Utmaningar

Elin tipsade här i veckan om en föreläsning som iksu frilufts anordnade, där personer som varit ute på någon expedition eller liknande berättade lite om denna, om planering, träning, upplägg och dyl. Så denna kväll laddade Elin, Linda och jag upp med mumsig älgskavsgryta innan vi begav oss dit. Vi fick höra om en kajaktur upp längs den svenska kusten, ner längs den finska och så till ryska gränsen, om  en springtur från treriksröset och ner genom hela Sverige, om en skidtur tvärs över grönland samt om en klättring upp för Matterhorn. Helt vanliga personer som bara fått för sig att hitta på något lite annorlunda äventyr att pigga upp vardagen med. Det enda man behöver är lite jävlar-anamma och tjurighet. Det var peppande och jag blev sugen på att lämna stan ett tag. Jag vill ha pluggat färdigt snart!! Vad vill jag ut på för äventyr nu då? Nja....Jag börjar mest längta efter att bara bo i en mysig liten stuga på fjället, ta mig en runda med skidorna och dra min middagsfisk och sedan mysa med min älskling kanske lockar lite mer ät testa sina gränser och bevisa för sig och andra att man klarar något. Någon liten mysig skidtur eller fjällvandring ett par dagar. Någon dag med svett och hårt arbete där kroppen får tömma sig. Eller en långtur i framtiden. Okej, jag är faktiskt sjuk sugen att någon gång göra något sådant...

Flera studier har visat att kvinnor där tidigare, är tröttare och är mer stressade på grund av att hon når längre i den yrkessamma karrären, vilket tar tid. Samtidigt så har hon fortfarande mycket ansvar gällande hushållsarbete i hemmet. Det blir helt enkelt galet mycket att göra.

Visst är det så att vi såklart helst av allt skulle vilja ha ett förhållande där kärleken spirar mest jämt och där båda partners är riktigt lyckliga. Det ser ut som om den fantastiska vetenskapen visar oss vägen; männen får helt enkelt rycka upp sig ur den sköna soffan och börja hjälpa till med hushållsarbetet!



Lyckorus

På momentet i kursen just nu, jobbar vi i grupper om två och två. Om en del grupper verkligen ont fungerar, så kan det veklingen gå bättre i andra! Så att arbetet går tre gånger så fort och dessutom så lär man sig av varandra nya arbetssätt, metoder och tankebanor. Det där med att rita upp tankemoln är verkligen inte en dum ide som jag ska försöka fortsätta med. Inspiration!

Efter skoldagen belönade jag mig själv med ett riktigt lyckorus. Viste du att senaste veckan, så har vi i Umeå enbart fått 1,7 soltimmar! Så nog kunde lite pepp passa bra för att lysa upp tillvaron och hålla energi på topp. Jag sprang en liten lagom runda ner mot stan, genom den nya gångtuneln och så upp till skolan igen. Under tiden sysselsatte jag mig med att leta saker som får en glad, samtidigt som jag såg till att peppa mig med positiva tankar. Vad som fick mig att le idag var bland annat ett superfint julbelyst hus. Sådär smakfullt, lagom och mysigt. Massa fin snö som glimmade, ett barn som lekte med sin mamma och ett ungt par som såg riktigt lyckliga ut. Klart bäst av allt var ändå gångtuneln som har varit så omdebatterad senaste veckorna.  Så ljust och härligt att ge sig ner i en vacker värld av björkskog (eller kanske norrsken), med kvittrande fåglar och citat som får en att tänka till lite. Jag kan verkligen rekommendera ett besök! Nog det finaste som Umeå lyckats åstadkomma på bra länge!

Idag kunde man se mamma på SVTs TV4as lokala nyheter för västerbotten. Som vattenspecialsit för trafikverket pratade hon om arbetet för att göra påverkan på fiskpopulationen så liten som möjligt vid bygget av bron över älven under bygget av ringleden.

Här har nästan all snö regnat bort. Bilden är från Ammarnäs för ett par år sedan och symboliserar nog syskonkärlek ganska väl... 

Denna morgon kom jag på vad jag ska ha för nyårslöfte -jag ska stretcha efter träning, iaf efter att jag gymmat! Jag kände mig precis som om jag vore stelopererad och dessutom nyss påkörd eller något, då jag flämtandes försökte ta mig upp ur sängen. Fruktansvärt!! :S

Tänk om man kunde se in i framtiden..

