Sådär, nu har jag införskaffat mer material för fler knivbälten, tårtspadar, knivar och laddat med pepp för mer pyssel!

Jag kan varmt rekommendera ett besök hos Lycksele slöjd och skinn. Antingen genom att beställa via nätet, eller så svänga förbi i Tingsdal.

Jag har fått en galen idé, att göra en helhornsslida till min lilla kalvmärkar- och äppelätarkniv. Vilken idiotisk ide, då jag knappt kan få till en snygg slida med nederdelen i horn. Påbörjat ett antal nu, som blivit kasserade. Skam den som ger sig, för det kan nog bli snyggt som attan! Nu lever jag ju dock i visionen om att jag dessutom kan gravera sådär supersnyggt om jag bara anstränger mig lite (lär sluta med en tokful slida av surnat horn, där hälften är märg och dessutom glapp mellan halvorna samt förstörd med svarta, krokiga streck). Har dock en plan B...
I övrigt så är det lite knivbälten i produktion nu. Himla kul! Dock så känner jag viljan att pyssla och alla idéer för projekt överskrider med råge den tid jag har för detta.


Nu ska jag klura på nyårslöfte, mål med kommande året och allt sådant.
Det finns två perioder som jag upplever att jag har utvecklats rejält i livet. Den första är året efter gymnasiet. Jag far till Australien ett halvår. Fjällvandrar där och i Sverige och åker till Fuerteventura och surfar. Klarar mig själv och börjar ta ansvar för mig som en självständig individ. Jobbar på Wärdshuset i Ammarnäs och träffar massor av trevligt folk och blir själv modigare och utvecklas nog en hel del socialt. Får tillbaks mitt självförtroende (nej, man får inte tillbaks något självförtroende, som om man kunde beställa det via nätet eller något. Man kämpar som attan för att bygga upp det igen. Sakta men säkert så kan man vända en självdestruktiv relation till sig själv, till en peppad, dubbelt så stark och riktigt glad människa ).
Den andra perioden är den från då jag åkte till Svalbard fram till nu (och framåt en bit gissar jag...). Väldigt mycket har hänt med mig som person, men också med mitt intresse och kunskap i studierna och relaterade ämnesområden.

. Denna dagen har jag för mig själv i Ytterboda, så jag tog mig ut på skidorna en tur i skogen i sällskap av Milou. Rekade hur långt renarna hunnit och följde stadun en bit. Njöt av helt underbart ljus och opplegen på träden. Kylan gjorde absolut ingenting, då jag hade min nyinköppta nätbrynja i merinoull på mig, vilket plagg! Kompletering av en varm sporttopp och det undre lagret är helt fulländat!
Jag kan knappt minnas när sist jag for ut på skidor på en sån där "mysrunda" i skogen. Pulsar i djupsnön istället för svischa fram i ett perfekt preparerat spår och pressa mjölksyragränsen. Skidåkning som skidåkning, om det går utför en slalombacke, offpist, skejtandes fram på ett perfekt elljusspår, på vårskaren på fjället eller pulsandes ute i skogen. Alla varrianter är lika underbara och får mig riktigt, riktigt lycklig!
Nu fortsätter dagen med pysslande i garaget tillsammans med massor av musik! 

God jul!

Pyntat, klappat och klätt årets vackra, men dåligt doftande gran
Väntar så lugnt och glatt in självaste jule-dan.

I skogen det ligger kring en halvmeter med vacker snö
Och till plugg och studier säger jag tillfälligt adjö.

Pepparkakor, surkål, glögg, skinka och dopp
Vi ser till att verkligen njuta och göda vår kropp.

Nästan alla klappar har tillslut fått sig ett rim
Ni vet, jag kom in i ett sånt där härligt stim.

Så mycket kul som jag under julledigheten vill hinna
Pyssla, slöjda, resa och såklart hinna med en och annan skidtimma.

Nu vill jag bara önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år
Och hoppas  att alla det trevligt får.

Ta hand om er själva och alla de nära och kära
Och kom ihåg att lycka och glädje man bäst tillsammans bära.

Pysseldag

Eftersom alla jullklappar varit färdiga sedan ett par veckor tillbaks kan jag lungt se julen närma sig. Idag har jag sattit upp ett par lampor och städat hemma. Så har jag påbörjat en liten mini-kniv och gjort ett halsband i horn och metall. Under jullovet ska det allt pysslas så mycket som bara hinns!

För övrigt så har jag ägnat mig åt mega-återvinning, in på dammnivå här och samlat upp koldamm och avbrutna spetsar från mitt måleri tidigare i veckan, och blandat ut det med epoxy för att fylla i graveringen (där mina färdigheter är lååångt ifrån fulländade..).

Jullov!

Äntligen, äntligen, äntligen -JULLOV!
Vi var några sista få kämpar kvar i skolan idag. Efter lunch for jag ner på stan och köpte två par nya jeans, eftersom dom jag bär annars faktiskt håller på att falla av mig. Nu är vi hemma och njuter, pustar ut och förbereder för julen. Jag lyssnade lite på härlig blues, tog mig en whisky och kämpade klart med min kolmålning av Skoj. Jag har suddat ut ena ögat och gjort om det så många gånger att papperet snart inte finns kvar, så det tar jag som att "nu måste det vara klart"! Inte helt nöjd, men ett småfult öga är bättre än ett hål i papperet.
Nu blir det freeedagsmys!!

Skola, IKSU och så avslut på dagen med supermysigt julfika med Maja, Sara och Matilda till sena kvällen.
Imorgon väntas sista dagen i skolbänken för i år! :D

Klättrar på väggarna.

