Mellan julmaten for jag och Loova ut och skidrade i det kalla och soliga vädret. Vi åkte en bra bit längs långmyran och njöt av den magiskt vackra dagen. Det var helt underbart! 

I övrigt så har jag verkligen haft ett par toppendagar med julfirande hos först pappa och sedan hemma hos mamma. 

Tvåårskalas

Hipp hipp hurra på Loovas födelsedag! Idag fyller tösen två år, och fick sång och ett paket med en riktig skatt i! 

Första fjällturen. Kallt ute, men riktigt varmt och mysigt att ligga i mattes ryggsäck och snarka.  

En slank han hit, och en slank han dit...

Idag hade jag mina förhoppningar om en lugn stämplingsdag i skogen. Men icket! Ut tog vi oss. På väg hem skulle vi tillbaks över de två balkarna som låg som bro. För ett tag sedan har man kört med bil och tryckt till snön. Lite regn och kyla på det; och två iströsklar uppstod. Bron var nog tänkt för bredare fordon än en vanlig bil, så det var inte mycket utrymme att spela på. Vi halkade lite på ena sida, och hela bilen gled undan. Någon centimeter från att i värsta fall fara av bron och tippa ner två meter och landa i den iskalla ån. 

Vi tog oss ur bilen och högg björkslanor och stoppade under, om bilen skulle kana mer. På så vis så skulle ingen större skada ske. Efter att ha försökt luska rätt på om Skogsstyrelsen har utfört en offentlig upphandling med något bärgningsföretag, funderat på vilka policydokument som styr dessa ärenden och allt sådant, så fick vi tillslut tag på en bärgare, som i sin tur skickade en hel kranbil ut i skogen som lyfte bilen av bron. 

En förfallen lada lever vidare

Jag har pysslat på mer här hemma. Skänken i björk, som var rätt så sliten i lacken har blivit målad med en ljus färg med lite grå-grön kulör. I lovet it! Jag målade ett par träkonsoler svarta och använde en gammal bräda från en av de rivna ladorna i Aha som hyllplan.

Så målade jag en älgskovel med samma svarta färg som konsolerna. Jag hittade en rund, svart läderrem som jag surrade ett par varv nedanför rosenkransen. En liten ögla därifrån fick bli själva upphängningen. Blev lite häftigt, tycker jag. Precis som i köket; vita väggar..men det känns verkligen inte som ett "vitt" rum.

Då jag var i Aha förra helgen stötte jag på ett par stora säckar (storlek sopsäckar) med kottar nere i källaren. Just dessa kottar tror jag kommer från TvåO-plantager, dvs vår nuvarande svenska kott-elit. På Skogforsk får dom över en del då de tömmer de framförädlade kottarna på frö, och min pappa hamstrar ihop en del av dessa inför vintern.

Kottarna fungerar finfint att återbruka hemma och göra ex. en krans med. Eller som här; lägga i en skål och gömma en liten ljusslinga i. Det blev väldigt mysigt! Lite "God jul, och gott nytt fröår" över det hela. Lite svårt bara att fånga ljuset på bild, men i verkligheten ser det ut som om det ligger små varma stjärnor och glöder i kottbädden.

Duken hittade jag i mina gömmor då jag packade upp alla flytt-kartonger. Den virkade jag på slöjden då jag gick i högstadiet. Idag känns det otroligt att jag hade tålamod till det!

Nu i två dagar har jag varit på planeringsmöte inför 2015 med distriktet på Skogsstyrelsen. Det har varit givande och peppande. På kvällen badade vi bastu och åt sedan god middag och drack lite öl. En trevlig tillställning, med väldigt trevliga kollegor! Jag stormtrivs!

Nå. Jag har haft supertrevliga dagar och ska egentligen inte klaga..men en sak hände som sedan har försökt dominera mina tankar. Loova var ute i bilen och eftersom det var plusgrader så tänkte jag att hon skulle få sova i buren för en gångs skull, då jag inte hade hundrum (kostar några hundralappar mer än vanligt rum). Innan jag ska lägga mig så gick vi ut ett gäng gör att rasta henne en sista gång för dagen och säga godnatt. Väl ute så ser jag att bilen, som står i stark belysning av en gatlykta, ser konstig ut. Eller snarare, jag kände inte igen den.
-Men, extraljusen är ju borta. Och registreringsplåten..och så är det trasigt! 