Idag behandlades frågan hur mycket näringsämnen som tas ut ur skogen vid en avverkning, jämförande uttag av enbart stam respektive hela trädet, med grenar och barr. Hur mycket som tillförs marken genom vittring och gödslingens effekt eller behovet av detta. Lösningen på all värdens problem verkar vara att det är bara att ösa ut lite gödsel, så löser sig det mesta.
Ibland kan jag som jägmästare tycka att skogsbruk känns lite skrämmande. Trakthyggesbruket som idag är det vanligaste systemet är faktiskt inte så väl beprövat som vi kanske går och önskar. Ett bestånds rotationsperiod i norra Sverige är längre än en mansålder. Enbart ett fåtal bestånd i Sverige har faktiskt varit med om en rotationsperiod, från avverkning till planering, gallring och så avverkning igen följt av återplantering.  Denna cykel är sedan tänkt att upprepas om och om igen.

 Hur är då den långsiktiga påverkan på skogarnas ekosystem av detta rätt så kraftiga sätt att bruka skogen? Ja, som jag förstått det så vet skogsbruket inte riktigt, utan kan bara göra kvalificerade gissningar som bygger på forskningsresultat och studier från andra länder där rotationsperioden är kortare. Dock så skiljer sig så otroligt mycket mellan andra länder och Sverige, ex berggrund och urladdning av näringsämnen att detta inte behöver stämma överens med effekten av skogsbruk i Sverige.
Så i det långa loppet... Vi avverkar skog och en kraftig utförsel av biomassa och bundna näringsämnen förs ut. pH i marken förändras vilket resulterar i en rad andra förändringar, bland annat förändrad vittring. Ny skog planteras, växer och avverkas. Näringsämnen förs ut igen. Marken blir således näringsfatttigare, om det nu inte är så att vittringen är större än urlakning av ämnen med vatten plus den mänskliga bortförseln av näringsämnen. Hur länge kan vi då fortsätta med ett lönsamt skogsbruk innan markerna börjar få så pass stor brist på något ämne(n) att det medför en kraftig reducerad produktion och kvalitet på skogen? Kommer vi tillslut tvingas vräka ut en massa gödsel över alla våra skogar för att ens kunna fortsätta med ett likadant skogsbruk som idag? Vad får detta för sekundära konsekvenser?

Jag ställde denna (obekväma?!) fråga till läraren idag på föreläsningen, utan något egentligt svar. Såklart att han inte skulle kunna ge mig ett absolut svar, men hans åsikter kunde vara kul att höra. Det kändes mest som att han ifrågasatte min fråga. Som sagt var, detta är mina tankar efter att ha bläddrat igenom ett par rapporter.
Kanske är trakthyggesskogsbruk riktigt lönsamt även i det långa loppet, men tänk om det slutar som med oljan. Vi säger opsidaysy, vad hände med vår jord, har vi förgiftat den och höjt medeltemperuren så mycket? Oops igen, oljan tog slut. Vid gör vi nu då?

Eller, slutar det med att hela Norrlands skogar i framtiden kommer bli riktigt magra och utgöra av till 99% av glesa tallhedar med lav i markskiktet. Kanske blir det då rennäringen som tågar ut som den slutliga vinnaren i konkurrensen om brukande av Norrlands gröna skogar.
Vem vet vad framtiden har i sitt sköte.

Efter ett skönt gympass på iksu har jag nu oooont i rumpan! Sköntont. Jag kunde bara inte låta bli att höja vikterna och se hur mycket jag orkade. Nå små, snygga, tjejiga muskler kan jag nog återigen glömma att åstadkomma med min träningsmetod. Däremot kommer jag bli stark som tusan. Något jag älskar att vara!

Nu har jag tänt en massa ljus och ligger hemma i sängen och myser medan jag arbetar igenom dagens hög av rapporter på min välanvända iPad. En katt kurrar så nöjt bredvid mig. David Gary på låg volym och jag känner mig så tillfreds och lycklig.

Jag kan med gott samvete belöna mig själv genom att klappa mig själv på axeln och känna mig nöjd för det jag tagit mig igenom de senaste veckorna studiemässigt. Belöningen väntar då vårsolen kommer!

All the other here are like stars- you are like the Northern lights

They try to shine in trought your curtains- you´re too close and too bright

They try and they try but everything they do

Is the ghost of a trace of pale imitation of you.

Lite härliga höstbilder som jag tog från Björkfjället, Ammarnäs oktober 2009.

/Fjälloholic med abstinensbesvär... 