Efter skoldagen for jag hem till Elin och bjöds på god rödingmiddag. Jumsy!! Senare far vi och Marre till IKSUs klättervägg och bouldrar. Jag glömde hyra skor, igen, och körde så gott som gick i strumplästen. Klarade längre på banan än tidigare, tills jag krachar mot mattan. Faller först ner metrarna mot den mjuka madrassen, sedan trillar jag baklänges ner med huvudet före i något tvåmetershål, tror jag ska knäcka nacken av mig, men bankar istället i stortån då resten av kroppen dröser ner efter att huvudet (väl skyddat av mina händer) tagit mark. Kändes precis som då jag krachade med surfingbrädan en gång, trycktes ner av ett vågor, hade noll koll på var vad som var upp och ner och kunde bara vänta på att klipporna skulle välkomna min kropp.
I övrigt så var det kul att klättra, men jag kommer nog använda skor nästa gång samt undvika det där hålet...

Nu pillar jag lite på meditativt ritande med några väldigt dammiga typ kolpennor eller liknane som jag hittade i pyssellådan. Ett öga och ett öra klart än så länge på denna lilla krabat. Det bortre ögat har jag kört fast på, liksom nosen.

Lycka idag!
1. Långtråkigt ämne med varningslampor på för tre låååånga timmar där heureka-modellen skulle presenteras. Möts av en härlig föreläsare som gjorde dessa timmar till ett lärorikt nöje! En av topp 10 bästa föreläsningarna under mina fyra år på SLU.

2. Oscar hjälpte mig komma igång med min flerproblemsbaserade LSP- modell i LINGO. Nu rullar det på sätt så bra, istället för nästan gråtfärdig, hjälplös panik. Nästan så att det är roligt nu till och med... :)

3. Har varit ute på sässongens första skidrunda. Sara peppade med mig ut och vi for en lagom sväng på gammlia. Så underbart, längtar redan till nästa skidrunda ut i den snöiga, vackra skogen.

Nu ska resten av kvällen spenderas ute i snickarboa (garaget). Lycka det med.

Juligt pyssel

Lite juligt pyssel. Örhänge i renhorn och pärlor, samt ett tenntrådsarmband med röd detalj. 

Örhängena är jättelätta att göra; såga 3-mm "trissor" från ett horn. Borra bort märgen, slipa och borra ett litet hål för hänge. Sätt på lite pärlor eller sånt. Klart!

Julbord

Idag började jag på den nya uppgiften för kursen och har samma känsla som jag hade för fysiken i gymnasiet. Jättekul, härlig känsla då man förstår men vägen dit är helt fruktansvärt deprimerande. Nu satt jag hela förmiddagen, lyssnade på då klockan tickade och stirrade som ett frågetecken på alla krumelurer i exell dokumentet som skulle programmeras in i min modell i något lämpligt system.
Men snart så ska jag sitta och le, vinna över Lingo...hoppas jag.
Ripbröst och kantarellsås till lunch, not too bad! :)

Det går bra nu...

Nu har jag äntligen fått veta betygen för de tre kurser jag läst under hösten hittills. Och hur har det gått då? Ja, det blev ett riktigt jubel från min del. Betygen var visserligen rätt så förväntade, men man blir ju ändå glad.
Helt plötsligt blev jag riktigt taggad för att programmera in en flermålsproblembaserad skogsbruksplaneringsmodell. Fast det där med programmering, datorer och modellanpassningar kan jag erkänna är en liten värd för sig. Svårt, men sjukt kul då man lyckas. Dock så blir det nog ingen femma på denna kurs direkt, men kaffedarr är det nog garanti på...

Tre jättetrötta tjejer.
Tre jättehungriga tjejer.
En fet och onödig fastkörning.
Tre olika sätt att lösa problemet.
Blä! Men vi kom loss...

Då jag väl masar mig ut så är det helt underbart.
Spikbroddar, varma kläder, massor av reflexer och så en pannlampa. Springer längs den mörka vägen. Njuter av vintern och lugnet. Ser skenet från stan långt bort färga molnen lila.
Skogen, snön och jag. Inga andra människor. Inga gatlyktor. Några enstaka bilar som passerar. Släpper skolan för ett tag. Tid att njuta och låta hjärnan vila.
Lyssnar på musik. Snön slirar under skorna och det går lite extra tungt. Springer baklänges ett par gånger så långt jag orkar. Låter kroppen jobba och känner benen och rumpan värka av trötthet.

Iksu i all ära, men inget går upp emot ett pass helt själv ute i den stora mörka skogen. 

Bowling med Sveaskog

Skogsföretagen jobbar på att synas väl för oss jägmästarstudenter, och såklart så känns något företag mer passande och andra mindre passande till en själv. Inte så förvånande så tycker jag mycket väl om Sveaskog.

Idag så kom ett gäng (våra chefer) från ett par kontor i Västerbotten ner till Umeå och bjöd på en avslutningsdag för de sommarpraktikanter som jobbat under sommaren. VIPrummet på bowlinghallen stod till vårat förfogande så det blev en hel del serier spelade.
Förutom massor av bowling, så fick vi också veta hur mycket som blev inventerat jämfört med förväntningar och ev åtgärder och i vilken mängd. Vad kul att få ta del av detta, mer än bara göra inventeringarna och sedan släppa dom från tankarna. Vi fick också chansen att säga vad vi tyckt har varit bra, dåligt, vad vi lärt oss, ge förslag till Sveaskog för kommande år och dela andra erfarenheter med varandra. En trevlig och uppskattad dag, härligt Svea!

Denna kvällen var hela familjen på julspelning på Midgårdskolan, där helt fantastiska elever spelade och sjöng. Jag blev otroligt imponerad och njöt massor!

Min sagolika syster satte sig på scen och sjön och spelade gitarr, vart jag mig i värden vänder (Svenska björnstammen). Det var så vackert och och blev så stolt att jag blev aldeles tårögd. Tänk vilken syster jag har! Jag spelade in allt och det kommer garanterat upp på bloggen så snart Elsa har lagt in det på datorn. 

