Läs!

Har du en stund över, så läs dessa länkar. 

/http://kajjan.bloggo.nu/Sa-sakrar-du-en-fallande-dom-efter-valdtakt/

http://konstapelbastian.blogspot.se/2013/09/om-en-gruppvaldtakt-och-en-modig-men.html?m=1

http://www.albawaba.com/editorchoice/yemen-child-marriage-human-rights-519066#.UkkhyVa9lS0.facebook

http://politism.se/genusfolket/valdtaktskultur-som-affarside/

Och man säger att världen blir mer jämnställd. Att Sverige är jämnställt.

Och så den vidriga sk. Campusmannen som härjar runt i stan och försöker våldta kvinnor. Ett sådant möte, även om han inte lyckas fullborda en våldtäkt, sätter så djupa spår i en person som blivit utsatt.
Polisen grep under helgen en person på detta område, som tyvär lyckats fullborda en våldtäkt, och det visar sig att detta var ännu en annan, dvs det finns fler än campusmannen. Han släpptes dock senare.

Ska alla kvinnor behöva anställa en livvakt för att känna sig säker nog att leva livet?
Och stör det en del män, att kvinnor faktiskt försöker leva ett liv?

Ibland kan jag skratta åt fenomenet att folk frågar om jag var rädd för isbjörnar på Svalbard och spindlar och ormar i Australien. Ja, för visso. Men sannolikheten att bli uppäten av en isbjörn i en folktom arktisk öken, är nog betydligt mindre än att råka ut för något fanskap en vanlig vardag i dagens samhälle.

Idag tog jag och mamma en härlig kajaktur på havet. Det var sådär tyst och nästan magiskt. 

Vi såg några sälar/vikare och en nyfiken liten mink.

Idag fick jag äran att lyssna till världens bästa syster som uppträdde på glashuset i Umeå, och med sin gitarr och underbara röst spred lite värme i den annars så höstkalla dag.

 Du är fantastisk Elsa!

Puckinventering med stora mätstickan

För flera, flera år sedan följde jag med ut en dag i fält och planterade mitt livs första puck, ett gäng granpuckar. På samma ställe finns bland de första såddpucksförsöken som Skogforsk har gjort. Idag var jag och pappa ut och mätte in det senaste datat om höjd och överlevnad på planterad täckrot, sådd och planterad puck. Mycket viktigt och intressant komplement till de 1 och 2-åriga försök jag har med i examensarbetet från Sveaskogs plantering. På bilden mäter jag altså en av de äldsta "puck-plantorna", och se så fin den är! 

Men brr, vad kallt det har börjat bli! Några snöflingor kom faktiskt medan vi var ute.


Och på denna bild syns det läskigt tydligt vad som mer håller på att hända, jag håller ju på att bli ordentligt mörkhårig!! Kanske är det ett tecken på att jag börjar bli klokare och visare, och den småkorkade blondinen mig håller på att försvinna.
Eller så är det ett ålderstecken.

Du ansvarar inte bara för vad du säger,

Utan också för vad du låter bli att säga.

Martin Luhter

I helgen har jag varit ute i inlandet och utfört föryngringsinventeringar och återväxtkontroller (=inventerat skog...). På fredagen så riktigt pissregnade det hela dagen, vilket ju såklart är rätt  deprimerade. Trots vattensäkra papper, gömda i en plastficka, så blev allt bara gröt i slutändan.

På lördagen och söndagen sken solen. Den underbara höstsolen! Ca 5 grader på morgonen kring 7-tiden och upp mot 11 grader på dagen.
Fräsch, frisk höstluft som riktigt renar skälen och känns sådär skön att andas in och dra ner i lungorna. Sommarens varma, kvava luft har gett sig bort.
Skogen nästan brinner i de underbaraste färgerna. Vid lunch idag satte jag och Loova oss vid kanten på en myr. Två fina lavskrikor kom och satte sig i trädet precis ovanför och funderade på om jag kanske kunde dela med mig lite av maten.
Där satt vi, jag och Lill-hjärta mitt och njöt. Lika härligt som det kan vara med mänskligt sällskap, kan det vara att få sitta ner med enbart sin lilla hund och lyssna på skogens ljud. Vara sig själv helt och hållet, i lugn och ro, utan några krav eller andra viljor och bara filosofera.
Det är svårt att beskriva, men jag kände en otrolig lycka och glädje. Det var så vackert, lugnt och stilla.

En sådan oändlig rikedom det är med vacker natur.

Jag följer Stefan Gunnarssons Facebooksida "Feedback akademien", samt hans blogg som finns länkad här till höger i blogglistan.

Idag la han upp en dikt, som jag gillar så pass att jag tänkte dela med mig av den. Den handlar om hur vissa personer, i jobb eller privat, försöker trycka ner på andra för att själv känna sig tillräcklig eller bättre. 

Växtvärk

Allting är relativt.

Sparka på mig. 

Förlöjliga mig.

Tryck ner mig.

Utnyttja mig.

Dränera mig.

Sårad och sargad.

Känner mig värdelös.

Men ändå.

Hur du än slår på min själ,

förminskar mig, 

blir DU inte större.

Och jag,

Jag tränger, likt en maskros,

igenom den svarta asfalten.

Starkare än aldrig förr.

Stefan Gunnarsson

Dagens låttipps med bra text: Carolina Wallin Perez- jag har fått nog av dig (hittade tyvärr inte den på youtube, men låten finns på spotify).

Inventerat klart alla puckförsök

 Jakthelg. Jag går som hundförare både lördagen och söndagen. En av passkyttarna skjuter en fin tjur med 12 taggar på sin skovel och en annan passare skjuter en ko vars kalv blivit skjuten av grannlaget. Lilla tjejen fick chansen att för första gången nosa på älgen, vilket ju var intressant men rätt så läskigt...