Idag har jag äntligen kommit mig för att köpa iksukort. Äntligen!! Det blev ett våldsamt överkroppspass mot min stackars otränade kropp. Avslutade med lite basubadande och kände mig riktigt nöjd och glad. Jag var i och för sig smått förstörd ett tag och skakade som om jag hade parkinson flera timmar efter. Jag inser verkligen att jag har saknat träningen! Jag behöver träning för att må bra helt enkelt, annars blir jag som mamma sa "en bitterfitta". Tack för den kommentaren, eller nått. Vadå, man blir ju inte så lycklig av att sitta inlåst på rummet och plugga tills ögonen är blodsprängda varje dag och dessutom jobba i en grupp som tyvärr suger en himla massa onödig energi och tankekraft.
I vilket fall, sorry för min gnällperiod. Nu ska det skapas en vältränad kropp och en glad själ som sprudlar av energi!

Alltid, vad jag kan minnas då jag stått framför speglarna och lyft fria vikter, så brukar det stå massa perfekta och smala tjejer och lyfta sina hantlar medan dom står och ler. Mitt i allt detta står jag, med armar som deras lår, svett som forsar och gör de fulaste grimaserna. Ååå, vad jag vill ha deras smala armar, brukar jag tänka.
Idag stod jag där framför speglarna. Med några superstarka tjejer runtom mig. Världens grymmaste muskler! Och där stod lilla jag, som för första gången i mitt liv kände mig som en liten spretig skit. Minibiceps jobbade och nyckelbenen petade ut så tydligt framför spegeln. Nada bröstmusler. Lyfte min lilla vikt och försökte se oansträngd ut eftersom jag lyfte betydligt lättare.
Målet för min del borde nog vara att sluta att jämföra mig så mycket med andra och tänka på vad jag trivs med att bo i för kropp. Vi är ju olika, eller hur!? Sluta se livet som en jämförande tävling där regel nr ett är att absolut inte vara nöjd med sig själv.

På kvällen äter vi ett gäng tjejer knytis-middag hemma hos Sara och fortsätter med pysselkväll. Trevligt och en aldeles lagom lördagskvällssyssla!

Heeelg!

Jag ska verkligen inte skrämma upp andra studenter som läser till jägmästare i klasserna under mig. Jag har läst dubbelt nu, därav så mycket att göra. Dessutom två krävande kurser.
Nu kan jag dock glädja er med att jag kommer vara sådär odräglig och bara ha massa fjäll och njutningsinlägg hela våren, eftersom jag får sommarlov i slutet på mars istället för mitten på juli! Vääääärt!! :D
En grymt skön sak nu från tidigare år, tycker i vilket fall jag, är att vi nästan inte har några tentor (sånna läskiga på ÖP). Bara små duggor och rapporter.

Idag läste jag färdigt skogshistorian, bara en liten extrauppgift för högre betyg kvar att lämna in. Känns lite sorgligt, men samtidigt skönt. Den absolut bästa, roligaste, trevligaste och mest lärorika kursen jag läst (förutom att vi i min arbetsgrupp verkligen inte fungerade tillsammans). Funderar du på att läsa denna kurs, sluta fundera och ansök! Hur du inte funderat på det, börja fundera och sök till den!

Nu känns det galet skönt att få helg, jag ska passa på att ha kul på lördag och bara vila och på söndag plugga gärnet med förhoppning om att kunna åka upp till fjällen nästan en vecka och hälsa på Magnus som jag börjar sakna jättemycket nu när jag har tid att tänka. Kanske ska jag fira med en investering i ett IKSUkort och pumpa lite mjölksyra...:)

Pluggtimmar innebär mycket musik för min del. Musik som får en glad, lugn, pigg och som man lyckas hålla koncentrationen till på samma gång.
Ikväll lyssnade jag för första gången på det norska bandet Madrugada. Så bra!!

Bara onsdag och jag känner mig helt slut och tom på.
Det tar som aldrig slut. Jag har precis haft dagens lilla prov och föreläsning, ska snart kasta mig över den andra kursen och jobba med rapporten och presentationen. Jag har även en annan rapport att skriva, där jag ska jämföra två vetensskapliga rapporter i metod, syfte, diskussion och kvalité.
Förutom detta så har jag en hel hög av sega rapporter att mala mig igenom, och kunna. Imrgon har jag prov på tre stycken, på totalt nära 60 sidor. På fredag ska jag ha läst och lärt mig en 40-sidig rapport sojag har prov på, och starten på nästa vecka ser inte så mycket roligare ut än en upprepning av denna.