Är det någonting som jag av många anledningar verkligen hatar, så är det människor som stjäl av andra. Som kanske är så förbannat lata och bekväma att dom inte klarar ett vanligt liv, som saknar empati och är egoistiska. Folk som förstör för andra för att känna sig lite bättre själva.

Det var alltså min tur att bli av med extraljusen, svindyra xenonlampor. Från början sjukt korkat att ha lampor som är dyra att köpa och stöldbegärliga, då man in princip vet att dom kommer bli stulna förr eller senare. Dessutom hade dom inte skruvat av dom, utan verkligen slitit av dom. Kofångaren var trasig, hela registreringsskylten var borta och såklart även lamporna. Verkligen surt såhär i slutet på december, då jag nyköpt hus, mitt i julklappsköp och ser fram emot ett par lugna veckor då man kan vila upp sig.

Jag ringer polisen för att göra en anmälan. Sitter i kö en halvtimma och får sedan en handläggare att prata med, så bryts samtalet. Jag väntar fem minuter och ringer sedan igen. En halvtimmas kö och sedan en ny handläggare, som blir irriterad på mig för att jag påbörjat en anmälan och ringer upp igen. Det förstår jag väl, att ingen kan ringa upp mig om jag redan sitter i telefon. Hon snäser åt mig att vänta på att den första handläggaren ska ringa upp. Jag är vaken någon timma till, men ingen ringer. På morgonen får jag tag på en sjysst polis som hjälper mig. Däremot fick jag körförbud på bilen eftersom nummerplåten var borta. Jag tog mig friheten att köra till polisstationen. Där fick tag på en tillfällig registreringsskylt, och den vänliga mannen hjälper mig att beställa en ny permanent.

Efter besöket hos polisen for jag på ICA. När jag lastar ner varorna i påsen så ligger en del långt så upp på bandet att jag inte når. Det är ju för mig en lätt sak att gå runt och styra ner dom som man brukar göra. En kille som bara handlat någon vara och tagit den i handen styr ner allt åt mig, ler snällt och försvinner. En sådan liten, men väldigt omtänksam och vänlig gest..som nästan gjorde min dag!

Och gällande Loova, så fick jag byta till ett mysigt hundrum där mitt i natten. Det kändes inte alls bra att ha henne ute på en parkering där det sker återkommande inbrott i bilarna.

Markering av ett förbudsområde

Idag var jag ut en sväng i skogen och markerade kanterna på ett förbud. Det är helt enkelt ett område i en avverkningsanmälan som Skogsstyrelsen har förbjudit markägaren att hugga ner. Det ställe jag var på idag låg kloss inpå ett blivande naturreservat och ett nyskapat biotopskydd i andra ändan. I biten som fanns mellan dessa skyddade ställen fanns lite områden med höga naturvärden, och det är små delar av dessa som då blev ett förbud. Skogsstyrelsen kan upprätta förbud på ett fåtal procent av ett bestånds ekonomiska värde då behov finns. Ofta räcker det dock med eget ansvar eller en rådgivning i miljöhänsyn för att hyfsad hänsyn ska tas vid en avverkning.

Jag sprayade en ring runt kantträden och så en litet plupp längst nere vid rotsockeln på träden. Detta för att i fält kunna se var gränsen gick, om träden trots allt skulle avverkas. Den markerade stubben står ju kvar!

Klockan gick, och den ljusa tiden på dagen är ju kort så här års. Tillslut fick jag springa runt med pannlampa och gps och leta snitslar och spraya mig fram. Det kändes lite som i sagan om Hans och Greta, som lämnar markeringar efter sig för att hitta hem igen. GPS:en i handdatorn fungerar ju då den vill (och knappt då heller), så lite spännande var det. Härlig musik i hörlurarna, snö och lagom kallt väder gjorde det till en riktigt mysig stund ute i finskogen!