Andra adventsmys i Aha

Denna helg for Elsa, Pappa, Aka, jag, hund och katt upp till Aha. Där tog vi det lugnt, bakade aniskakor och  saffransbullar, drack glögg och gick på promenader i den underbara snön. 

 Så kallad djupdykning...

En kväll på Utebutiken

Efter älgfärsburgare så for Elin,  jag och två tjejer till ner mot utebutiken, där extremskidåkaren Per Jonsson var och föreläste. Han prata om sin karrirä och skidåkning, om olika projekt och framförallt om samarbetet med haglöfs för produktutveckling av kläder anpassade för skidåkning.

Jag undrade när det ska komma ett par byxor för tjejer, som är slitstarka, användbara, med hängslen och hög, varm och skön rygg och som dessutom har en dragkedja i baken. För hur less är man inte på att i rykande jävla snöstorm, hellregn eller kyla så helvetet har frusit till is, behöva ta av sig jacka och tjocktröja för att korva av sig hängselbyxorna var eviga gång man ska pissa. Resultatet är att man dricker så lite som möjligt (och få ju då ont i huvudet tillslut) och håller sig så länge som bara går (och börjar då frysa). Men en simpel dragkedja i rumpan kunde man visst inte ta fram om inte byxorna skulle börja kosta multum. Herre Gud, fråga mig då jag står på kalfjället halvnaken i rykande snöstorm och försöker hålla rätt på mina kläder, hur mycket jag är beredd att betala, och du ska få tiotusen om det så krävs. Eller någon bloggläsare här som vet om det finns, tippsa mig då!

Nu ska jag packa, pyssla o plugga. I eftermiddag rullar bilen mot en myshelg i Aha! Ser fram emot det.

Bouldring med mersmak

Jag och Elin var iväg en sväng till iksu o bouldrade. Så vansinnigt kul det är! Först trillar man ju ner hela tiden, sedan kommer man på hur man ska göra för att nå till nästa grepp. Försöker, försöker, försöker. Trillar, trillar, trillar. Försöker mer. Tillslut är underarmarna stendöda och man trillar bara man kollar på väggen igen, fastän resten av kroppen bara vill upp för ett till försök.
Konstaterar är då att jag ska dit snarast igen!

Jag var även på info om examensarbete. Har så många tankar, men ingen som känns som en fullträff. I vilket fall känner jag mig tokpepp!

Medan jag åt middag så såg jag dokumentären "feminismens historia" på svt play. 
Jag kan då stolt kalla mig för feminist. Kvinnor bör ha samma lön som en man för samma jobb. Både kvinnor och män ska vara lika välkomna till alla slags jobb, om det så är en manlig dagsfröken eller sjuksköterska eller en kvinnlig jägmästare eller elektriker. Lever man ett liv där båda parterna arbetar, så bör man hjälpas åt och ta lika stort ansvar för hushållssylor såsom städning, tvätt och dyl. Sedan kan man absolut dela upp arbetsuppgifter, om man är lite bättre på något speciellt eller om någon viss fördelning är mer praktiskt. Bara man i slutändan gör lika mycket och tar lika stort ansvar för hemmet. Mannen bör ha fler uppgifter i hemmet än att byta däck på bilen två gånger om året och sedan ligga i soffan resten av tiden och vänta på att maten ska bli lagad, att huset blir städat, att garderoben fylls på med nystruken tvätt, att glas, brödsmulor och tomburkar försvinner från borden...

Godmorgon

Vackert idag!

Tillbaka i stan och skolan. Idag så har jag varit imponerande effektiv och malt igenom en tung rapportbasserad uppgift. Så skönt att bocka av den från listan! Lunchpausade med Elin.
Nu tillbringar jag en haft apatisk återhämtningskvart med middag inkluderat, innan sista pluggtimman drar igång. Sedan far jag hem till Marre och pratar av oss om ditt och datt som kan vara skönt att få ventilera. :)
Känner att tiden springer iväg för fort. Om man planerar in veckan till punkt och pricka, nära varenda minut är uppbokad och en uppgift sedan tar ungefär dubbelt så lång tid som beräknat, så kan det vara lite småkörigt att få allt att gå ihop tillslut.
Kvarten är slut och matlådan tom (och min hjärna likaså just nu). Back to work....

Mangan tråkar på med sitt eviga datanördande o tvspelande, så jag får mysa på själv med lite musik och rita, plugga o fixa på. Mitt sällskap är en jätteliten äckel-mus som vi inte fått tag på och som springer runt i köket (och borde vara död av råttgiftet när som helst!) och som dyker upp under stolen då man minst vill ha den där. Kanske denna lilla varelse blir sparken i baken för att sätta upp lite lister och täcka för hålen från väggen, där den kryper upp från.

Nu set jag faktiskt fram emot att bege mig till Ume, där skidspåren tydligen ska ha börjat bli åkbara! Lycka!!

Utmaningar

Elin tipsade här i veckan om en föreläsning som iksu frilufts anordnade, där personer som varit ute på någon expedition eller liknande berättade lite om denna, om planering, träning, upplägg och dyl. Så denna kväll laddade Elin, Linda och jag upp med mumsig älgskavsgryta innan vi begav oss dit. Vi fick höra om en kajaktur upp längs den svenska kusten, ner längs den finska och så till ryska gränsen, om  en springtur från treriksröset och ner genom hela Sverige, om en skidtur tvärs över grönland samt om en klättring upp för Matterhorn. Helt vanliga personer som bara fått för sig att hitta på något lite annorlunda äventyr att pigga upp vardagen med. Det enda man behöver är lite jävlar-anamma och tjurighet. Det var peppande och jag blev sugen på att lämna stan ett tag. Jag vill ha pluggat färdigt snart!! Vad vill jag ut på för äventyr nu då? Nja....Jag börjar mest längta efter att bara bo i en mysig liten stuga på fjället, ta mig en runda med skidorna och dra min middagsfisk och sedan mysa med min älskling kanske lockar lite mer ät testa sina gränser och bevisa för sig och andra att man klarar något. Någon liten mysig skidtur eller fjällvandring ett par dagar. Någon dag med svett och hårt arbete där kroppen får tömma sig. Eller en långtur i framtiden. Okej, jag är faktiskt sjuk sugen att någon gång göra något sådant...