Andas...inte drabbas av panik och spärren i hjärnan som säger "det där går inte, det är teoretiskt omöjligt att hinna allt, ge upp!" Nu gäller enbart att hålla fokus och göra sitt bästa, som dock inte kommer att vara tillräckligt.

Och den där vansinnigt efterlängtade springturen får jag väll se fram emot slutet av nästa vecka någon gång...

Jag är så tränings och pysselsugen! Idag läste på till morgondagens prov sittandes på träningscykeln, som jag egentligen hatar att använda. 

Nu ägnar jag mina sista vakna minuter åt inspirationsletande på nätet innan jag lägger mig ner i sängen för att drömma mig bort ett slag. 

Björnkyss, Tuvstarr av John Bauer.

Rivstart i en kurs (med ett prov om dagen!). Samtidgit avslutning i en annan kurs, men den där sista slutspurten innan vila (som tur var en riktigt bra och i intressant kurs, men uppgifterna ska ju göras).
Puh!! Det där med mitt liv som jag har att leva har fått ligga på hyllan i ett par veckor nu. Tänk om jag kunde hinna göra något annat än att börja plugga klockan 7, och mata på nonstop hela dagen fram till 23-24 på kvällen och ha dåligt samvete för att jag ex äter middag uta att plugga samtidigt.

Kroppen förfaller. Musklerna förtvinar och min dröm om att skaffa IKSUkort har bara hunnit så långt att jag tänkt att jag ska ta mig iväg i flera dagar nu, men inte haft tidsmässig möjlighet att ens smita dit för att köpa ett kort eller kolla priser.

Snart, snart, snart har jag dock ett mer normalt liv igen. En och en halv vecka kvar bara...längtar!

Igår hade vi en riktigt trevlig tjejkväll, Marre, Elin och jag.

Först åt jag och Marre middag. Sedan drog vi en trevlig förfest och for ner på Rex och dansade hela natten lång.

Härligt, härligt! En bra kväll och vi får absolut se till att göra detta fler gånger!

Snart bär det av på farsdag-middag. 

Nu är det helg, vilket känns skönt. På något vis, så börjar jag inse att det kommer vara oändligt skönt att bege sig mot en arbetsmarknad som är mansdominerad. De flesta män ryter till om dom blir arga eller besvikna. Man säger vad man tänker och tycker och i värsta fall tas knytnäven till och dräms i bordet. Kaffet skvalpar ut och stämningen kan bli lite tryckt.
En del kvinnor därremot har en förmåga att hitta små sätt att vinna över andra (framförallt) kvinnor genom att nästan obemärkt för andra göra saker så att någon annan blir ledsen och tar åt sig och därmed låter den andra få ta ledarrollen helt. Tyvär så är detta vanligt i högstadiet, men man ska då inte tro att det slutar efter det. Jag har många helt fantastiska tjejkomisar som betyder mycket för mig, men på en arbetsplatts där man ska tillbringa sin vardag så behövs det bara en enda person för att få en att bli ledsen även om alla andra är som stöttande, peppande änglar.

Som jag skrivit tidigare, om sonen som spikar in spik i en vägg varje gång han sårat en tjej och sedan tar ut spiken då han bett om ursäkt. Hålen finns kvar. Även om det är små, små dyckert, som man själv kanske inte ens lägger märke till att man slår in, så blir det fullt av märken kvar efter spikarna.
Ofta så är jag bra på att säga till att nu gjorde det ont. Men ibland så ställer jag mig som en vägg och tar emot. Man väljer sina strider och får ibland lida för att man höjde skölden istället för svärdet. Tror jag är så stadig att jag vågar låta någon banka in sina små dyckert i mig. Det fungerar. Jag står emot. Spikarna gör inte så ont och dom går att slita ut. Men hur stark väggen än är så blir det små, små märken. Det tar på orken! Jag vill komma hem trött på fredagskvällen för att jag engagerat mig i skolbänken, tänkt och lärt mig en massa. Inte för att jag blivit ledsen och låtit någon suga ur all enegi ur mig.

Vem är en bra ledare? Den som naturligt har en trygg, tydlig, rättvis och förstående roll i sig eller den som ser till att göra andra så ledsna att man backar undan med svansen mellan benen och öronen slokandes och låter denna person ta över helt.
Jag har verkligen inget problem med att en annan person tar en ledarroll, det kan snarare vara bekvämt och skönt att slippa det. Därremot föredrar jag en ledare i min grupp, som peppar istället för att trycka ner. Som får en engagerad och motiverad, istället för att bara känna sig fel, fel, fel, överflödig och ivägen. Som lyssnar istället för att i bästa fall ifrågasätta varenda ord, men annars bara igonerar en. Som vågar ge frihet till eget engagemang istället för extrem kontroll.

