Kniv

 Min sjätte kniv och slida är klar. Nog den kniv som jag är mest nöjd med hittills. 

Jag jobbar på som en tok. På fyra dagar har jag jobbar nära 47 timmar, vilket känns skönt eftersom jag senare kan ta ut inarbetade veckor i juli. Dessutom sitter jag sällan ner och slappar hemma, utan fixar och pysslar mest hela tiden. Jag och Hanna börjar nå slutspurten och håller på med rättningen av rapporten för Skogsstyrelsen. Spännande och riktigt kul att snart stolt kunna hålla i vår rapport, upptryckt av Skogsstyrelsen, som personer från Skogsbolag, Centrala samrådsgruppen mm ska sitta och bläddra i. Det känns lite stort. :) Så håller jag på med slutspurten på kniven jag gör nu och blir faktiskt supernöjd!

Mangan trodde visst inte att jag kunde väckas då jag sover (eftersom jag är i nästan dött tillstånd) så han lät  rejält då han var uppe vid halvfemtiden. Jag tror han provade gränsen lite, hur mycket man kan låta mitt i natten. Hans älskade dator på jävlarns max. Grrr, jag vaknade såklart! Jag kunde hälsa tillbaks på förmiddagen att jag troligen fått in en hjälpplantering mitt i vinterbeteslandet. Då var vi kvitt och han får svära lika mycket då han kommer in i talldjungeln om ett par år, som jag fick göra i natt.

Efter att ha varit ute på pissvägar hela dagen och varit livrädd för min stackars bil som guppar fram över stenar och djupa hål, så vill jag inte det sista jag gör guppa sönder bilen ännu mer då jag kör sista metrarna in på gården. Vi har pratat ett par veckor om att fixa vägen, men inget händer. Idag lackade jag ur totalt och flög ur bilen och kopplade 4-hjulingsvagnen och körde ut ett par lass sand på vägen så att den blev lite slätare. Förvånade mig själv med att jag blivit en jävel på att backa med släp och behövde inte backa om en enda gång, trots att jag körde ut tre gånger och backade tillbaks hela vägen till sandhögen! Därremot är jag och taffsar på kopplingen lite för mycket för att känna mig som ett pro. Summa kardemumma, vägen blev lite mer farbar för andra bilar än bara en pick-up.

Jag servade Volvon i veckan och var noga med att påpeka att verkstadsgubben absolut inte fick göra någonting mer med bilen utöver den ordiarie servicen utan att först kontakta mig. 

-Men om någon liten glödlampa behöver bytas kan jag väll göra det va?!

Jag tvekar, men säger okej. I min tanke kanske han hittade någon liten menlös sak som kostade 15 kronor eller något. 

Efter en timma kunde jag hämta ut bilen igen. Under den tiden så tror jag han har letat åt varenda j*vla skitlampa i hela bilen och bytt dom! Inte har jag märkt att det var något fel alls. Dessutom så kom han på att dom tog ut en "miljöavgift vid verkstadsbesök" och knappade in det på fakturan. Det priset han i telefon sa vad notan skulle hamna på stämde ju inte alls i slutändan och mina sista korvören tömdes från plånbok och konto. Aaagh...!!!

Nu känns det lagom glädjande att jag får min första lön för Sveajobbet i slutet på juli och att jag tills dess ska lägga ut för bensin och få i mig lite mat då och då. 

Jag vill avsluta detta inlägg med att utbringa mit hat och irritation åt pappersfolket på akademikerförsäkringar. En hög vansinnigt irriterande teoretiker som likt en ettrig mygga får mig helt tokig!

  En jättestor vril, över en meter hög!

 Skoj följer med mig då och då.

 Baksidan på Altarlia och min bil

 Obra, men jag kan ju inte låta bli att tycka att färgerna och mönstret som blir i spill från maskinerna är vackert.

Trä, ljuva trä. Vilken skönhet!