Flera studier har visat att kvinnor där tidigare, är tröttare och är mer stressade på grund av att hon når längre i den yrkessamma karrären, vilket tar tid. Samtidigt så har hon fortfarande mycket ansvar gällande hushållsarbete i hemmet. Det blir helt enkelt galet mycket att göra.

Visst är det så att vi såklart helst av allt skulle vilja ha ett förhållande där kärleken spirar mest jämt och där båda partners är riktigt lyckliga. Det ser ut som om den fantastiska vetenskapen visar oss vägen; männen får helt enkelt rycka upp sig ur den sköna soffan och börja hjälpa till med hushållsarbetet!



Lyckorus

På momentet i kursen just nu, jobbar vi i grupper om två och två. Om en del grupper verkligen ont fungerar, så kan det veklingen gå bättre i andra! Så att arbetet går tre gånger så fort och dessutom så lär man sig av varandra nya arbetssätt, metoder och tankebanor. Det där med att rita upp tankemoln är verkligen inte en dum ide som jag ska försöka fortsätta med. Inspiration!

Efter skoldagen belönade jag mig själv med ett riktigt lyckorus. Viste du att senaste veckan, så har vi i Umeå enbart fått 1,7 soltimmar! Så nog kunde lite pepp passa bra för att lysa upp tillvaron och hålla energi på topp. Jag sprang en liten lagom runda ner mot stan, genom den nya gångtuneln och så upp till skolan igen. Under tiden sysselsatte jag mig med att leta saker som får en glad, samtidigt som jag såg till att peppa mig med positiva tankar. Vad som fick mig att le idag var bland annat ett superfint julbelyst hus. Sådär smakfullt, lagom och mysigt. Massa fin snö som glimmade, ett barn som lekte med sin mamma och ett ungt par som såg riktigt lyckliga ut. Klart bäst av allt var ändå gångtuneln som har varit så omdebatterad senaste veckorna.  Så ljust och härligt att ge sig ner i en vacker värld av björkskog (eller kanske norrsken), med kvittrande fåglar och citat som får en att tänka till lite. Jag kan verkligen rekommendera ett besök! Nog det finaste som Umeå lyckats åstadkomma på bra länge!

Idag kunde man se mamma på SVTs TV4as lokala nyheter för västerbotten. Som vattenspecialsit för trafikverket pratade hon om arbetet för att göra påverkan på fiskpopulationen så liten som möjligt vid bygget av bron över älven under bygget av ringleden.

Här har nästan all snö regnat bort. Bilden är från Ammarnäs för ett par år sedan och symboliserar nog syskonkärlek ganska väl... 

Denna morgon kom jag på vad jag ska ha för nyårslöfte -jag ska stretcha efter träning, iaf efter att jag gymmat! Jag kände mig precis som om jag vore stelopererad och dessutom nyss påkörd eller något, då jag flämtandes försökte ta mig upp ur sängen. Fruktansvärt!! :S

Tänk om man kunde se in i framtiden..

Idag behandlades frågan hur mycket näringsämnen som tas ut ur skogen vid en avverkning, jämförande uttag av enbart stam respektive hela trädet, med grenar och barr. Hur mycket som tillförs marken genom vittring och gödslingens effekt eller behovet av detta. Lösningen på all värdens problem verkar vara att det är bara att ösa ut lite gödsel, så löser sig det mesta.
Ibland kan jag som jägmästare tycka att skogsbruk känns lite skrämmande. Trakthyggesbruket som idag är det vanligaste systemet är faktiskt inte så väl beprövat som vi kanske går och önskar. Ett bestånds rotationsperiod i norra Sverige är längre än en mansålder. Enbart ett fåtal bestånd i Sverige har faktiskt varit med om en rotationsperiod, från avverkning till planering, gallring och så avverkning igen följt av återplantering.  Denna cykel är sedan tänkt att upprepas om och om igen.

 Hur är då den långsiktiga påverkan på skogarnas ekosystem av detta rätt så kraftiga sätt att bruka skogen? Ja, som jag förstått det så vet skogsbruket inte riktigt, utan kan bara göra kvalificerade gissningar som bygger på forskningsresultat och studier från andra länder där rotationsperioden är kortare. Dock så skiljer sig så otroligt mycket mellan andra länder och Sverige, ex berggrund och urladdning av näringsämnen att detta inte behöver stämma överens med effekten av skogsbruk i Sverige.
Så i det långa loppet... Vi avverkar skog och en kraftig utförsel av biomassa och bundna näringsämnen förs ut. pH i marken förändras vilket resulterar i en rad andra förändringar, bland annat förändrad vittring. Ny skog planteras, växer och avverkas. Näringsämnen förs ut igen. Marken blir således näringsfatttigare, om det nu inte är så att vittringen är större än urlakning av ämnen med vatten plus den mänskliga bortförseln av näringsämnen. Hur länge kan vi då fortsätta med ett lönsamt skogsbruk innan markerna börjar få så pass stor brist på något ämne(n) att det medför en kraftig reducerad produktion och kvalitet på skogen? Kommer vi tillslut tvingas vräka ut en massa gödsel över alla våra skogar för att ens kunna fortsätta med ett likadant skogsbruk som idag? Vad får detta för sekundära konsekvenser?

