäll. Gott för fötterna en kall vinterdag!

Sulan var det jag fick kämpa mest med. Funderade ett tag på att ge upp och bara limma fast en gammal sula från en gummistövel, men jag insåg att det inte skulle bli bra. Då hittade jag Löfströms Skomakeri, väst på stan i Umeå. Supertrevliga och dom blev glada och intresserade då jag stövlade in med mitt projekt. Jag fick lite kloka råd, fick köpa lite material och så gjorde dom den sista gummeringen åt mig till ett bra pris (och med en sula som är näst intill omöjlig att halka med!). Jag kan verkligen rekomendera att gå dit!

Ha en trevlig andra advent!

ca 4 cm brett

Låt skuggan dansa

Jag har graverat lite till. Det blev bland annat denna lilla ljuslykta, med ett litet motiv på framsidan och traditionellt sydsamiskt gravyrmönster på baksidan, som får dansa med sin skugga över väggen. Resten av det graverade glittrar som fin snö. Frosting med färg blir ju mer en matt dimma.

Som att måla, fast med en dremel (tänk tandläkarborr).

Anledningen till att jag ser ändå mer störd ut än normalt, är att det kan flyga flisor (så jag har skyddsglasögon) och att jag sitter mitt i en massa finkornigt glasdamm (så jag har en buff som andningsskydd). 

Hästlycka

Idag träffade jag Caroline. Vi bodde grannar som små och tilbringade massa tid i stallet och på övrig tid sprang vi över till varandra hela tiden, lite som "Bullerbyn". Hon har för ett tag sedan skaffat en häst, som jag fick lyckan och glädjen att rida idag. Ujuj, hästtjejen finns kvar i mig.
Dessutom kul att träffa Carro igen!

Det var två år sedan jag sist satt på en häst, då en lugn ridtur på trygga Islänningar. Under tiden jag bodde i Australien så red jag nästan varje dag och hade hästarna på gården. Sprängde fram i galopp genom djungeln och lät hästen ta ut stegen helt. Innan det reda jag lite sköthästar här hemma. Modig och hade inga problem att sitta på en stor häst, även om det bockade och kastade runt med lilla jag som flög hit och dit. Jag har nog aldrig känt mig rädd eller osäker på en hästrygg och inte heller fattat att det egentligen är djuret som väger flera gånger mer än jag, som i slutändan faktiskt bestämmer. Jag har ju till och med frivilligt tagit de vildaste hästarna i stallet, för att de "var lite mer att jobba med" och för att det var kul med hästar som hade lite "persolighet".

Nu var jag jätteglad att Carros häst var supersnäll och lugn. Jag har insett att jag inte är odödlig och att det faktiskt kan göra ont att kastas någon meter ner i en frusen backe. Hjälp, ett ålderstecken!!
I vilket fall så gick det hur bra som helst, och leendet var precis lika stort då jag väl satt av. Jag kunde känna mig så trygg på hästryggen även denna gång. Hästar är underbara varelser och hela min själ njöt då jag fick borra in näsan i hästens man och njuta av den välbekanta doften.

Årets första skejtpass

Jag älskar träning och jag älskar så att skejta. Så är det bara.

Under början av universitetet tränade jag minst en gång om dagen, det var ju så nära till skidspår och gym. Ofta blev det något styrkepass mitt på dagen och sedan ett skid- eller löppass på kvällen. 

Kanske så blev det lite för många styrkepass med en tävlingshjärna som tvingar mig till att lyfta tungt och ta i tills man nästan skiter på sig. Detta blandat med att resten av tiden sitta i en betongbunker och fjärta istället för att klyva ved, skotta snö och rasta hundar. 

Resultat? En sjukt tung kropp att släpa runt på i skidspåret, men med ett stort leende och massvis med energi. 

Dom två senaste åren så har jag knappt tränat något alls. Jag har knappt lyckats damma av skidorna och gymmet har inte fått sig många besök. 

Resultat? En deppig och lat person utan vare sig kondition eller muskler. 

Idag var jag på skidspåret och tog första varven. Eller 900 meter enkel väg, så man åker fram och tillbaks tills hjärnan snurrar runt. Jag kände mig som en total katastrof, men det var så underbart kul ändå. Jag är flera kilo lättare än då jag var som tyngst, men svag, dålig kondition och med en katastrofal teknik. Denna vinter ska det bli ändring. Här ska tränas och njutas! Jag ska bli lagom stark, träna upp konditionen, slipa på tekniken och framförallt se till att njuta allt vad som går tillsammans med mina skidor! 

Känslan efter dagens skidpass är glädje, glädje och ändå mer glädje! Kan knappt vänta till nästa tur! 

2009-10, ca 69 mil

2010-11, ca 93 mil

2011-12, ca 20 mil 

2012-13,  jättelite!

Graverad ljuslykta

Tidigare så har jag frostat en del ljuslyktor med frostingfärg som man sedan bränner i ugnen. Den tål dock inte maskindisk, på gott och ont. Är man less på mönstret så är det bara att stoppa in lyktan i maskinen och glaset kommer ut "rent". Därremot kan man ju råka förlora ett mönster man gillar, om det av misstag hamnat i maskinen. Nu tog jag dremeln och graverade in mönstret på denna.