Om jag någon gång säger eller gör något som gör att någon annan tar illa upp (om än minsta lilla näst intill obetydliga sak), så hoppas jag verkligen att denne vågar säga det till mig. 
För det sista jag vill är att såra någon. 
Tycker du att jag är en idiot, säg det konstuktivt till mig! Ärliga vänner är det bästa man kan ha, även om det kan göra ont att höra sanningen.

Mot Pingvinernas land

På Milo Dahlmanns blogg skrev hon häromdagen att hennes nya bok har kommit ut. Jag blev genast jättesugen på att köpa den. Jag läste hennes första bok (min dröm om havet) just efter att jag kommit hem efter en underbar sommar på Svalbard och med ett nyfött segelintresse i bagaget hem.
Milo är inte bara den enda svenska kvinna som seglat helt själv över Atlanten, hon är även sambo med en släkting till mig. Därav att jag följer hennes äventyr lite extra.

Och se vad som överaskade mig idag, i ett paket som min Farfar skickat till mig om inte just denna bok. Signerad av Milo; "Till Ragna, Nästan allt är faktiskt möjligt!". Tack både Farfar och Milo!

Då helgen kommer och skolan lugnat ner sig lite så ska jag öppna boken och ge mig ut på havet tillsammans med Milo och Artemisia II på deras seglatts till Antarktis, pingvinernas land!

Tre varv

Pyssel

Jag älskar halsband. Ja, det har ni väll märkt. Jag som går runt med samma halsband hela tiden.

 För att jag älskar det så mycket att jag vägrar ta av mig det, ens för en dag. En del av jag helt enkelt. 

Då får en del av min samling bli till en inredningsdetalj, som kanske också gör det lättare för mig att välja vad jag ska ta på mig. Jag har bara vitmålat ett renhorn och skruvat fast det i väggen. Skruvarna försänkte jag in i hornet och ska dutta lite vit färg på, så synns dom knappt alls. 

Tid. Det mest hatade, det mest älskade. Hatade då den bara rinner iväg för en, älskade då man har gott om det och får njuta. Idag gjorde jag klart detta tenntrådsarmband i älgskinn, ett riktigt brett med sina 3,8 mm.

Den röda lilla rosen

Min lilla ros blommade in i det sista, innan den fick följa med i en kruka till det varma garaget för att överleva vintern. 

En härlig cykeltur till havet och bort genom skogen fick det bli idag.
Ett par timmars trampande i lagom tempo -skönt! Dock så var stigen en aningens blötare än vad jag hoppats på (bilden nere till höger).

För övrigt så verkar det finnas en oskriven lag som säger att om man har stört mycket plugg, så är det underbart väder ute. Är man däremot nästan ledig, så täcks man av en grå dimma och ev regn...

Magnus var här ett par dagar i veckan. Vi grejade på med min bil och monterade på extralysena jag köpte i veckan.
Vi drog en strömbrytare in i bilen, så jag kan välja om jag vill ha enbart helljus eller extralysen också. Sista elektroniktrixet fick jag hjälp av en kunnig person från Sävar. Nu lyser det som attan, även mitt i natten o jag blev nöjd. Dessutom börjar jag mer och mer förstå mig på bilar och hur dom är uppbyggda. Största problemet för mig är att de känns läskigt att skruva issär halva bilen, eller borra något hål eller sådant. I vilket fall, inom några år kan jag nog starta Ragnas bilmek AB.
Är det något som jag varit helt säker på att det där, det kommer jag aldrig bli klok på, så var det bilar och motorer. Kanske ska man ge även det en chans...

Då Magnus for blev både katter och hund lyckliga då dom åter igen fick hundra procent av min uppmärksamhet. Det ska klias, gosas och lekas, och alla vill att jag ska bry mig om just dom. Svartsjukan dominerar i huset. Inatt vaknade jag dock av att Tjorven (för övrigt världens coolaste katt) ledsnat på att jag aldrig kan ligga still då jag sover, och gav mig en rak höger med tassen över ansiktet. Såklart var klorna utfälda och det sved till rejält. Att plötsligt vakna av att något skär en under ögat mitt i natten, får en naturligtvis att reagera. Min arm far upp mot det då okända föremål som gjort mig illa, och en jamandes svart katt flyger genom rummet. Minst lika rädda bådatvå över detta hastiga uppvaknande slöt vi fred och kröp ner till sängs igen.

Trick or treat, happy haloween...