Jag ställde denna (obekväma?!) fråga till läraren idag på föreläsningen, utan något egentligt svar. Såklart att han inte skulle kunna ge mig ett absolut svar, men hans åsikter kunde vara kul att höra. Det kändes mest som att han ifrågasatte min fråga. Som sagt var, detta är mina tankar efter att ha bläddrat igenom ett par rapporter.
Kanske är trakthyggesskogsbruk riktigt lönsamt även i det långa loppet, men tänk om det slutar som med oljan. Vi säger opsidaysy, vad hände med vår jord, har vi förgiftat den och höjt medeltemperuren så mycket? Oops igen, oljan tog slut. Vid gör vi nu då?

Eller, slutar det med att hela Norrlands skogar i framtiden kommer bli riktigt magra och utgöra av till 99% av glesa tallhedar med lav i markskiktet. Kanske blir det då rennäringen som tågar ut som den slutliga vinnaren i konkurrensen om brukande av Norrlands gröna skogar.
Vem vet vad framtiden har i sitt sköte.

Efter ett skönt gympass på iksu har jag nu oooont i rumpan! Sköntont. Jag kunde bara inte låta bli att höja vikterna och se hur mycket jag orkade. Nå små, snygga, tjejiga muskler kan jag nog återigen glömma att åstadkomma med min träningsmetod. Däremot kommer jag bli stark som tusan. Något jag älskar att vara!

Nu har jag tänt en massa ljus och ligger hemma i sängen och myser medan jag arbetar igenom dagens hög av rapporter på min välanvända iPad. En katt kurrar så nöjt bredvid mig. David Gary på låg volym och jag känner mig så tillfreds och lycklig.

Jag kan med gott samvete belöna mig själv genom att klappa mig själv på axeln och känna mig nöjd för det jag tagit mig igenom de senaste veckorna studiemässigt. Belöningen väntar då vårsolen kommer!

All the other here are like stars- you are like the Northern lights

They try to shine in trought your curtains- you´re too close and too bright

They try and they try but everything they do

Is the ghost of a trace of pale imitation of you.

Lite härliga höstbilder som jag tog från Björkfjället, Ammarnäs oktober 2009.

/Fjälloholic med abstinensbesvär... 

Idag har jag äntligen kommit mig för att köpa iksukort. Äntligen!! Det blev ett våldsamt överkroppspass mot min stackars otränade kropp. Avslutade med lite basubadande och kände mig riktigt nöjd och glad. Jag var i och för sig smått förstörd ett tag och skakade som om jag hade parkinson flera timmar efter. Jag inser verkligen att jag har saknat träningen! Jag behöver träning för att må bra helt enkelt, annars blir jag som mamma sa "en bitterfitta". Tack för den kommentaren, eller nått. Vadå, man blir ju inte så lycklig av att sitta inlåst på rummet och plugga tills ögonen är blodsprängda varje dag och dessutom jobba i en grupp som tyvärr suger en himla massa onödig energi och tankekraft.
I vilket fall, sorry för min gnällperiod. Nu ska det skapas en vältränad kropp och en glad själ som sprudlar av energi!

Alltid, vad jag kan minnas då jag stått framför speglarna och lyft fria vikter, så brukar det stå massa perfekta och smala tjejer och lyfta sina hantlar medan dom står och ler. Mitt i allt detta står jag, med armar som deras lår, svett som forsar och gör de fulaste grimaserna. Ååå, vad jag vill ha deras smala armar, brukar jag tänka.
Idag stod jag där framför speglarna. Med några superstarka tjejer runtom mig. Världens grymmaste muskler! Och där stod lilla jag, som för första gången i mitt liv kände mig som en liten spretig skit. Minibiceps jobbade och nyckelbenen petade ut så tydligt framför spegeln. Nada bröstmusler. Lyfte min lilla vikt och försökte se oansträngd ut eftersom jag lyfte betydligt lättare.
Målet för min del borde nog vara att sluta att jämföra mig så mycket med andra och tänka på vad jag trivs med att bo i för kropp. Vi är ju olika, eller hur!? Sluta se livet som en jämförande tävling där regel nr ett är att absolut inte vara nöjd med sig själv.

På kvällen äter vi ett gäng tjejer knytis-middag hemma hos Sara och fortsätter med pysselkväll. Trevligt och en aldeles lagom lördagskvällssyssla!

Heeelg!

Jag ska verkligen inte skrämma upp andra studenter som läser till jägmästare i klasserna under mig. Jag har läst dubbelt nu, därav så mycket att göra. Dessutom två krävande kurser.
Nu kan jag dock glädja er med att jag kommer vara sådär odräglig och bara ha massa fjäll och njutningsinlägg hela våren, eftersom jag får sommarlov i slutet på mars istället för mitten på juli! Vääääärt!! :D
En grymt skön sak nu från tidigare år, tycker i vilket fall jag, är att vi nästan inte har några tentor (sånna läskiga på ÖP). Bara små duggor och rapporter.

Idag läste jag färdigt skogshistorian, bara en liten extrauppgift för högre betyg kvar att lämna in. Känns lite sorgligt, men samtidigt skönt. Den absolut bästa, roligaste, trevligaste och mest lärorika kursen jag läst (förutom att vi i min arbetsgrupp verkligen inte fungerade tillsammans). Funderar du på att läsa denna kurs, sluta fundera och ansök! Hur du inte funderat på det, börja fundera och sök till den!

