Konferens och jakt

 

Under torsdagen och fredagen förra veckan var jag på en intressant konferens i Skellefteå "Skogens framtid - så skapar vi den tillsammans". Bland annat deltog Landsbruksminister Sven-Erik Bucht, Västerbottens landshövding Magdalena Andersson och Skogsstyrelsens generaldirektör Monica Stridsman. Nu samlar näringsdepartementet inspel och håller en dialog med skogsnäringen som en inledande fas i utvecklingen av ett nationellt skogsprogram.

Under dessa dagar diskuterades även jämställdhet i skogsnäringen. Då jag kikade igenom deltagarlistan kunde jag glatt konstatera att på denna konferens var vi hela 44 %  kvinnor!

Ett par inspirerande och tankeväckande dagar!

Så blev det lördag.
Tidsfördriv på ett väldigt lugnt pass.

I lördags morse satt jag på pass. Det var rätt så mörkt då jag vandrade ut. På blötmarken, där jag skulle sitta var det råkallt. Så började det ljusna. Solen tittade fram över björkarna och började värma. Landskapet färgades för ett kort tag rött av ljuset. - jag njöt!

 På söndagen följde jag med Linus ut i skogen.

 

I helgen tog jag mig ann att bryta lite stenar som börjat frysa upp från vägen. Ett bra styrkepass, men bra blev det!

 

 

Affärerna har äntligen tagit tag i frågan att minska matsvinnet. Bland annat så har alla morötter börjat säljas, även de som inte är spikraka och uppfyller EU:s normer. Bland morötterna jag köpte förra veckan var det därremot en och annan som hade en aningen suspekt form.

Om morotsplantor är könade, så gissar jag att detta måste vara roten från en hanplanta.

 

Stämpling

 

Vi har varit ute och stämplat ett område som planeras att bli ett biotopskydd. Genom området som vi varit på denna vecka rann en å. Där hade bävern varit flitig och fällt massor av träd, som nu bildade stora bröthögar som minst sagt var svåra att komma åt. Träden ska stämplas på 1,3 meters höjd från rot, så man måste hitta rotändan på varenda träd. Att ta sig över ån och dess kalla, strida vatten var en liten spännande utmaning; men vi kom oss över rätt så torrskodda.

 

Bilden nedanför tog jag då jag var ut och målade kantgränsen på ett biotopskydd som vi var ut ett gäng och klavade i december förra året. Då var det kallt, grått och väldigt mörkt. Idag sprudlade skogen i färger. Kontraster!

 

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen -jag älskar hösten! Luften, färgerna, allt.

 

En lyckad jakthelg

 

 

Nu har Loova kommit in senare delen av löpen, så hon fick vila denna helg. Själv satt jag på pass. På lördagen hände ingenting alls. Det regnade, slutade regna. Jag läste en bok, drack kaffe och fick en stunds sällskap av en vacker fjäril. På söndagen regnade det ändå mer. Jag satt på pass i en riktig blötmark. En tre meter bred, blöt traktorväg utgjorde min skjutgata. Det kändes som ett hett ställe, där det absolut fanns möjlighet att älgarna skulle passera. Efter att ha suttit en timma så ropar hundföraren att det kan vara en älg på väg åt mitt håll. Hunden gick några hundra meter bakom i spåren. Jag lägger upp bössan med stöd av tornet. Det enda som hördes var regnet som smattrade mot taket och droppet från löven i skogen. Väntar, väntar.. så tillslut. Någonting i skogen 85 mer bort. Stilla -kanske var det en björk som syntes lite mer då en kvist vajjade av regnet, tänkte jag. En halv minut senare kommer det ut en liten tjur med pinnhorn (vi skjuter bara tjurar och försöker freda kvigor och kor). Den gick lugnt, men stannade nästan upp helt just innan skogen tog vid på andra sidan traktorvägen. Jag funderade på avståndet. Långt -men ändå ok, speciellt med tanke på att jag hade bra skjutstöd. Siktar mot bredsidan och kramar sakta avtryckaren. Pang. Skottet kändes bra. Älgen travade in i skogen och försvann. Från att känna mig helt lugn och avslappnad med låg vilopuls, så infann sig ett visst adrenalinpåslag där några sekunder efter skottet. Äntligen en älg -och en liten tjur!!