En helg i Aha

I helgen har jag varit hemma hos Anna-Karin och Pappa i mysiga Aha, ett par mil utanför Sorsele. Vi har kikat efter tjädertuppar, åkt skidor, sparkat, vilat och ätit gott. 

Skejtade i solnedgången ute på sjön, som hade finskare likt på våren. Gick superfort! 

 Ljusare än så här blir det inte. Såg en grann tjädertupp och tre hönor. Tjädern hade bra fart då vi upptäckte den, och hönorna är inte lovliga så här års. 

Hackspetten snodde lite mat från talltitorna. 

Sparkat på superföre i strålande månsken mitt i natten. Loova framför i sele och superfart. Underbart!

Skidpremiär

Efter dagens timmar i skogen skyndade jag mig hem och ut med skidorna för premiäråket på Pagla skidstadion. Formen är väl inte den bästa, inte tekniken heller. Däremot var spåren i toppskick och banan riktigt kul! Helt underbart!! Jag känner verkligen att jag flyttat till rätt ställe! 

Väggmålning

Sommaren 2011 var för mig helt underbar. Den tillbringades på Svalbard. Där fanns det massvis med svalbardsripor. Dom vita riporna var lätt brunfärgade av smältmassorna från glaciärerna, där de ofta gick att finna. Oskygga satt dom ofta och kikade på en, framför ett magiskt vackert landskap. Tacksamma objekt att fota.

En helt underbar, vacker och solig dag tog jag fotot nedan. Förutom att jag är nöjd med bilden, så innehåller den fina minnen. Något år senare gjorde jag en svart-vit tuschskiss, där jag utgick från fotot. I veckan målade jag om väggarna i mitt kök. Tapeten var fin, men hade lite fettfläckar och en del stora skruvhål på synliga ställen. Rummet fick bli vitt då det är ganska litet. Köksluckorna har lite allmogekaraktär och har en varm och vacker beige kulör. Det ljusa lädret till kökssoffan smorde jag in med läderfett, som gjorde det lite mer varmt brunrött.

Först hade jag en tanke på att köpa någon vacker tapet och bara ha en bord någon stans i rummet, men jag visste som inte riktigt var. Jag hittade en vacker tapet, som visade sig kosta 1500 kronor/rullen. Ojoj, det blev verkligen inte av något köp av den! Så är rummet rätt så mysigt, men just ovanför soffan kändes det lite sterilt. Tuschbilden dök upp på datorn och jag fick en idé. Efter att ha funderat (och samlat mod) under ett par dagar har jag nu ägnat dagen med penseln och målat dit den.

Först lite linjer med blyerts på väggen. Oj, vad svårt det var att måla så stort! Det går som inte att se hela målningen utan att gå undan några metrar. 

Sedan börjar jag måla med svart färg.

Och såhär blev det. Dessutom skruvade jag upp ett par speciallampor bakom soffan som lyser upp väggen rätt så trevligt. Rummet är vitt, men med varm belysning och lite möblemang så känns det varmt och väldigt mysigt. Jag är nöjd!

En kall och vacker dag i skogen

I veckan fick vi fick in ett gäng avverkningsanmälningar som låg precis bredvid en nyckelbiotop (skog som håller mycket höga naturvärden). Ibland kan vi se via våra olika kartsystem att det är en helt annan typ av skog, och därmed anta att den inkomna avverkningsanmälningen troligen inte håller samma naturvärdeskvalitet. Det objekt som jag besökte idag låg kant i kant med en registrerad nyckelbiotop, och jag kunde inte se någon skillnad på skogen genom kartan på kontoret. Då vi blir tveksamma beger vi oss ut i skogen och kikar lite närmre, som jag gjorde nu. Skogsstyrelsens mål är att 10 % av alla inkomna avverkningsanmälningar ska besökas innan handläggningstiden har gått ut (6 veckor). Det är rätt så få, så det gäller att lägga fokus på "rätt" objekt och prioritera innan man beger sig ut. 