Nu känns det galet skönt att få helg, jag ska passa på att ha kul på lördag och bara vila och på söndag plugga gärnet med förhoppning om att kunna åka upp till fjällen nästan en vecka och hälsa på Magnus som jag börjar sakna jättemycket nu när jag har tid att tänka. Kanske ska jag fira med en investering i ett IKSUkort och pumpa lite mjölksyra...:)

Pluggtimmar innebär mycket musik för min del. Musik som får en glad, lugn, pigg och som man lyckas hålla koncentrationen till på samma gång.
Ikväll lyssnade jag för första gången på det norska bandet Madrugada. Så bra!!

Bara onsdag och jag känner mig helt slut och tom på.
Det tar som aldrig slut. Jag har precis haft dagens lilla prov och föreläsning, ska snart kasta mig över den andra kursen och jobba med rapporten och presentationen. Jag har även en annan rapport att skriva, där jag ska jämföra två vetensskapliga rapporter i metod, syfte, diskussion och kvalité.
Förutom detta så har jag en hel hög av sega rapporter att mala mig igenom, och kunna. Imrgon har jag prov på tre stycken, på totalt nära 60 sidor. På fredag ska jag ha läst och lärt mig en 40-sidig rapport sojag har prov på, och starten på nästa vecka ser inte så mycket roligare ut än en upprepning av denna.

Andas...inte drabbas av panik och spärren i hjärnan som säger "det där går inte, det är teoretiskt omöjligt att hinna allt, ge upp!" Nu gäller enbart att hålla fokus och göra sitt bästa, som dock inte kommer att vara tillräckligt.

Och den där vansinnigt efterlängtade springturen får jag väll se fram emot slutet av nästa vecka någon gång...

Jag är så tränings och pysselsugen! Idag läste på till morgondagens prov sittandes på träningscykeln, som jag egentligen hatar att använda. 

Nu ägnar jag mina sista vakna minuter åt inspirationsletande på nätet innan jag lägger mig ner i sängen för att drömma mig bort ett slag. 

Björnkyss, Tuvstarr av John Bauer.

Rivstart i en kurs (med ett prov om dagen!). Samtidgit avslutning i en annan kurs, men den där sista slutspurten innan vila (som tur var en riktigt bra och i intressant kurs, men uppgifterna ska ju göras).
Puh!! Det där med mitt liv som jag har att leva har fått ligga på hyllan i ett par veckor nu. Tänk om jag kunde hinna göra något annat än att börja plugga klockan 7, och mata på nonstop hela dagen fram till 23-24 på kvällen och ha dåligt samvete för att jag ex äter middag uta att plugga samtidigt.

Kroppen förfaller. Musklerna förtvinar och min dröm om att skaffa IKSUkort har bara hunnit så långt att jag tänkt att jag ska ta mig iväg i flera dagar nu, men inte haft tidsmässig möjlighet att ens smita dit för att köpa ett kort eller kolla priser.

Snart, snart, snart har jag dock ett mer normalt liv igen. En och en halv vecka kvar bara...längtar!

Igår hade vi en riktigt trevlig tjejkväll, Marre, Elin och jag.

Först åt jag och Marre middag. Sedan drog vi en trevlig förfest och for ner på Rex och dansade hela natten lång.

Härligt, härligt! En bra kväll och vi får absolut se till att göra detta fler gånger!

Snart bär det av på farsdag-middag. 

Nu är det helg, vilket känns skönt. På något vis, så börjar jag inse att det kommer vara oändligt skönt att bege sig mot en arbetsmarknad som är mansdominerad. De flesta män ryter till om dom blir arga eller besvikna. Man säger vad man tänker och tycker och i värsta fall tas knytnäven till och dräms i bordet. Kaffet skvalpar ut och stämningen kan bli lite tryckt.
En del kvinnor därremot har en förmåga att hitta små sätt att vinna över andra (framförallt) kvinnor genom att nästan obemärkt för andra göra saker så att någon annan blir ledsen och tar åt sig och därmed låter den andra få ta ledarrollen helt. Tyvär så är detta vanligt i högstadiet, men man ska då inte tro att det slutar efter det. Jag har många helt fantastiska tjejkomisar som betyder mycket för mig, men på en arbetsplatts där man ska tillbringa sin vardag så behövs det bara en enda person för att få en att bli ledsen även om alla andra är som stöttande, peppande änglar.

Som jag skrivit tidigare, om sonen som spikar in spik i en vägg varje gång han sårat en tjej och sedan tar ut spiken då han bett om ursäkt. Hålen finns kvar. Även om det är små, små dyckert, som man själv kanske inte ens lägger märke till att man slår in, så blir det fullt av märken kvar efter spikarna.
Ofta så är jag bra på att säga till att nu gjorde det ont. Men ibland så ställer jag mig som en vägg och tar emot. Man väljer sina strider och får ibland lida för att man höjde skölden istället för svärdet. Tror jag är så stadig att jag vågar låta någon banka in sina små dyckert i mig. Det fungerar. Jag står emot. Spikarna gör inte så ont och dom går att slita ut. Men hur stark väggen än är så blir det små, små märken. Det tar på orken! Jag vill komma hem trött på fredagskvällen för att jag engagerat mig i skolbänken, tänkt och lärt mig en massa. Inte för att jag blivit ledsen och låtit någon suga ur all enegi ur mig.

Vem är en bra ledare? Den som naturligt har en trygg, tydlig, rättvis och förstående roll i sig eller den som ser till att göra andra så ledsna att man backar undan med svansen mellan benen och öronen slokandes och låter denna person ta över helt.
Jag har verkligen inget problem med att en annan person tar en ledarroll, det kan snarare vara bekvämt och skönt att slippa det. Därremot föredrar jag en ledare i min grupp, som peppar istället för att trycka ner. Som får en engagerad och motiverad, istället för att bara känna sig fel, fel, fel, överflödig och ivägen. Som lyssnar istället för att i bästa fall ifrågasätta varenda ord, men annars bara igonerar en. Som vågar ge frihet till eget engagemang istället för extrem kontroll.

