Ragnas Blogg

Idag hamnade jag och min kära bil i en riktig hagelsvärm.
Inte av fruset vatten
utan av grus och sten.
Av en jävla lastbilshelvettesjävel med släp som skulle till att köra så fort på den nygrusade vägen!!
Nu är min framruta i stort behov av stenskottslagning...
Tack så jäääävla skitmycket. Din jävel.
Jag är arg och har därmed rätt att ge tillbaks med en hagelsvärm av fula ord.

I morgon ska jag till Ensamheten mellan Norsjö och Åmsele. Och Avliden, nej det hette vist Avaliden. Sedan Mensträsk.
På torsdag rullar jag ut någonstans mitt i ingenstans i centrum av skogen och tillbringa fyra dagar där ute helsjälv för att inventera som en tok så mycket mina fötter bär mig.
Tur nå jävulskt att mitt sällskap har humor och kan liva upp det på långa dagar där ute.
Förtydligande: mitt sällskap är alltså jag själv, som pratar med mig själv. Ibland kan dock sällskapet jag håller en givande och roande konversation med bestå av en tallplanta och i enstaka fall en granplanta. Björkar är vackra, men dock rätt så tråkiga att prata med. Contortan därremot svär jag bara åt, eftersom det enda dom verkar vilja är att mucka gräl med mig då jag ska igenom fanskapet. River, sliter och slår mig med sina äckliga grenar.
Efter detta far jag till fjälls och tänker inte komma ner förrän läraren frågande ropar mitt namn i skolbänken på uppropet. Som alla andra år återvänder jag tillbaks till stan i absolut sista minuten.



Ångest..
...över att sommarlovet snart är slut.
Ångest..
...över att jag är helslut på och funderar på hur jag ska orka med en tuff termin.
Men mest ångest...
...över att behöva vara ifrån min fina älskling. Jag kan som inte få nog av att krama Magnus.

Längtar dock till att få träffa alla underbara vänner och bekanta som också varit hemma över sommaren. Längtar efter att träffa Elin, som varit i Canada hur länge som helst. Och så längtar jag efter världens bästa mamma.