Då jag klev ur bilen var det fortfarande rätt så mörkt. Termometern visade på -20 grader, och det bet om kinderna då jag började gå. Jag var ordentligt klädd med täckbyxor och pälsmössa, så jag höll värmen riktigt bra. Min tur bar upp på ett rätt så högt berg. På toppen möts jag av hällmark och små, gamla tallar. Från den kala ytan fick jag njuta av en underbar och milslång utsikt, samtidigt som solen gick upp och bjöd på en soluppgång som färgade skogen brandröd. Ljuset värmde dessutom skönt i ansiktet. 

Vilken underbar dag!

Så vackert!!

Jag fick stå ett tag och fundera på vad detta kunde vara för spår, som snurrade runt på området. Min slutliga teori är att det är en tjäder- eller orrtupp, som gått med vingarna halvt utspända och sprättat runt. "Gatan" i mitten är de vanliga spåren, och "klorna" på sidan är från vingpennorna. Någon som har en annan teori?

Mitt vinterland

Idag var jag och Loova ute på en springtur på vårat hemmaberg. Första gången i dagsljus! Det var självklart kul att se hur det egentligen ser ut vars vi springer. Utsikten var riktigt vacker, speciellt nu då det ligger snö på marken. Bra träning att springa i lössnö! 

Nästan så jag får lite julstämning. 

Självklart måste man ta igen sig lite då och då. Soffmys på kvällen med en riktigt gosig tös.

Lagt golv

Loova har fått en riktigt fin och stor hundgård, med ett stort uppvärmt rum att gå in i. I det fanns en golvmatta och under det frigolit. Superkul att leka med, tyckte mitt lilla troll. En liten ängel inne, men en riktig liten sadist i hundgården. Idag har jag lagt golv så nu kommer hon inte åt frigoliten. Och så är det betydligt lättare för matte att hålla rent där inne! 

Jag var med och lade golv hemma då jag var ca 6-7 år, och minns faktiskt lite från det. I mitt minne var jag till otrolig hjälp, men mest sannolikt så fick jag något litet småpyssel för att hålla mig ur vägen för mamma och pappa som väl gjorde i princip allt (samt höll rätt på en tokig unge). Vart jag vill komma är att jag inte kan kalla mig för en såvärst erfaren golvläggare, så det var lite spännande att börja i morse. I efterhand så inser jag att jag borde ha reglat upp ordentligt under, då mattan och den krafsade frigoliten var rätt så ojämn. Det var med andra ord svårt att få skarvarna att ligga helt ihop, och därigenom förebygga att golvet tar åt sig fukt. Nu blev det ändå hyfsat bra och jag känner mig rätt så nöjd. Golvet var billigt och det blev i alla fall en stor utseendemässig skillnad! 

Jag passar dessutom på att klämma in ett litet musiktps; Hozier- take me to church. 

Jag bjuder på en före och efter bild:

Självklart har Loova en etagevåning i sitt rum... och parkettgolv -fattas bara kristallkronan! ;)

Stockholm

I veckan har jag varit till Stockholm. Först kom min f.d. kursare Sara upp till Luleå och hämtade en liten hundvalp; en supersöt liten krabat! Väl nere i Stockholm bodde jag första natten hos min farmor och farfar. Några fler från släkten kom förbi och vi firade (far)fars dag. Till middag hade farmor ordnat med trerätters godmiddag, och vi skålade med skumpa, vin och avec efter maten. En trevlig tillställning!

Det gäng jag skulle ha möte med på måndagen hade jag bara sett på gamla foton, men inte mött i verkligheten. Jag kom lite tidigt till dit vi skulle samlas, och ett gäng med bekanta ansikten började samlas. Jag gick fram och sa hej. Dom hälsade glatt tillbaks, men ändå lite tveksamt. Konstigt att dom inte förstår vem jag är, tänkte jag och passade på att fråga ”visst är ni från Skogsstyrelsen?”. Jag möts av ett glatt skrattande och får svaret ”nej du, vi orienterar inte ens”. Nähepp.. Jag väntade vidare och snart trillade mitt ”riktiga” gäng in. Gruppen med bekanta ansikten som jag först hälsade på växte till cirka 30 personer. Det visade sig vara den Svenska olympiska kommittén och coacher (dvs massvis med gamla elitidrottsmän och kvinnor) som sammanträdde inför OS i Rio 2016. Inte konstigt att ansiktena var bekanta! Jag kände mig verkligen som en skogskonsulent på vift i storstan!

