Hur ofta händer det att vattnet i sjöarna är 20 grader varmt i maj!? 

Klädhängare

Tadam! 

Titta vilken fin hängare man kan få till av lite renhorn och en gammal bräda. Hänger numera bredvid dörren i Rusksele. Renhornen är filade fyrkantiga längst in i, och hålen i plankan såklart likaså för att dom inte ska snurra runt. 

Vilket väder!

Idag var jag ute en sväng på nå hyggen och planerade för plantering. Huvaligen, se varmt det var! Lilla Loova letade fort åt ett vattenhål och la sig i det tills jag var klar, stackarn!

Vilken värme vi har fått! Skönt om man är ledig, men jag inser ju att det kommer att bli ett rent helvete ute på hyggena!

Förra fredagen var vi ner till mårdseleforsen som är grymt mäktig och vacker under vårfloden. Vi grillade ute på en av de små öarna och njöt av kvällen tillsammans med ett par bekanta från Siksele. På lördagen var det fest i byn, då grannen fyllde 50 och firade med storpartaj. Trevligt folk och en rolig kväll!

 

Vi håller på för fullt med att måla om huset här i Rusksele. Verkligen på tiden och det blir så fint! Den äldsta delen av fasaden ska bytas ut, men det projektet får komma senare i sommar.
Arbetet har gått superbra och jag tycker att det har rullat på rätt så fort.

Hursomhelst, i denna värme så målar jag iförd i enbart korta shorts och ett tunt linne. Idag skulle jag måla vindskivorna ovanför uteplattsen, där taket består av 30 år gammal korrigerad plast. Eftersom det var så trångt in under till vindskivan så lade jag mig ner på plasttaket och målade mig framåt. Efter att ha flyttat mig någon meter genom att hasa mig fram, så börjar det brännas och stickas på hela sidan av kroppen som låg mot marken.
Jag inser snabbt hur vansinnigt korkad jag har varit. Hela min högra sida måste ha blivit fullmatad med tusentals pyttesmå plastflisor från det gamla taket. Det stacks, brann och gjorde ont. Små bubblor i huden växte fort fram som någon allergisk reaktion och jag kastade mig in i en iskall dusch för att tvätta bort vad som gick. I ena riktningen så går det ok att stryka, i andra så sticks det jättemycket. Huva. Kommer aldrig mer göra om detta...

Efter en andra dusch, någon svalkande cykeltur och massor med salva så känns det aningen bättre. Jag är inte skrikröd och prickig längre iaf!

Mammas nya lilla kille i familjen. 

Vad jag längtar efter att träffa denna sötnos, en liten bretonvalp med namnet Jaap (uttalas likadant som japp). 

Nästan det bästa med att dra en liten diskussion med varandra, är att man ju får en del sagt. Hjärtat är lättat och livet trallar vidare. Så länge man förstår och tar åt sig av vad den andra säger, så når man ju framåt. Dåliga sidor som uppmärksammas kan man ju försöka arbeta på och förbättra, bara man själv ser och förstår dom. Ibland verkar det vara omöjligt.

Ett litet förtydligande...

Jag såg att jag hade fått en kommentar som angav ett namn, på det tidigare inlägget som jag skrev i måndags. Den kommentaren har jag självklart tagit bort.  

Nära, kära, jag skälv och familjemedlemmar som blivit utnyttjade och svikna på ett hemskt sett. Jag och min syster är bara ett par av alla skilsmässobarn och det har inte varit så himla kul jämt, speciellt inte för min yngre syster som fortfarande bor hemma. Andra saker som uppdagat sig hos andra personer, med bland annat vänner sedan många, många år tillbaks eller någon som man delat en nära relation med, som i efterhand inte varit annat än en stor lögn som utnyttjat en.

Oskyldiga barn som används som något slagträ mot den andra föräldern. Som man ljuger för och berättar en massa skit för, för att bli mer älskad själv. Huva, det är egoism på högsta nivå! 

