Tidig tisdagmorgon sitter jag trött i bilen på väg ut i fält för att återuppta mitt inventeringsarbete för Sveaskog. Efter att ha kört ett par mil på asfaltsvägen viker jag av på en fin och rak grusväg, där jag tidigare alltid hållt 70 km/h utan problem. Då jag passerar ett intressant skogsområde sänker jag så farten till sakteliga 30 km/h, bara för att tvärspana på ett intressant träd som jag susat förbi ett par gånger tidigare. Bara någon halv sekund efter att jag minskat min hastighet till krypfart kastar sig en stor älgko tvärt och utan förvarning ut på vägen och hamnar bara någon meter framför bilen och springer ett tiotal metrar framför mig innan den viker av in i skogen på andra sidan vägen. Med min nyss nådda låga hastighet kunde jag bromsa för den plöttsliga överaskningen och lugnt se den trava, om än mycket nära, framför bilen. Hade jag kört i 70 från början hade jag garanterat haft den på bilen...
Jag kunde lugnt konstatera att jag hade tur dena dag. Tänk vad mycket små, små saker man gör i dagen kan göra stor skillad.
Och puckojag...det första jag tänkte på var "aah Gud, så tur att plåten inte blev knölig, att lacken repades och rutan gick sönder, för det hade blivit dyrt!" Att jag själv hade kunnat göra illa mig tänkte jag på först ett par timmar senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.