Idag stövlade jag runt i skogen kring Åmsele och sysselsatte mig med T1 inventering. Klockan 7 började jag traska och tretton timmar senare var jag hemma igen. I morse var jag ivrig då jag planerade dagens rutt och avslutade allt med ett mega 28 hektarshygge, där varje 50:onde meter i ett rutmönster över hela hygget ska besökas och noga gås igenom. Då andra far hem från jobbet började jag så traska.
Något började tillslut kleta och en kaskad med näsblod stoppades av stora papperstussar. Totalt 60 backiga hektar, där varje 50:onde meter har luskammats i jakten på små plantor som gömmer sig i gräs och mossa.

Hem och fixa och dona. Diska, räkna ut och sammanställa alla dagens siffror. Steka pannkakor till middag. Ladda med mer kaffe. Vika tvätt. Ont i benen och fötterna (går in Lunhagskängorna). Börja fixa och dona ute. Jag har tänkt att måla om bron, så jag letar fram saker och förbereder målningen. Tvättar bilen. Funderar på att börja lasta släpet med sand för att fylla igen hålen på grusvägen som numer ser ut som en hålig ost men inser att jag kommer bli kvar hela natten där ute då. Fixar istället med kniven. Skoj pissar ner sig innomhus, efter att ha tillbringat hela dagen ute och varit inne bara någon timma själv. Ahhh, torkar stinkande hundpiss.

Full rulle.
Galet härligt, men minst lika jobbigt!
Belöningen; få sova som likt en stock inatt med!

Jag förstår att männen förr i tiden uppskattade den kvinna som var hemma och städade och lagade maten åt dom, då de kom hem helt slut efter en lång dag i skogen. Det var dom verkligen förtjänta av.
Idag har även kvinnfolket hittat ut till arbetet i skogen medan mannen fortfarande allt som oftast skyr diskbänk, damsugare, tvättmaskin och spis så mycket som bara möjligt.
Tänk den skogsgubbe som skulle trött komma hem från en lång dag från skogen och börja tvätta kläder, städa, laga mat åt frugan sin, fara ut och pyssla med tomt och hus. Summa summarium så tror jag mer och mer på vad Magnus så klokt sa i vintas; kvinnan är egentligen helt överlägsen mannen! 

ooops...

Idag var det jättevarmt och vi blev jättesvettiga på cykelrundan. I Mårdseleforsen hittade vi ett jättefint badställe som vi inte bara kunde låta bli. Vi saknade både badkläder och handduk, så alternativet var att bada med kläderna och cykla hem blöt och få skavsår, eller att kasta sig i helt utan kläder.
Mangan kastade av sig och hoppade ner i det iskall vattnet och kom upp nöjd.
Jag tvekade lite, men Mangan övertygade om att ingen skulle se mig där. Jag hoppar i. Det iskalla vattnet var underbart! När jag så bara måste upp igen (helt näck) så kommer ett stort gäng turister ut på stigen precis brevid oss. "eeeh, tjena...!". Magnus bara log nöjt.

Tentan igår gick visst bra, 82 % rätt och jag känner mig nöjd. Dock så kunde jag ju allt sämre denna gången, eftersom jag glömmt hälften och inte hunnit plugga in det samtidigt som jag jobbar. 

Jag förstår ingenting av detta fenomen, mer än att jag tycker att ekologi är ett intressant ämne som jag visst kan. Oavsett jag får en 5a eller skriva om en tenta!

Nu kan jag arbeta på utan att behöva tänka på att vara i "levande" form på kvällen. Idag har jag träffat två planteringsbasar, som jag har uppföljningar på och vi gick igenom ett hygge som jag hade lite synpunkter på. Jag visade också vad vi på Sveaskog önskar vid val av planteringspunkter. Hur är det nu att vara tjej i skogsbruket, inte ens färdigexaminerad och så ska man visa betydligt äldre herrar än jag, som dessutom varit med länge i branchen, vad jag tänker och tycker och varför jag ev. underkänt hygget?

-Det är skitkul. Visst kan man få kämpa och stå på sig ibland. Står man inte på sig, så gör någon annan det. Lyckas man, så är det en riktigt härlig känsla av att dom faktiskt lyssnar på mig och tar lärdom av vad jag har att säga. Jag blir peppad!
Samtidigt som jag pratade och pekade på översiktskarta och inventeringsprotokollet, så inser jag dock att jag har målade naglar i två superrosa färger, varav en i sånt som spricker upp så det bildas ett kammo-mönster. Supercoolt, men tanken slog mig att den unga tjejen kanske verkar mindre trovärdig i skogsfrågor då. -Vad bryr jag mig? Jag behöver faktiskt det då jag är ute själv och svettas, slåss med mygg och klättrar över stock och sten och tänker virkesproduktion. Påminna mig själv om min feminina sida genom att jämt ha målade naglar. Dessutom så vet jag vad jag pratar om och hoppas på att kunna övertyga dom jag möter detta, med eller utan målade naglar.