Jag fick i  veckan se hur man kan ljuga och utnyttja en hjälpsam vän och vara fruktansvärt elak och nästan  helt sakna samvete i sina handlingar. I något sådant har jag inte tänkt vara inblandad, och att se detta mellan två andra vänner tyngde mig ordentligt. En sådan person vill inte jag umgås med. 

Saken är återigen den att jag inte tål människor som ljuger, saknar ett samvete, som baktalar varandra och som utnyttjar andras kärlek och vänskap på ett vidrigt sätt. Bevisligen så finns det väldigt många ute i världen som gör det. 

Min lilla prinsessa

En riktig liten mystös har jag att dela mina dagar med. Tårar som faller och en vän som förstår.

Idag kokade jag jättegod björkbladsdricka. Sitter ute, lyssnar på fåglarna och försöker bearbeta och smälta saker efter dagens samtal med fantastiska personer.
Man blir ju visare med åldern sägs det, och det stämmer. Jag är bara 23 år men börjar redan fundera på vilket samhälle jag lever i. Ju äldre jag blir desto mer börjar jag tappa förhoppningen om många människor. Söker stöd i mina tankar hos personer jag litar på, och då bubblar det bara upp mer hos andra om vad dom nyligen råkat ut för. Svek och lögner är tydligen en del av vår vardag.

Folk med fruktansvärd kvinnosyn, folk som ljuger och bedrar de närmaste, folk som själv inte varit annat än en stor lögn, otrogenhet och ännu mer lögner. Herre Gud, gott folk! Vad håller vi på med ute i sammhället?! Finns det någon kärleksrelation över huvud taget där man inte ljuger för varandra, eller där man inte är otrogen, där man inte behöver må dåligt och vara orolig. Där man inte systematiskt ljuger om små, små, värdelösa saker. Finns det vänskapsrelationer där man är ärlig mot varandra vad det än gäller? Där man kan vara beredd att offra mycket för att slippa gå bakom ryggen på någon. Och hallå, är det typ coolt att ligga runt med allt och alla och vara otrogen eller få folk att vara otrogna?! Eller att ljuga allt vad man kan för alla om allt möjligt. Eller att tala skit om andra för att känna sig bättre själv. Den kulturen tänker inte jag ta del av! 

Ju mer jag inser att fler och fler människor är rent utsagt helt sjuka, så uppskattar jag ju också de som står en närmast ändå mer. Jag önskar ofta att jag hade mina närmaste vänner närmare, så att jag kunde få ägna mer tid av min vardag tillsammans med dessa fantastiska personer! Återigen, ni är bäst! 

Jag tror banne mig jag ska ägna mer av min tid till feminism och kvinnlig styrka, till rättvisa, ärlighet och respekt. Jag ska inte vara en del av andras dumma lögner. Tänker inte vara en av de kvinnor som nästan sliter ihjäl mig för att ta hand om mannen som om han vore halft oförmögen (kallas också för lat och bekväm) att ta hand om sig själv, hushåll och annat. Tänker inte vara en kvinna som blir betraktad som ett liggbart objekt. Tänker inte vara den kvinna som ska vara det talande samvetet för någon annan och uppfostra en vuxen människa och säga vad som är svineri, idioti eller ok. Tänker inte gå bakom ryggen på någon för att det är lättast så. Tänker inte acceptera vad som helst för att inte riskera att förlora. 

Men att veta vad man själv vill och borde göra för val i livet är inte lätt. Logik är en sak. Känslor en annan. No guding star to guide us...

Tacka vet jag min lilla hund. Hon kan jag lita på i ur och skur. Hon är bäst och jag älskar henne över allt annat. 

Omtanke, ärlighet och respekt

The sky is red tonight

We’re on the edge tonight

No shooting star to guide us

Eye for an eye, why tear each other apart?

Please tell me why, why do we make it so hard?

Look at us now, we only got ourselves to blame

It’s such a shame

How many times can we win and lose?

How many times can we break the rules between us?

