Jag har lyssnat en hel del på musik i dessa dagar och fastnat för en del som för mig är nytt, 

bland annat Rebekka Karijord. Här är två av hennes låtar, gillar du dom så kan jag verkligen rekomendera att lyssna igenom hennes album på spotify.

Magplask! Loova tvärdök ner i sjön som vi passerade på dagens springrunda.

En del dagar så känner man sig ju sådär vanvetet tung och slö i kroppen, men idag så riktigt flög jag fram. Benen kändes lätta och stegen långa och oansträngda. Jag ville jag vore en gasell...
Skönt som tusan, och jag passade på att njuta. Snabbaste sättet att känna sig riktigt lycklig måste verkligen vara att träna. Nyladdad på kroppens egenproducerade lyckodrog endorfin, så går det verkligen inte att låta bli att känna hur det nästan pirrar i magen efter ett skönt pass. Samtidigt så måste snabbaste vägen till att bli totalt deprimerad vara att sitta ner och tänka på tok för mycket.

Nu blir det en kopp varmt roibos-te och massa mysiga ljus. Jag ska krypa ner under täcket med en bra bok och njuta av det svala, friska rummet. Termometern här inne står på 18 grader och jag njuter allt jag förmår av den friska höstluften, som verkligen renar själen.



Obs.. jag ser säkert fortfarande ut som en riktig klumpeduns på löprunda så tro nu inte att det börjar bli några spännande tider som jag kan briljera med, men det kändes lätt och kul idag och det är ju huvudsaken.

Tänkasig att mitt under löprundan denna varma dag råka snubbla rakt över en snöhög, som på beställning. 

Loova tvärdök i och rullade glatt omkring och svalkade sig. Såg skönt ut!
Hon han också med en liten simmtur i det blå.
Ibland är det rätt så skönt att kunna välja kläder efter väder, och inte gå runt med samma varma päls hela sommaren. 

En solig och bra helg, med härligt sällskap!

Vad skriver jag i min blogg?

I min blogg har jag skrivit lite om mig och mitt liv. Här vill jag framförallt dela med mig av vackra stunder och bilder från fjällturer, resor, dagar i skogen och lite slöjd, men också sprida glädje och inspiration till mig själv och andra. I grunden är jag en mycket glad och positiv person, och det är detta jag vill dela med mig av. 
Dom som känner mig nära och lever med mig vet att bloggen enbart är fragment av det yttre som jag känner att jag kan dela med mig till alla. Jag känner ju inte ens alla som läser min blogg. Aldrig att jag skulle gå fram till en främling på stan och berätta något jättepersonligt, därremot kan jag gärna dela med mig av en fin bild på ett fjäll eller visa en kniv jag gjort. Dom mest personliga sakerna delar jag med familj och närmaste vänner, om ens det. Det är till och med sällan som fester, middagar och liknande ens nämns i bloggen. 

Jag tror även de flesta håller med mig om att privata bråk och känsliga händelser håller man helt utanför sociala medier. Om man har bråkat, så är väll ändå inte det första man gör att sätta sig framför datorn och kasta skit på den andra via sin blogg. Är man ledsen eller arg så kan man istället fokusera på något annat, exempelvis en söt och tröstande hund, en bra låt, en bild från förr, en till bild på en ren, skog eller fjäll, göra en kosa och visa upp, eller bäst av allt; inte röra datorn på ett tag. Vill man veta mer så får man bli en av mina närmaste vänner. 

Banne mig, är det någon gång jag borde blogga, så är det ju nu. Jag tror att många av mina läsare inte har en aning om vad som tynger mig. Tusentals tankar som sprudlar och massa att skriva om, men detta tänker jag som vanligt inte dela med mig av. 
Istället ska jag dela med mig av vad jag lärt mig och min väg tillbaks till mig själv, för som jag sagt flera gånger; det är två år sedan jag träffade mig själv. I höst ska jag se till att hitta på en massa kul, finna underbara ljuspunkter i tillvaron och må bra ända in i själen! 