Efter 12 riktiga tempotimmar med mycket gång ute i fält och i sällskap av enormt mycket mygg. I sol och ösregn om vartannat och ca 1 timma pappersarbete inne så känner jag mig rätt så färdig. Skoj, som var med mig idag och igår, har däckat på hallmattan utan att ens röra sin mat. Jag hade enormt gärna lagt mig brevid honom och sovit där, men det gick som inte. Tvätta, diska, laga mat, duscha, annat jobb som ska göras...tack gode gud för kaffet!

Jag kan i vilket fall konstatera änn en gång att mitt underbara hemställe Västerbotten ÄR riktigt vackert!

Phil Collins-On My Way

Nu är klockan 23 på kvällen innan jag ska skriva ekologitentan för tredje gången. En tenta som jag med mitt intresse borde fått en femma i första gången. Jämförde min tenta med svaren och kan inte förstå alls hur jag kunnat bli kuggad. Om nu läraren känner för att godkänna mig, så hoppas jag på en tredje gången gillt. Och tack för att mitt annars så stora intresse för ekologi minskade kraftigt, eftersom det enda jag egentligen lärt mig på denna kurs är att jag inte kan ekologi alls (enligt de två senaste tentorna då...).

Jag vet inte om det känns bra. Jag kan det ju jättebra, men samtidigt så kan jag det inte då jag redan suttit två kvällar tidigare i vår och hoppats på en fyra eller femma.
Vad jag börjar lära mig av universitetsvärlden är dock:

• Försök inte att förstå på djupet och visa att du tänker till lite extra. Memorera bara meningarna som läraren skriver på tavlan och skriv dom på tentan. 
• Glöm allt praktiskt kunnande, enligt universitetsvärlden verkar det bara vara så att vi behöver kunna den absolut mest teoretiska delen av vad som står i böckerna. 
• Vad vore en jägmästarutbildning utan rellevant sommarjobb och eget intresse och driv vid sidan av sudierna? -Jo, absolut ingenting mer än en blivande pappersvändare som egentligen inte kan någonting på riktigt!

Belöningen blir att få åka upp till Magnus igen, och att sedan kunna ägna massor av tid till ute i Norrlands underbara skogar och inventera! Känner mig precis som i låten, där jag trallar fram på dagarna... Lyssna på texten, man kan inte bli annat än glad och vipps känns allt så lätt igen!

Jungfrutur

Mamma vet precis hur hon ska göra för att locka ner mig till i Umetrakterna. 

Hon har inföskaffat en andra kajak, en riktigt rolig en! 

Idag var vi ute i Skeppsvik och paddlade någon underbar, solig timma i var sin gula kajak. 

Det fattigaste livet 

vore ett liv utan personer 

som man älskar att vara med.

Att få spendera livets underbara dagar 

tillsammans med vänner, familj och kärlek

är för mig det mest värdefulla som finns.

Jag känner mig så oändligt lycklig och tacksam, 

över att jag omges av så fina och underbara människor i mitt liv.

Dagens arbetsplats

Så här såg det ut vars jag jobbade idag. En gök som då och då fick frispel då det gälde sång, och kvittrade på världens ramsa. 

Dessutom så fick jag sälskap av tio miljoner blodtörstiga mygg, som inte tycktes bry sig det minsta lilla om att jag hade myggmedel och heltäckande kläder, -dom skulle banne mig äta upp mig medan regnet bara öste ner. Suck!! Luchrasten slutade nog på fem minuter, där halva matintaget bestod av myggor som drunknat ner i min matlåda (efter typ tio mygg gav jag upp försöket att peta bort dom). Jag upplevde dock en viss njutning av att slutligen äta upp dom jävlarna, som försökt äta upp mig!