Only teardrops

...

So come and face me now

Here on the stage tonight

Let’s leave the past behind us

...

Jag tycker att den här låten är fin och rätt så tänkvärd och klok. Tror att många känner igen sig. Om det gäller mellan kärlekspar, vänner eller familj. Break the rule between us, om det så gäller otrohet, respekt eller ärlighet till varandra och till andra. Eller varför inte krig mellan olika länder, där konflikten har legat länge mellan varandra. Eye for an eye, why tear each other apart. 

I livet finns det ingen guidade stjärna att följa och leva efter, hur mycket man än skulle önska lite hjälp ibland. Tunga stunder och nästan omöjliga val och beslut. Att på något sätt hämnas på varandra för att lätta sitt hjärta hjälper inte utan sliter bara sönder en mer. Face me now. Det där med att prata med varandra. Lätta på hjärtat. 

Omtanke, ärlighet och respekt det vackraste jag vet. 

Mitt mål i livet är att sträva efter att dela med mig av min omtanke, ärlighet, kärlek och respekt till de jag umgås med. Ärlighet och sanning kan såklart göra mer ont än en lögn, men det är att visa respekt och det är vad jag tror på. Falska människor som ljuger och beter sig som idioter och svin mot nära och kära är helt emot min moral och filosofi och borde inte ens göra sig besväret att ta upp min tid. 

Jag inser bara mer och mer så otroligt lycklig jag blir då jag tänker på mina närmsta vänner, föräldrar och min underbara syster. 

Ja, rentutav riktigt, riktigt stolt! Det finaste jag har. 

Att vara kvinna och leva ett aktivt liv är underbart, förutom ett par dagar i månaden för de flesta. För mig så känns det ibland som att magen kommer gå sönder vilken sekund som helst då jag har min period. Det resulterar i att jag först går och oroar mig ett par dagar innan, och får ont i magen av det. Sedan ska man ligga och kallsvettas i en dag, helt oförmögen att göra någonting vettigt alls. Men, jag har funnit lösningen!

Först och främst så är m.kopp det bästa valet enligt mig. Det absolut mest hygieniska, bästa, smidigaste och billigaste sättet att ta sig igenom veckan. Inget skräp och inga tamponger och annat man ska släpa på hit och dit. Dessutom så är det ett snällt material. Perfekt om man tränar, simmar, är uppe till fjälls eller i skogen mycket.

Smärtan återstår dock. Att bara äta Alvedon eller Ipren är ju som ett skämt som inte ens märks. Men nu har jag funnit lösningen. Den heter en tablett Pronaxen tillsammans med en tablett Alvedon (obs. enbart alvedon som går att kombinera med andra tabletter!) på en gång som mensen kommer. Sedan behövs det inget mer och livet fortsätter precis som vanligt. 

Kvällspromenad

Jag och Elsa gick en liten promenad med renarna så att även dom fick sträcka lite på benen. Mysigt!

Filmtips

Såg filmen "safe heaven" igår. En måste-se film, väldigt bra!

Klipper gräsmattan åt mamma...

Miljövänligt, effektivt och självgående!

Det här bruna knivbältet gjorde jag till Elsa och gav henne i födelsedagspresent. 

På bilden ovan så spänner jag bältet, men såklart så ligger det egentligen sådär snyggt över höften som bälten ska göra. 

Graverade glas

 Graverade snapsglas, dessa blev en 80-årspresent till farmor

Ett par dagars tålamodskrävande pyssel..

graverade ölglas, eller varför inte mjölkglas.
Det är roligt och utmanande att experimentera och rita alla möjliga detaljrika gravyrer, men jag måste säga att här så blev jag mest nöjd med den enkla ripan (längst till vänster). 

Mer Stockholmsbilder

Loovas första båttur, här passar hon på att svalka sig i fartvinden. 

 

Nils Jon suktar efter ännu en kväll på Gröna Lund.

På promenad i vitsippeskogen.