När helgen var över begav jag mig genast till Kärentöjärvi med omnejd, lååångt norrut och nära finska gränsen. Där inventerade jag två puckförsök och bodde i tält i närheten av ett av försöken. Sedan for jag vidare till Älvsbyn och inventerade de två sista försöken. Nu är det bara att mata in allt data som ettor och  nollor för att se vad jag kan få ut för signifikansvärden. Spännande!

"Lill-Hjärta mitt"  

En puck där två frön har skunkit med. 

Rislinden, några mil nordväst om Älvsbyn

Rislinden

Rislinden

Rislinden

Tältplattsen i Lamavaara. Vackert!

Puck i Lamavaara, det mest kärva försöket, men också det försök med störst gronadsprocent. 

Notera att det inte är tillstymmelse till mossa på själva pucken, vilket det varit på alla andra försök. 

Och här har vi en klassisk täckrotsplanta...uttorkad på grund av dåligt planterinsgdjup och numera stendöd. 

Den friska höstluften liksom rensar ur själen och gör mig riktigt lycklig. Svala, dimmiga mornar övergår till soliga dagar där luften inte hinner bli riktigt varm innan kvällsmörkret rullar in. Och alla dessa sagolika färger, skogen riktigt "brinner" i solnedgången med alla röda, gula och orangea löv. 

  

Idag stötte jag på en vacker grupp skogshöns i dikeskanten. Jag stannade med bilen och dom lät mig ta några foton innan dom lugnt spatserade in i skogen igen. Såg nästan ut som om dom stod och resonerade. 

Älgskador...

Ett säkert 20 ha stort hygge som har varit rastplats för vandringsälgen. Idag står där inte en enda obetad tall. 

Tänka sig att denna lilla skönhet om ca 80-100 år kan komma att vara en stor, präktig tall. 

Detta är en av årets LandPuckar.

Våldtäktskultur och porrimpotens

Det är en sorglig värld vi lever i. Det samhälle som många tror bara blir mer och mer jämställt. På sätt och vis ja, men i och med internet, mobiler och den nya virtuella värden som skapats så ökar bara förtrycket mot kvinnor. Den lättåtkomliga porrfilmsvärden gör att många tillslut normaliserar det i sina tankar. Då duger knappt det verkliga livet, om inte även det blir så fruktansvärt sjukt och onormalt att även det mer liknar en porrfilmsvärd där kvinnan bara är ett objekt. Dagens Nyheter hade en artikelserie om porrimpotens (länk) som är läsvärd. Jusst att den normala verkligheten bleknar bort i jämförelse med porrfilmerna. Vad hände med att vackert kunna älska med varandra? Även unga tjejer lär sig ju av det förändrade idealet. Man lär sig att efterstäva att bli ett objekt för att duga och vara bra (länk). Och bekräftelse på att vi duger vill vi ju ha, speciellt i de känsliga tonåren då vi håller på att utvecklas som mest som person.


Många klara ändå av att hantera dagens samhälle på ett ok sätt, men så finns det ändå allt för många män där ute i världen som är vidrigare än allt annat. Två bra och läsvärda inlägg från Genusfolket som jag länkar till nedan, rekomenderar att ta en titt.

Våldtäktskulturens senaste offer

En pedagogisk förklaring av skillnaden mellan din laptop och en kvinnas kropp – om synen på våldtäktsoffer


Straffen har börjat bli bättre mot män som beter sig som idoter och svin, men fortfarande så går allt för många fria. För det första så är det väldigt få som vågar anmäla, eftersom en del saker är så skämmigt att prata om, och gör man väl en anmälan så blir den mest troligt nerlagd.
Här senast så kan man läsa i tidningen om en man som misshandlat sin flickvän under en "sexlek" tills hon dör, enbart fick fjuttiga 4 månader i fängelse. En annan man som förgriper sig på mindreåriga barn går helt fri i brist på mer bevisning, två killar som med hjälp av en flaska våldtar en ung kvinna och filmar allt går fria, flickan ville egenligen men var nog bara blyg, det var därför hon försökte hålla ihop benen och säga att hon inte ville...


Ibland känns det som ett förbannat straff att man föddes till kvinna.

Det känns som om jag börjat blogga genom låttexter. 

Idag blir det lite mer rivigare, Breaking point får göra mig sällskap i lurarna under nästa backträningspass.

Jag är inne i en period då jag bara är trött och drömmer om att få lägga mig ner och sova. Det känns som att jag har tokslitit massvis med timmar och är helt tom på energi, fastän jag inte gjort annat än vila i flera dagar. På kvällarna får jag besök av en hemsk huvudverk, jag som ungefär aldrig har ont i huvudet annars. 

Det känns ändå som om de tyngre perioderna och dalarna man stöter på i livet verkligen får en att lära känna sig själv bättre, och även förstå sig bättre på andra personligheter som man kan stöta på i samhället. 

I slutändan tror jag ju även på att allt som händer har en mening och att ödet ville att det skulle vara såhär. 

När jag känner för det så tar jag fram pyssellådan och lyssnar på musik, och trillar in på den ena bra låten efter den andra som jag aldrig hört förut men som skapar ett riktigt beroende. Här är sticks and stones av Arlissa. 

Sitter och broderar lite armband. 

Myser med mitt lilla hjärta Loova och lyssnar på underabar musik med fina texter. 

Nina Nesbitt -Jessica

Gabrielle Alpine- Please don't say you love me

Armband i herrmodell. Ca 2 cm breda.