Om jag någon gång säger eller gör något som gör att någon annan tar illa upp (om än minsta lilla näst intill obetydliga sak), så hoppas jag verkligen att denne vågar säga det till mig. 
För det sista jag vill är att såra någon. 
Tycker du att jag är en idiot, säg det konstuktivt till mig! Ärliga vänner är det bästa man kan ha, även om det kan göra ont att höra sanningen.

Mot Pingvinernas land

På Milo Dahlmanns blogg skrev hon häromdagen att hennes nya bok har kommit ut. Jag blev genast jättesugen på att köpa den. Jag läste hennes första bok (min dröm om havet) just efter att jag kommit hem efter en underbar sommar på Svalbard och med ett nyfött segelintresse i bagaget hem.
Milo är inte bara den enda svenska kvinna som seglat helt själv över Atlanten, hon är även sambo med en släkting till mig. Därav att jag följer hennes äventyr lite extra.

Och se vad som överaskade mig idag, i ett paket som min Farfar skickat till mig om inte just denna bok. Signerad av Milo; "Till Ragna, Nästan allt är faktiskt möjligt!". Tack både Farfar och Milo!

Då helgen kommer och skolan lugnat ner sig lite så ska jag öppna boken och ge mig ut på havet tillsammans med Milo och Artemisia II på deras seglatts till Antarktis, pingvinernas land!

Tre varv

Pyssel

Jag älskar halsband. Ja, det har ni väll märkt. Jag som går runt med samma halsband hela tiden.

 För att jag älskar det så mycket att jag vägrar ta av mig det, ens för en dag. En del av jag helt enkelt. 

Då får en del av min samling bli till en inredningsdetalj, som kanske också gör det lättare för mig att välja vad jag ska ta på mig. Jag har bara vitmålat ett renhorn och skruvat fast det i väggen. Skruvarna försänkte jag in i hornet och ska dutta lite vit färg på, så synns dom knappt alls. 

Tid. Det mest hatade, det mest älskade. Hatade då den bara rinner iväg för en, älskade då man har gott om det och får njuta. Idag gjorde jag klart detta tenntrådsarmband i älgskinn, ett riktigt brett med sina 3,8 mm.

Den röda lilla rosen

Min lilla ros blommade in i det sista, innan den fick följa med i en kruka till det varma garaget för att överleva vintern. 

En härlig cykeltur till havet och bort genom skogen fick det bli idag.
Ett par timmars trampande i lagom tempo -skönt! Dock så var stigen en aningens blötare än vad jag hoppats på (bilden nere till höger).

För övrigt så verkar det finnas en oskriven lag som säger att om man har stört mycket plugg, så är det underbart väder ute. Är man däremot nästan ledig, så täcks man av en grå dimma och ev regn...

Magnus var här ett par dagar i veckan. Vi grejade på med min bil och monterade på extralysena jag köpte i veckan.
Vi drog en strömbrytare in i bilen, så jag kan välja om jag vill ha enbart helljus eller extralysen också. Sista elektroniktrixet fick jag hjälp av en kunnig person från Sävar. Nu lyser det som attan, även mitt i natten o jag blev nöjd. Dessutom börjar jag mer och mer förstå mig på bilar och hur dom är uppbyggda. Största problemet för mig är att de känns läskigt att skruva issär halva bilen, eller borra något hål eller sådant. I vilket fall, inom några år kan jag nog starta Ragnas bilmek AB.
Är det något som jag varit helt säker på att det där, det kommer jag aldrig bli klok på, så var det bilar och motorer. Kanske ska man ge även det en chans...

Då Magnus for blev både katter och hund lyckliga då dom åter igen fick hundra procent av min uppmärksamhet. Det ska klias, gosas och lekas, och alla vill att jag ska bry mig om just dom. Svartsjukan dominerar i huset. Inatt vaknade jag dock av att Tjorven (för övrigt världens coolaste katt) ledsnat på att jag aldrig kan ligga still då jag sover, och gav mig en rak höger med tassen över ansiktet. Såklart var klorna utfälda och det sved till rejält. Att plötsligt vakna av att något skär en under ögat mitt i natten, får en naturligtvis att reagera. Min arm far upp mot det då okända föremål som gjort mig illa, och en jamandes svart katt flyger genom rummet. Minst lika rädda bådatvå över detta hastiga uppvaknande slöt vi fred och kröp ner till sängs igen.

Trick or treat, happy haloween...

Dagens Pondus i vk.

Jag startade dagen med att se Isbjörn, med dold kamera medan jag åt frukost. Rätt så häftigt att filma på det viset, och intressant att se isbjörnarna och hur dom lever så nära inpå. Jag är lite svag för dessa vackra, men respektfulla djur. :) Rekomenderas att se den!

Vägen till Sävar var sinnessjuk hal, med underkylt regn. Bilarna körde i 40 och det kändes nästan för fort, man hade ju ändå en bromssträcka på mååånga meter. Hann ju dricka upp morgonkaffet innan bilen stannat, från att man började röra bromspedalen. Huva!

Jag är nästan obeskrivligt nöjd med vad jag hunnit med studiemässigt Lagt resten av livet på hyllan och ägnat all tid åt studer. Extremt koncentrerad springer timmarna iväg och jag får massvis gjort och blir nöjd. Jag har lärt mig så mycket, bockat av tunga punkter från "att-göra-listan", så pass att jag nästan lyfter från marken.
Nu ska det bli lite dunka-dunka i högtalarna och jag ska pumpa mjölksyra innan jag drar mig till sängs för idag.

Vad du hinner göra idag, 

ska du inte spara tills imorgon. 