Jag hoppas på att alla ser sig själv i backspegeln ibland och funderar på vad man hittar på i livet. Alla gör såklart misstag någon gång, men det finns en gräns på vad man kan utsätta andra människor för. Gör man ett misstag, så kan man väll svälja sin stolthet för ett tag och stå upp för det. Säga förlåt och lära sig att det var fel. Man gör inte om sina misstag om och om igen och sedan säger förlåt eller ljuger och skämtar bort allt så många gånger att det tillslut blir en vardag. Då bleknar den kärlek man sprider tillslut bort i lögner, svek, ändlöst gråt och brustna hjärtan.

Ta hand om er alla och försök sprid kärlek, jämlikhet och rättvisa till era medmänniskor.
Man lever bara en gång.


Tack alla för att ni finns där! <3
Jag är stolt över att känna så fina personer som ni!

Den bästa terapi som finns...

På tok för mycket tankar i mitt lilla huvud just nu.

Känner mig förvirrad. 

Shot through the heart

And you're to blame 

Darlin' 

You give love a bad name 

An angel's smile is what you sell 

You promise me heaven, then put me through Hell 

Chains of love got a hold on me 

When passions a prison, you can't break free 

Oh, you're a loaded gun, yeah 

Oh, there's nowhere to run 

No one can save me 

The damage is done 

Shot through the heart 

And you're to blame 

You give love a bad name

I play my part and you play your game 

You give love a bad name 

You give love, a bad name  

Samlat mod till mig och tagit ett steg i rätt riktning.

Lycka.

Jag är sämst på att ta bilder medan jag jobbar, just därför att jag vet att den underbart vackra tjärnen mitt i myren, som speglar morgonsolens strålar inte riktigt gör sig på ett kort taget med mobiltelefonen. Eller den storslagna utsikten från en liten klippavsatts på en brant inte ger samma djup i en halvgrumlig bild med B-kvalitet. Nu tar jag dock och laddar upp några av de få som jag tagit i sommar. 

Mestadels så röjningsplanerar jag tallbestånd, men en dag fick jag glädjen (jajjemen!) att gå i ett stort contortabestånd. Vad är så bra med det då, undrar du säkert. Jo, en riktigt stekhet dag så är det hemskt att gå med långärmad tröja om man går mycket, och går man i linne så rivs armarna tillslut upp totalt av de vassa tallbarren. Jag som dessutom börjar bli lite allergisk ser ut som om jag har en miljon myggbett på mig då jag väl trillar ut i beståndskanten. Controta därremot sticks inte alls, utan är mjuka och goa som små nallebjörnar, och luktar dessutom citrus och riktigt gott. Beståndet jag inventerade var även ett av de vackraste och rakaste contortabestånd jag sett, vilket fick mig ändå mer positiv just denna dag. 

Loova vätar ivrigt på att jag ska packa på mig mätstav, snttselband, GPS, karta och anteckningsblocket. 

Idag var vi på ett ställe långt bort från bilvägen, och fick gå en bra bit ut över en myr och vidare. Myrstackarna i området är söderrivna. Vilken björnmyr, tänker jag och Loova drar mig till en mörk fläck. Färsk björnskit... Jag kollar vidare och ser spår i den mjuka mossan, just mot beståndet dit vi skulle. Dom var verkligen inte gamla, kunde jag konstatera medan Loova ivrigt nosar sig fram och rullar runt i doften. Vi fortsätter att gå, rätt så högljutt. Beståndet är uppdelat i två ytor, och över den andra ytan kraxar ett tiotal korpar. När vi har inventerat den första ytan så börjar något konstigt låta där bortifrån. Två gånger hör jag det och om det var en konstig fågel som, eller en björn som "ropade" vet jag inte, men den de få hektaren som var kvar fick förbli oinventerade även efter detta besök. Med bara någon meters sikt så käns det dumt att ta onödiga risker som kan resultera i att man ordagrant skiter ner sig. 