 

Var tog älgen vägen? Föll den inne i skogen? Jag ropar på radion att jag skjutit på en tjur, och går för att se om den föll. Jag markerar skottplatsen, och går in i skogen. Där var det svårt att se spår då gräset lagt sig av regnet. Men ingen älg. -Fan, skadesköt jag den!? Det är omöjligt. Skottet var bra! Hunden var på väg, så jag väntade. Buck tog direkt upp spåren och travade in i skogen. Efter ett tag började han skälla. Det var stilla. Hundföraren kommer och jag låter honom gå in och se efter. Efter ett tag ropar han på radion att älgen låg, 200 meter in. Ett perfekt lungskott, så det satt där jag ville. Skönt! Jag kände mig väldigt nöjd. En lugn älg och ett bra placerat skott. Så himla kul!

 

 

 

 Ett av lördagens pass

På tisdagen var jag söder om Piteå och nymålade gränsen på ett biotopskydd. Området sträckte sig längsmed en bäck, och bestod av massor med riktigt grova stammar. Där fanns även några enorma myrstackar, och myrstigar som mer liknade skogens E10a.  

 

Mina handskar som referens. Stammen var nog närmare 130 cm på grövsta stället. Mäktigt!

 

Lunchrast i det röda blåbärsriset, under strålande sol. Underbart!

 

 Rejäla gamla stammar!

 

Ibland måste man bara... på baksidan om ena markeringen passade jag på att måla ett litet hjärta.

 

En förfallen koja intill bäcken.

Jakthelg

I helgen har jag gått med Loova i Ängesbyn. På lördagen sökte hon av marken bra, och kom tillslut på älg. Hon började skälla ett fin och hörbart skall, som rörde sig mycket sakta, men i riktning bort från vårt jaktområde. Tyvärr kunde jag bara sitta och lyssna denna gång, men det var verkligen ljuva toner att höra sin hund skälla älg helt själv och så pass lång tid, för första gången.

På söndagen var det betydligt lugnare i skogen, och vi hade inte så mycket händelser under vår såt

En rejäl Kärrspindel som tagit över en annans spindels nät...huvva! Stor som rackarns, och ungefär lika giftig som en geting.

Och här nedan..Loova sökte ut dåligt, så jag försökte vara tråkig på alla sätt för att få henne att ledsna på mig. Om det var så att hon faktisk lessnade, eller bara tyckte att matte var pinsam vet jag inte..men hon for i alla fall iväg en sväng!

Och en bild från en fin dag då jag följde med Linus ut då han kikade efter älg på sin mark.

 

På besök i John Bauers sagovärld

Porlande bäckar och grova gammelgranar. Enstaka solstrålar letar sig ner genom trädkronorna och speglar sig i daggdroppar på lummern. Träden är klädda med hänglav och på marken ligger lågor. För en stund så kändes det nästan som om jag var på besök i John Bauers sagovärld.

Jag var ute och nymålade ett biotopskydd. Skogen här kommer att få stå och fortsätta utvecklas som en John Bauer-skog även i framtiden.

 

På kvällen släckte jag fönsterlamporna, gick ut på baksidan av tomten och blickade ner mot ängarna., dit byns belysning inte når. Norrskenet dansade kraftigt på den mörka himmelen. Magiskt. Trots att norrsken är en del av vardagen under den mörka tiden på året, så måste jag säga att det är något av det vackraste jag vet.

Älskade höst!

Augustis sensommarvärme försvann lika fort som den kom. Höstdagarna anlände med frisk luft, trevliga temperaturer, jakt och fantastiska dagar. Kan man bli annat än lycklig?

Morgonstund...

Tidigt på morgonen var det -0,9 grader hemma.

Ripjakt i Borgafjäll

 Under en långhelg har jag varit upp till mamma och Rogers stuga i Borgafjäll och jagat ripa, vandrat och mått gott. Vi lyxade lite och lyfte med helikopter en dag. Roligt nog var det riktigt bra med fågel i år. Jaap stod jättefint och gjorde ett riktigt bra jobb.

Tyvärr så var nästan alla jaktområden inom bra gångavstånd från väg avlysta av samerna.

Utsikt från helikoptern

 

En gammal renhjärda

 

Stora hjortron...

..och små kantareller

 

Ena dagen gick jag och Loova upp på toppen av Klöverfjället. Vi fikade nere i stugan ute i den vackra dalgången. Jag invigde min nya fjällräven Iceland anorak. Hur skön som helst. Nästan så att jag mös där inne då vind och regn piskade mot huvan.

Badtunna