Vilka kvällar det bjuds på denna tid på året! Jag har kommit igång med träningen riktigt ordentligt nu och kör nästan ett pass om dagen. Så har jag nått mitt livs (!!) sista månad i skolan. Helt otroligt! Jag blickar mot framtiden med stor glädje, nyfikenhet och förväntan. 

Livet känns så underbart nu! 

Sara hade länkat den här videon på sin blogg, och jag kan inte låta bli att länka vidare.

(Direktlänk till Youtube om du sitter med mobilen)

Borta bra -hemma bäst!

Idag var jag ut en lite längre kajaksväng på havet. Så underbart!

 Lunchpaus i en lugn vik

 Födelsedagstårta till systra min som blivit ett år äldre. 

Påsken avslutades med en ordentlig springtur som verkligen spårade ur lite.. En älg dök upp och Loova kutade på allt vad hon kunde, så jag hade fullt sjå med att se vars jag satte fötterna då jag flög efter i midjebältet. Jag kände mig som ett bildäck som skumpar runt efter en elitidrottare. Jag hade i vilket fall kul och tänkte på annat, så tillslut var jag  i skogsland där jag aldrig varit förut och utan att ha tänkt på hur jag sprungit. Bland annat kom jag till ett stort klapperstensfält med en stor ring och en djup grop i det -lämning från säljägare kanske? Långt om länge kom jag så hem igen, lagom tills att det var mörkt ute. Helt slut! Jag plurrade i varje fall inte ner i en djup myr denna gång.

York, England

Nu har jag varit ute på Europaresan med klassen, i kursen Svensk och internationell skogspolitik. Resan bar av mot staden York, England. 

Storbritannien är ett land med mycket jordbruksmarker. All mark har varit påverkad av människor genom tiden och idag täcks enbart 13 procent av skog. Lander ser med andra ord ut som någon blandning mellan Skånska slätter och kulliga kalfjäll. Idag återbeskogas vissa områden, men det är upp till respektive markägare att ta beslutet och utföra arbetet. England har ju inte heller allemansrätt som vi i Sverige. Detta gör att de små skogsplättar som finns, inte behöver vara tillgängliga för allmänheten om inte markägaren sagt så och exempelvis erbjuder en öppen stig eller liknande. Då är det även upp till markägaren att sköta träden så att de inte riskerar att tappa grenar och likande som kan skada folk (går man i skogen och får en kvist i huvudet så kan man stämma markägaren). 

Ett begrepp som vi ofta stötte på under resan var "Nature reserve". En plätt med träd på som man sköter får kallas naturreservat. I utkanten av den stora staden Leeds låg en 3 hektar stor, gammal industrisoptipp, som tidigare varit ett dagbrott för urvinning av material för blocktillverkning för husbygge. Hålet blev till en stinkade soptipp som låg kloss inpå bostadshus. En dag kom man på att man kunde köra dit lera och trolla bort alla sopor. Sagt och gjort. Soptippen blev till en leråker där man planterade träd. Idag står där lite träd och området kallas för "nautre reserve". Dom som hade hand om stället viste inte så mycket om hur giftiga ämnen som fanns i soptippen och om det förekom någon form av urlakning till vattendrag eller likande. 

Vi besökte ett av englands största kolkraftverk, Drax power station. Där hade dom platerat lite träd på den äldsta delen av den enorma askhögen -något som blivit titulerat som ett "nature reserve". Dit kom skolor och lekte och fick gräva och leta skatter, maskar och likande i denna fanstastiska miljö - i mina ögon tragisk askhög. Dom berättade att på guideturer med skolbarn så brukade guiden skoja lite och säga att skorstenarna där ånga bolmade ut var "cloud making machines". På kolkraftverket beklagade dom sig även över att bland annat Sverige klagat på att sot med massor av giftiga ämnen kom in och förgiftade vårat land. Därför fick Englands stackars skattebetalare stå för ett reningssystem för röken. I slutändan används numera nästan allt som kom ut som biprodukter till något. Bland annat kalk från sotet såldes vidare och användes till produktion av byggblock för hus. Vi frågade lite kring utsläpp och urlakning av giftiga tungmetaller från rök och akshög, och fick som svar att "vi är inga kemister, så det vet vi inget om. Jag skulle dock inte tro det. I sådanna fall så säljer vi det inte". Har du sett Monsters inc? Det kändes lite som om vi var på studiebesök där..

Vi besökte även lite trevligare ställen. Bland annat en skoglig förvaltare till privat skogägare vid namn Barnaby, som rådde om massvis med mark och ett stort slott. Dom anordnade bland annat fasanjakt (eller slakt) och i mina ögon hade denne man en betydligt sundare bild på skog och natur. Jag har fått uppfattningen att Sverige ligger väldigt långt fram i arbete, kunskap och forskning kring naturväden, miljö, föroreningar och liknande. I Sverige har vi orörda marker som vi bör bruka med viss försiktighet. Detta för att inte hamna där England är idag, då de har avverkat nästan vartenda träd och står i någon återskapandeprocess där de ska försöka "skapa en ny natur". Här är EU faktiskt fantastiskt bra. Sverige och andra länder peppar arbete för att införa policys, komissioner och liknande. Länder såsom GB behöver verkligen detta som mål, krav och lockbete för att någonting ska hända. EU kanske inte alltid är till direkt fördel för Sverige som land, men i slutändan blev jag mer och mer övertygad om att det kan vara ett medel för att påvera andra länders arbete som indirekt kan ha kraftig påverkan på Sverige, ex luftburna föroreninar som förgiftar vårat land, globala utsläpp som ökar växhuseffekt och liknande. 