Dagarna i  huvudstaden avrundades med en tvådagars mediaträningskurs. Det var riktigt lärorikt, men samtidigt två dagar fyllda med total ångest! Han som höll i kursen var en f.d journalist och en mycket duktig retoriker. Inklämd i ett hörn, med en stark lampa och kamera riktad mot ansiktet så blev vi ordentligt pressade och intervjuade. Det var fruktansvärt! Sedan satt hela gruppen och analyserade minspel, svar och allt annat kring intervjun. Tänk dig slutklämmen på kalla fakta eller uppdrag granskning, när reportern verkligen ställer den intervjuade mot väggen. Precis så kändes det. Ingen trevlig och lugn intervju direkt! Samtidigt skönt att ha provat ”det värsta” då det inte var på riktigt, utan bara i träningssammanhang. Totalt gjorde vi tre intervjuer per person, och den sista gick betydligt bättre än de två första. I kursen gick vi igenom mycket retorik och pedagogik, som jag känner att jag kommer ha användning för även i mitt dagliga rådgivningsarbete och inte bara i kontakt med media. Riktigt lärorikt och utvecklande!

Husbilder

Jag fortsätter att pyssla på. Sovrum och vardagsrummet börjar faktiskt bli iordning. Jag lägger upp lite bilder, för den som är nyfiken.

Bordet, i homogen ek, köpte jag för en hundralapp på second hand. Underdelen är vitmålad, medan skivan fick vara som den var. Vilket kap! Skänken på den andra bilden är i lackad björk, och den fick jag av en kollega som ska flytta söderut. Den stora spegeln köpte jag (då som en supertråkig furuspegel) för flera år sedan för en billig peng på second hand.

I sovrumet så tog jag över mina föräldrars gamla sängram. Sågade bort några pinnar och målade den vit. Även väggarna i rummet fick lämna den ljusbruna färgen och bli vita. Det blev riktigt bra emot den svarta fodväggen, med riktigt läcker svart tygaktig tapet. Gardinerna, föreställande enklare ytterkanter av kvinnor, har Sofia Emanuelsson ritat och tryckt upp. Riktigt snygga!

Idag var det småkyligt ute. Det tyckte även Loova, som riktigt huttrade då hon kom in från sin gård. Så snart jag får tid ska jag fixa en bätre ingångslucka och med sluss, så jag kan starta värmen i hennes hus utan att sponsra energibolaget allt för mycket. Sedan tycker jag väll att om hon nu ska tappa litervis med hår inne om dagen, så borde hon väll få lite ny vinterpäls att växa ut!

Kall jaktmorgon

I morse var det klart och kallt. Sådär så det bildas frost på håret av utandningsluften. Jag släpper Loova och får upp älg, men det bär av in på grannmarken. Vilken skillnad det är på hennes sätt att vara i skogen efter hennes långa skallsväng för ett par veckor sedan. Så taggad redan då jaktradion och pailen sattes på laddning kvällen innan. Den trånande blicken. På väg till jaktmarken börjar hon vakna till i bilen. Tidigare har hon somnat och snarkat fram till släpp. Nu kunde hon inte sitta still. Ute i skogen så gick hon inte omkring nära mig; hon sökte ordentligt. Ibland gav hon ifrån sig ett och annat glädjeskall, kastade sig i riset och rullade omkring. Kul! Att vi dessutom fick upptag gjorde inte dagen sämre! 

Marken var frusen och visst lite skarp, för väl hemma då jag kikade på Loovas tassar så hade hon lite lätta skavsår vid sidan av trampdynorna. Blir vila och kurering i veckan!

Skönaste mössan värmde gott idag!

Lyssnar på ståndskall och väntar på att Loova ska komma tillbaks från grannmarken. 