Hygget såg tyvärr rätt så pissigt ut, men i övrigt var dagen bra och humöret var på topp. Skönt att knata mycket!

Till middag så grillade vi renfilé och åt färskpären till, mumma!!

Sommarvärmen verkar ha kommit! 

Idag lärde jag T1 och T8 inventering och slutade sedan tidigt och var hemma och fixat klart med att ringa entreprenörer och med papper vid 4. Då tog vi våran premiärcykeltur tillsammans, till Vormsele, en sväng ner till forsen och så tillbaks. Ca 3,5 mil. Magnus hade sin racercykel med kolfiberram och proffsdäck och jag min MTB...kan ju bara sluta på ett sätt! Dessutom var han betydligt bättre på att cykla än vad jag kunnat drömma om, samtidigt som jag är i riktigt dålig form efter massor av vila. Totalt chanslös och Magnus bara lekte med mig. Suck! 

Men jag får väll erkänna, jag har en pojkvän som visst kunde cykla riktigt bra!   

Bilder från dagen

Skogshistoria. En avverkning för länge sedan.

Spritflaska och en rejäl handsåg.

 Så här kan det se ut knappt en vecka efter planteringen...

Här var det en del plant som blivit uppätna.

Och så här kan det se ut på en sandig mark efter en regnskur om man slarvar med plantdjupet och den lilla tilltryckningen med foten vid planteringen.  Gör om, gör rätt...

Vaknar med det finaste uppvaknande man kan få.

Ler och ser fram emot en ny dag.


Regnskurar som växlar om varandra. 

En sommar som inte tycks vilja komma.

Men vad gör väll det, när vi bor i ett så vackert land?
Lukter och andra ljud vågar sig fram ur skogen och gör mig sällskap.


Jag hinner fundera och tänka på mycket, 
då jag knatar runt helt i mitt egna sällskap på Sveaskogs marker 11 timmar om dagen.
Sommarlov för mig, att få känna doften av skog och myggbetten klia i pannan.
Lung stund, men hårt slit.
Jag njuter och känner mig nöjd. 



Mickel Räv säger god kväll

Mobilpåse

 

Efter några timmars arbete i skogen tog jag lördag och ägnade mig åt studier och pyssel. Fixade lite med en kniv och så sydde jag en mobilpåse i läder och provade på att brodera med tenntråd för första gången. Nitade dit toppen, så jag kan dra ihop påsen istället för ett lock eller ha den helt öppen. Broderiet gjorde jag helt från egen ide i huvudet och på fri hand. Började tänka beaivi (den samiska symbolen för solen) som jag tycker är fin, och så utvecklade jag den mot trolltrumma-hållet.

Superbra att ha mobil och korten i, till vardags bara för att det är praktiskt eller då man inte har någora fickor på sig.

Informations- och utbildningsdagarna på Sveaskog är avklarade, och det har varit riktigt trevligt! Stämningen på kontoret är supertrevlig och jag tror att sommaren kan bli kul. Hoppas kontakten mellan mig och entreprenörerna fungerar bra. Det jag kommer börja med att göra nu är att hålla koll på vars planteringslagen är och inventera planteringarna. Det som inte uppfylls ska jag be dom rätta till och ev göra om. Ex palanteringsdjup, planteringsunkt, antal plantor o dyl.

Magen, denna fasliga mage, har (peppar, peppar, ta i trä) blivit bättre!! Jag laddade upp med någon alvedon innan vi skulle ut i fält med jobbet och vi tog det dessutom lugnt hela dagen. Jag kan till och med somna utan problem med att det gör ont. Jag kan nästan ta ett helt djupt andetag utan att det gör ont! Jag kan snaaart börja träna igen, men ska vänta lite extra så att jag inte åker dit igen för då går jag under.
Så här i efterhand så kan jag ju försöka se det possitivt och jag försöker ju finna en mening med allt. Meningen med att ha tokont i magen i tre veckor måste vara att jag har kommit i lite bättre bech 2012-form med några kilon tappade, utan att egentligen ha tänkt på det eller anstängt mig. Legat som en hösäck och tyckt synd om mig själv. Tack och bock! Dock så håller ju musklerna på att helt förtvina, men det är ju en annan sak.