Vi har kanske inte sett så mycket fantastiskt skog under resan, men den har varit riktigt tankeväckande och lärorikt! Så har det varit riktigt trevligt att resa med klassen, gå ut på riktigt mysiga små brittiska pubbar och dricka god öl och lyssna på musik. En toppenvecka med strålade solsken och massvis med blommor! Nu är det gaaaalet underbart att vara tillbaks till älskade, rena, underbara Västerbotten igen! 

Ringmur runt York och tornen till den enormt pampiga och stora katedralen the Minister i bakgrunden. 

 The Bridestones i Dalby forest. 

Slätter med en skogsklädd kulle. Till vänster ett hygge med precis form av en häst! 

Barnabys slott

En pytteliten gränd

Universitetet i Leeds och en Magnolia i full blomst

Drax power station såg kanske "fint" ut på håll där skorstenarna tornade upp mellan en klarblå himmel och gröna fält, men en sådan tragisk verksamhet det är!

 Blommande träd på hostellet

The Shambles. En riktigt gammal gränd, där husen lutade och var skeva och krokiga. 

Gatan är med i Harry Potter-filmerna.

Nu har jag fått till lite bättre foton på min älgtavla.
Akryl på canvas, hösten 2013. 70 x 30 cm 

Lite jord har väll ingen dött av?!

Just nu så pluggar jag på som bara den. Mina tankar kretsar kring de kurser jag läser nu; svensk och internationell skogspolitik samt naturresursekonomi (för övrigt riktigt spännande och viktiga ämnen!). Ett av momenten består av att göra ett litet projektarbete kring något område och sedan jämföra svenska och engelska policyverktyg för den frågan. Jag jobbar i en grupp som behandlar frågor kring fisk och skog, och mitt fokus ligger på ämnet metylkvicksilver. Det är ett av de giftigaste ämnena vi har i våra jordar, och som vi gladeligen tuggar i oss till middag då vi njuter av den nylagade gäddpatén, kräftan, öringen eller vad det nu kan vara. 

Kvicksilver är en metall som återfinns i små doser naturligt i marken. Stora mängder kvicksilverutsläpp via luft och vatten har höjt de naturliga värdena betydligt. Framförallt sker detta via förbränning av fossila bränslen. Kvicksilverutsläpp direkt till jorden har även orsaktats av industriversamhet och från bekämpningsmedel som använts inom jordbruk. Utsläpp av kicksilverhaltiga ämnen är sedan 2009 förbjudet i Sverige, men lagras i bland annat sediment (ex sjö-, bäck- och älvbotten) där höga doser återfinns än idag. I gasform via luften kan kvicksilver transporteras långa sträckor. Som en följd av lufttransporter från Europa och övriga världen så är det nedfall som sker på svensk mark fortfarande av en betydande mängd. 

Genom bakteriella processer omvandlas oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver (CH₃Hg⁻), som är extremt giftigt och som lättare tas upp av levande organismer än vanligt kvicksilver. Skogsbruk, jordbruk, gruvbrytning och liknande markanvändning ökar rörligheten av humus (jord) i marken, vilket ökar omvandlingen till metylkvicksilver. Näringsrika och syrefattiga marker, som bäckkanter och myrmarker, har en possitiv påverkan på omvandlingen från kvicksilver till metylkvicksilver. Genom utströmmande av mark- och grundvatten med bland annat urlakning av humus transporteras metylkvicksilver till sjöar och vattendrag där det tas upp av fisk och andra levande organismer. Giftet vandrar från små humusätande plankton, till planktonätande fiskar och sedan till rovfiskar. På detta sätt stiger koncentrationen i näringskedjan. 

Livsmedelsverket och Världshälsoorganisationen har gett ut rekomendationsvärden för konsumtion av olika fisksorter och bland annat avrått gravida och kvinnor i fertil ålder att inta en större mängd fisk från Östersjön och svenska insjöar, då detta kan resultera i barnalöshet eller fosterskador. En hög dos metylkvicksilver kan även resultera i sämre minne, trötthet, ökad risk för hjärt-, hjärn- och kärlsjukdomar. Även skador på det centrala nervsystemet kan förekomma i olika grad, samt i värsta fall död. Studier har visat att framförallt yrkes- och sportfiskare (som ofta äter mer insjöfisk) har en högre halt metylkvicksilver i kroppen än övriga befolkningen. 

Det är bland annat på grund av detta som det finns krav på att sparar kantzoner till vattendrag i samband med en avverkning. Det fins även regler kring hur stor markpåverkan (körskador) som tillåts ske vid körning med maskiner i skogsmark. Likaså fins tydliga regler kring hur man ska vidta åtgärder i samband med passering av mindre bäckar, vattensjuka parteier och dyl. 

Denna bild visar kvoten av omvandlingen från kvicksilver till metylkvicksilver. Kortfattat kan sägas att en hög siffra är "mindre bra" och "mer skadlig" för oss jämfört med en låg. Försöket är gjort 1998 utanför Vindeln, Västerbotten. 

Läs mer på: Kvicksilver och metylkvicksilver i mark och vatten –bindning till humus avgörande för miljörisk.