Little Bee

Ikväll läste jag ut boken "Little Bee" av Chris Cleave. I den får man följa den unga nigerianska flickan Little Bee, och hur hennes liv möter Sarahs liv, en kvinna som bor i England. Det här är verkligen en otroligt sorglig, stark och hemsk bok. Ibland rå och fruktansvärd. Detta blandat med humor, kärlek och värme. Två kvinnor som finner styrka hos varandra och två helt olika liv och historier som korsas.

I en tid då Sverigedemokraterna gör större och större framsteg i vårat land, så hoppas jag att fler läser denna bok. Inte bara för att den är välskriven och spännande, men också för att kanske väcka upp ett visst uns av samvete och förståelse. En bok som verkligen berör, och en bok som jag rekomenderar!

Jag inser att detta inte är en bok som jag kommer att glömma. Den tillhör absolut en av de starkaste berättelser jag läst, och kommer följa med mig i tankarna ett bra tag.

Nu märks det så tydligt, dag för dag, att vi närmar oss vintern och dess mörker. Redan innan tre så skymmer det och klockan fyra är det nästan helt mörkt. Idag stannade jag till på väg hem från skogen och såg på solens sista stålar som letade sig över älven. Vackert!

Idag stämde jag upp med en kollega från ett annat kontor och lunchade. Vi sprang runt på nästan samma området, så det passade perfekt. Trevligt!

En kursare till mig blev under hösten brutalt attackerad och biten av björn. Detta var medan hon jobbade själv långt bort från väg, i oländig terräng. Huva, så hemskt! En intervju med henne går att se på svt, där hon själv berättar om attacken. Så skönt att Malin hade mobiltäckning och lyckades larma, och framförallt att hon faktiskt klarade sig. Hoppas så att hon en dag kan gå ut i skogen själv och känna tryggheten igen. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/bjornen-bet-henne-i-huvudet

Händelsen påminner om hur viktigt det är att komma ihåg säkerhetstänktet, fastän dagarna blir till lugn vardag då det sällan händer något. Färdmeddelande, hemkomstkontroll och FastFinder (eller liknande) och att ha med sig de mest nödvändiga sakerna ut i skogen (tändstickor, första förband och lite extra energi) är så värt att tänka på, varje dag.

Jag har en underbar utsikt från mitt kontor. Fönstrena vetter rakt mot havet och jag njuter i ett fint och ljust burspråk. Idag hade jag en innedag och gjorde bort lite kontorsarbete, men fick trots det njuta av en vacker solnedgång. 

På kvällen var jag ute och sprang. De få turer jag tagit här har varit inne bland bostäderna, men idag var asfalten glaserad och superhalkig. Turen fick därför bli till min premiärrunda på elljusspåret här. Det fanns för visso lampor, men var otroligt mörkt ändå.

En bild då jag och pappa är på väg ut i skogen för en jaktdag i Aha förra hösten. Vackert och kallt väder! Samma eftermiddag fick jag smyga på ståndskall, spännande!

I hegen kom pappa på besök och fick se mitt lilla hus. Vi pysslade på med allt möjligt. Bland annat något så trevligt som att plocka issär hela avloppsanordningen i köket och göra rent alla rör och fästningar in på minsta detalj. Gissa vem som numer har grymt bra fart på vattnet, och slipper oroa sig för stopp (i alla fall stäckan ovan vattenlåset). Jag kan säga att det verkligen fanns begov av att ägna det avloppet lite omtanke! Så har vi dragit fram kylskåp och frys och sett till att det inte ligger damm där bakom. Bra att göra någon gång om året för att minska brandrisken! Så var vi och handlade lite. Bland annat hittade jag en grymt fin lampa, som jag köpte. Så har vi skarvat om lite sladdar och bytt från vanlig kontakt, till fönserkontakt och fixat med sådant pill. Superbra blev det i vilket fall!

Ljuslyktor i tunn, matt porslin med fina trollsländor. Den ena på insidan, den andra på utsidan. Älskar dessa! Går att finna på EM-möbler.