Släktmiddag

Här kommer ett urval av många, många bilder från en trevlig kväll på Kungsholmen.

Kusinskaran från Wennströmsklanen.

 

 Ian

 Paul med yngsta kusinbarnet.

 Nils Jon och Uljas

 Farmor som fyllt 80, och firades denna dag.

 Pappa och Anna Karin

Amadeus

Tre av bröderna

Go your own way.

Lissie har så vacker röst, och här i en så underbar låt!

Idag fick jag redovisat min försöksplan till examensarbetet. Det gick bra och jag fick en hel del kloka synpunkter. Dock så känner jag mig redan lite stressad. Tiden kommer vara knapp och jag kommer få kämpa mycket i sommar och i höst. Och hur ska jag hinna med min del av de ordinarie inventeringarna för Sveaskog?! Det där med ledighet,  nja...blir nog ont om det! Och de två månaderna jag skulle ha fått spendera massor av tid till fjälls har varit fyllda med annat och snart är min "lediga" tid slut. Och så det där eviga bekymret med pengar. Första lönen kommer in i slutet på juli, och då ska jag ligga ute med alla kostnader från två månader. Mitt så jag sitter och hetsar upp min egna oro för detta, så öppnar jag ett brev från CSN som säger att jag kommer bli återbetalningsskyldig eftersom kursen jag läser nu tydligen har registrerats från universitetet sida, som att det ska pågå under februari-mars istället då den faktiskt går. Varför gör man så? Grr...evigt bekymmer det där med CSN och poäng och datum hit och dit!

Nu ska jag dock försöka slappna av lite och sätta mig på planet till Stockholm om någon timma. Ska bli skönt med en långhelg i värmen!

En bild från valborg, då Elsa och hennes band spelade i Täfte. 

Idag graverade jag lite glas. Tidigare så har jag mest graverat samiska symboler baserat från trolltrummor eller gudasymboler. Tanken slog mig att jag kanske skulle börja rita lite mönster som är enkla men som beskriver dagens moderna renskötsel istället för enbart den historiska eller religiösa biten. 

Målet är att det ska vara en kvinna, enbart gjord med enkla konturer. Mönstret skulle inte få sticka ut för mycket och verkligen inte vara stötande på något sätt. Det är mer den kvinnliga formen jag ville ha fram. På något sätt så tyckte jag dessa glas hade en kvinnlig, mjuk form och ville fortsätta på den. 

 

Vårfåglarna kvittrar, värmen börjar komma, snön är snart borta och jag känner mig väldigt lycklig.
Jag erkänner att jag förknippar sommardofterna med hyggen, eftersom det mestadels är på dom jag spenderat mina somrar. Nå, hyggen och fjäll... Och så ser jag fram emot mitt sommarjobb, för jag älskar verkligen att strosa runt på dagarna. Tänka, grubbla och spatsera genom skog och mark och räkna plantor och träd. Koka en kopp kaffe och ta ett litet dopp i någon tjärn under lunchen. Nu är det nära!


I veckan ska vi till Umeå och sedan till Stockholm. Jag ska presentera min försöksplan till examensarbete innan jag sätter mig på flyget ner. Det känns egentligen bra, men såklart så är jag rätt så nervös. Det kan ju alltid bli bättre...och frågorna och tankarna är många. Sammanfattat så är jag lite nervös!

Ikväll lyssnar jag för första gången på en artist som heter Casey Amrams, som jag bara måste rekommendera. En del mindre bra låtar, men en del jättehärliga kvällslyssnarlåtar. Sånna där som passar superbra när man är jättekär, tar ett litet glas vin och sitter för sig själv ett slag och läser en bra bok. För tillfället så är det Lennart Lundmarks "Stulet Land" som jag arbetar på. En mycket intressant och läsvärd bok om hur den svenska staten har härjat med sin makt på samiskt land.

För övrigt så har jag varit till Ruskseles frisör, Cecilia, och fixat till sommarsvallet. Känns nytt, och skönt!