Nu har jag varit imponerande duktig, och hållit extremt hög koncentration från 8 i morse till 22 på kvällen med enbart några små pauser för att äta och köra bil fram och tillbaks till skolan. Även om jag har mycket kvar på plugg och göra- listan, så känner jag mig grymt nöjd och mycket visare!

Rumplyft, armhävningar, situps och jägarställning fick bli ett skönt och välbehövlig avslut på dagen. En söt liten hund har precis avfyrat kvällens fruktansvärda gasläcka i samband med att han med en djup suck lade sig till rätta precis nedanför min säng. Jag misstänker att jag av syrebrist somnar inom kort, och passar på att tacka för denna dag. 

På något sätt ser jag fram emot morgondagen, som kommer innebära minst lika mycket plugg som idag, eftersom jag kommer få känna mig ändå nöjdare  då jag kryper till sängs. Fasen vad kul med en kurs där hjärncellerna får jobba, man utmanar sig själv och man lär sig saker så det räcker till och blir över!

Mamma och Elsa har nu lämnat mig i Ytterboda, för att susa iväg till värmen på Cap Verde. Jag själv kommer under tiden hålla mig varm med ändlöst antal kaffekoppar och sysselsatt med skolarbete, som jag kommer simma runt i på gränsen till drunkning...Ärligt talat så hade jag hellre föredragit ett 25-gradigt hav, men man kan ju inte få allt här i livet (I-landsproblem...).

Jag har jävlarns paniken med plugg. I hopp om att få vara ledig någon dag till över helgen så kör jag gärnet i skolbänken nu ett par dagar och lägger det som kallas för "liv" på hyllan.

 
Egentligen är jag vansinnigt pysselsugen. Jag vill göra tenntrådsarmband, en handväska, ett par skinnvantar och så slidan till min påbörjade kniv. Så drömmer jag om att sy en egen pälsmössa i vinter. 

När jag nu ska få tid med det...

Jag bjussar i vilket fall på en bild på mig, strax under tio år gammal skulle jag gissa. Koncentrarad på kniven och troligtvis irriterad på tjat om oömma kläder och "akta fingrarna". En vacker sommarklänning, vita leggings och sockar med spetts kanske inte är det optimala snickarkläderna, men ska man vara en snickrandes prinsessa, så får det bli så ändå! 

Jag har då börjat bli lättskrämd ute i skogen, efter att ha bott ett par år i stan.
Denna kväll tog jag med Milou ut i månskenet och började gå en bit ut i skogen utan någon extra lampa. Vi njöt av snön som glimmade under ljuset. Tio grader kallt och träden knakade så det hördes lång väg. Knakande under skorna.
Så knakar det plötsligt till i buskaget bredvid oss. Ett djur hörs röra sig bort och fly, men så stannar det plötsligt upp och blir knäpptyst igen. Jag misstänker att det vädrar och lokaliserar oss. Var vi är och vilka vi är. Så hörs djuret igen, men nu rör det sig mot oss! Är det en älg, eller bara ett litet rådjur? Skogen knakar och ljudet spelar runt. Milou stannar upp och jag likaså. Nyfikna, men smårädda. Jag fegar dock ur och väljer gatan genom byn istället. Så eventuellt har jag blivit skrämd av ett oskyldigt litet rådjur, söt som få, denna kväll så pass att jag inte vågade gå något mer i den djupa skogen, ironiskt! Ragna, skärpning...

I vilket fall en riktigt mysig kväll, efter en underbart solig senhöstdag.
Älskade kung Bore, välkommen hem!

Run to the water

Jag pluggar för fullt och i nästan panik försöker få klart assignment 5. Spännande ämne med marklärakemi och protonbuffertar, men det är tungt att ta in på en vecka, hinna med att vara sjuk och så förstå och få ut något av det. Vi får se hur det går, så ska jag ta och ge gärnet för att få godkänt på det hela.

Jag belönade mig själv med en härlig springtur till Ostnäsviken. Så skönt att vara nästan helt frisk och ha ork till det! Havet har börjat frysa längst in mot vikarna och himmelen sken med sitt blåa ljus. Det kändes nästan som en vårdag, då solen hettade mot kinderna medan luftens kyla bet. På hemvägen provade jag på baklängeslöpning i intervaller. Det var kul och jobbigt. Grym träning för hela baksidapartiet av rumpa och ben. Dessutom får hjärnan arbeta lite mer med balansen. Jag fick i vilket fall massa ny energi för mer plugg, känner mig lycklig och frisk och har fått göra av med lite av mitt överskott på rörelseenergi.
Till middag vankas gorödning som Magnus har kommit ner med. Mumma!

Hur man bygger en kakelugn...

 Här visar jag i ung ålder hur man bygger en kakelugn. Se och lär!

Seg 1. Börja med en grund som passar formen till kakelugnen. Ta upp ett hål i golvet och börja mura med tegel. 

Steg 2. Ja, det är bara att mura på. Massa stenar ska upp och dom är tillslut jättetunga. Se till att det blir rakt och akta tapeten bakom!

 Steg 3. Nu blir det roligt. Dom fina, glansiga delarna från den gamla, nedplockade kakelugnen ska på platts. Det är som ett stort pussel och en karta och märkning av delarna är bra att ha.

 Steg 4. Puh, en bit på väg. Lägg någon tyngd över natten då det ska härda, så allt trycks ihop väl.

 Steg 4. Visst blir det fint, som jag har slitit! Puttsa väl mellan stenarna så det blir slätt utan bucklor.

 Steg 5. Kontrollmät så den inte lutar allt för mycket. Ta ut skräp och murbruk från insidan av kakelugnen.

Steg 6. Låt den torka, det är skitjobbigt och man är jätteotålig, men det måste helt enkelt göras. Tvätta rent hela kakelugnen från överflödigt murbruk och kalka springorna, så blir dom vita och fina!  

Snart så är det bara att elda och mysa!