Jag som inledde sommaren så brunbränd i ansikte och fint brun på ben och armar efter Toscana, ser idag ut som en liten albino igen. Flått bort brännan i ansiktet och den på kroppen har bleknat bort. Tur som tusan att jag hade en flaska brun-utan-sol på lager. För övrigt; viste du att brun utan sol fungerar som så att antingen så är det caroten (sånt som gör morötter orangea) som brunar/gular till huden, eller så är det ett medel som fräter lite lagom på huden och detta skapar en brunbränd färg.
Hudcancer, gul som en morot eller frätande medel på huden...
Ja, vad gör man inte för att se lite sommarbrun ut!

Sommarjobsstart

I Lördags kom Elsa och Mamma till Rusksele. Lillfjompan skulle spela fotbollsmatch, så då passade dom på att hälsa på mig och Magnus. Efter att jag försökt pigga upp mina fysikkunskaper från grundskolan och hjälpt Elsa med lite läxor så fixar Magnus supergott grillat renkött. Mumma! Myskväll med poker, gott vin o whisky samt en rolig film.

Magen blev bättre, i alla fall där jag hade ont föut. Istället tog smärtan över kring områderna vid lever/galla samt blindtarmen. Gör småont hela tiden, men när jag andas djupt, vänder mig i sängen, skrattar, rör mig "fel", hostar, (går på toa...) så krampar det till så att jag ibland har lust att skrika. Att gå är också superjobbigt och jag måste böja lätt så magen inte stäcks ut helt, men det gör ändå jobbigt ont. Aaah, att det aldrig ska bli bra!
Eftersom jag haft ont i två och en halv vecka så följde jag med Mamma till Ume och knatade in på akuten på NUS, där jag blev kvar hela dagen för en grundlig undersökning. Tog blod- och urinprov, gyn-undersökning med ultraljud samt magnetröntkade magen. Blodproverna visade på att jag har en infektion i kroppen, läkaren klämde precis på rätt ställe, så att jag skrek och flög upp ur sängen. Undersökningarna visade absolut ingenting. Läkarna diskuterade med varandra och kliade sig i skallen.
Hmmm...någonting är fel, men vad?! Är det allvarligt eller lugnt, vet inte...
De föreslog att jag skulle stanna kvar på sjukhuset åtminstonde ett dygn för observation. Händer något med lever/galla/blindtarm så kan det ju bli rätt så akut. Jag skulle dock jobba dagen efter (första dagen på nytt jobb = viktig!) och längtade hem till att få sova brevid Magnus och inte i en ensam sjukhussäng, så jag avböjde och lovade att ringa larmcentralen om det blev riktigt tvärdåligt.

Magnetröntken var en upplevelse. De sprutar in någon vätska i armen för att se bättre. Sekunden efter blir jag supervarm i kroppen, varmare där man har mycket kärl. Detta leder till att det känns precis som att man har kissat på sig, fastän man inte har det.

Så nu denna måndag har jag varit på Sveaskog och skrivit på papper, läst på, gjort ett kunskapsprov (gick jättebra) och börjat sätta mig in i arbetet. Skönt med en lugn kontorsdag, så magen får vila lite till. Stämningen på kontoret var härlig och jag tror att jag kommer toktrivas med både arbete och arbetsgivare. Nu ska jag jobba gärnet på att bli piggare, friskare och i superform resten av sommaren!

Då jag kommer hem från jobbet så står snyggaste Magnus, brunbränd och fin, iklädd ett proffsigt kockförkläde och lagar mat och skämmer bort mig. Jag får erkänna att ibland blir man lite extra kär. :)
Nu har dessutom halva Rusksele kommit hit för att hjälpa oss att dra bort riset från vad jag röjde förra veckan. Underbart vilken by! Jordgubbslandet är klart och rabarber och tomatplantor står nu i jorden för att växa sig stora, starka och fina. Håller tummarna för att renskit är bra gödsel!

Så, förutom att magen ibland krampar som om den har lust att krossa sig själv, så är livet underbart bra.

Tennarmband som jag gjort i veckan.

 Jag har börjat rocka loss med röjsågen, blir finfint!

Knivslidan klar och graverad.