En bild från i våras på vackraste lillsessan Loova.

Får det vara en skiva ost

Knåpat ihop en enkel osthyvel i renhorn, metallplatta och så sånt där mellanlägg i rött och svart, vad det nu heter. 

Holmön

Förra helgen var jag, Magnus, NilsJon, Sara, Axel och hundarna ut till Holmön en sväng. Det blev lite vattenskidåkning för det var rätt så mycket vågor. Dock mer tid till att utforska öarna! NilsJon fick prova en liten våträckt och flytväst, så han flöt verkligen som en kork. "Det här är det roooligaste jag har gjort" tjöt han då han simmade runt.

Massvis med blåbär på stora fjäderägg

Sara hoppar i på sitt sätt i det kalla vattnet, men en bakåtvolt.

 Och en bild på naturens krafter. Ett träd som sprängt en sten.

Anna Hertzman

Fastnat för Anna Hertzman, som har helt underbara låttexter som passar mig väldigt bra just nu i mina tankar och känslor. Det här är "din röv", men så gillar jag även bland annat Mister 733 och Sång till Gud.

Du tror att allting är lätt och att allting är gratis
Du tror att allting serveras och ni ska få bra pris
Men det du får utan att ge någonting tillbaka
Är samma mög som det som ingen vill smaka

Du kan sitta där du sitter mjukt och skönt och vänta
Hela du har träsmak och allt som finns är hämtat
Ge bort din tid och låtsas du är döv
Gör som du vill det är ditt liv och din röv

Man kan inte hoppas på att livet blir långt
Inte heller att det blomstrar i mycket och i mångt
Fånga dagen var inte så förbannat lat
För lathet föder bara bitterhet och hat

Du kan sitta där du sitter mjukt och skönt och vänta
Hela du har träsmak och allt som finns är hämtat
Ge bort din tid och låtsas du är döv
Gör som du vill det är ditt liv och din röv

Eller så kan du välja att sitta där och vänta
På att livet igen ger dig någonting att hämta
Jag tror inte alls att en lat man är lycklig
Din gladaste stund är den som du själv gav nåt till

En kåsa till...

Nu har jag använt den andra björkvrilen som jag tog med mig hem från fjälls sist. Det blev en lite rundare kåsa med lite gravyr för att få lite mer liv i den. 

Då jag går och inventerar på ett fint, öppet hygge och letar plant som är ca 30 cm höga så är det rätt så trevligt att gå och lyssna på radio. Nu när jag röjningsplanerar så har jag gått utan lurarna än så länge, fram tills idag. Jag kom till ett 5 meter hög toktät djungel och beslöt mig snabt för att gå med bandad hund därigenom var en omöjlighet. Loova knöt jag därför vid bilen och satte på radion i lurarna för att få tiden att rulla på lite snabbare där ute.

Snubblar nästan över ett getingbo stort som en fotboll, som gömde sig mitt i det tätaste stället. Tänker att huvaligen, fattas bara att det brakar ut en björn också. Sikt på typ 1 meter... Jag tassar omedvetet rätt så ljudlöst vidare.
En minut senare så trotts hög volym och en låt som dunkade på, hör jag hur det brakar till i buskarna. Något springer bara några meter ifrån mig och bort. Jag sliter av mig lurarna. Det tystnar och jag börjar gå, då knakar det till igen. Jag fortsätter att gå åt andra hållet, och hör plötsligt hur "något" vänder och börjar komma närmre, sedan tystnar det igen. Ingen aning vad detta var, intalade mig själv att det var en liten älg. Vad jag dock vet är att jag befann mig i de mest björntäta området på ett par mils radie. Spännande (och lite läskigt). Inget radiolyssnande mer denna dag...