ajaj...

Jag är jättesällan sjuk (peppar peppar...) eller har några problem med kroppen, vilket är skönt (dock så lyckas jag ju slå mig och göra illa mig jämt och ständigt, men det är en annan sak).
Jag är den typen som ogärna säger att jag har ont så pass att det förhindrar arbete eller vad jag nu gör, eller huvudtaget klagar. Jag vill jobba på som vilken trallande nötlärka som helst och inte vara någon gnällspik. Dessutom vill jag inte ta alvedon/ipren, utan härda ut. Kroppen bör lära sig klara av lite smärta då och då.

Men i snart två veckors tid har jag haft det riktigt jobbigt med den mest extrema magsmärtorna jag någonsin haft. Jag har både fått erkänna att jag haft ont, bitvis kännt mig som ett totalt kolli och ibland nästan hoppats på att svimma så jag slipper känna det värsa, blivit trött och hängig, vaknat flera gånger av att det gör superont (jag sover likt en död annars). Dessutom knaprat i mig ett helt 20-pack alvedon på ett par dagar...

Idag tyckte jag ändå att det började bli bättre. Korta stunder då det inte gjort ont alls. Efter att jag kommit ner från fjället så har jag utan framgång försökt ringa och få en tid på vårdcentralen.
Strosade runt på stan i Lycksele och tänkte att jag skulle gå de 150 metrarna till affären för att köpa en glödlampa. Efter 30 meter gav jag upp. Det kändes som att varje steg hade sönder min mage och att jag troligtvis skulle dö då jag väl nått dörrarna till ICAt. Magnus blev orolig och körde mig till vårdcentralen och såg till att jag fick en tid på en gång. Dom kom fram till att det troligen rör sig om att jag haft en cysta på livmodern, som gick sönder förra veckan och det borde bli bättre med tiden. Huva, och har man fått det en gång så ökar risken att få det igen. Det finns stunder då jag tror att Gud måste ha varit på fruktansvärt dåligt humör den dagen han skapade kvinnan...

Sjukskriv dig, ligg hemma och ät smärtstillande, tyckte läkaren. Neeeej, aldrig!! Jag som ska börja på nytt jobb och allt och jag behöver inkomsten nu då jag ruinerat mig med en bil!  

Orrspel

 I vägkanten verkligen kryllar det av orrspel. Kaxiga, självsäkra och ståtliga herrar som moppsar upp sig och försöker glänsa bättre än de andra i skogen.

AiluCrash - Turn The Tide (Cilla Turns) - Official Video

Till Nordmaling kom vi med BMW:n innan den brakade ihop. Jag lyckades häva köpet och kunde fundera vida re på bilar. Idag gick vi upp tidigt och åkte till Skellefteå och provkörde två bilar, men de kändes inte alls klockrena. Jag körde två bilar i Ume, inte heller de lyckades väcka mina känslor. 

Så kom vi till Nordmaling. Jag tror att allt som händer, ont som gott, har en mening. Anledningen till att BMWn gav sig i just Nordmaling, var kanske att jag några dagar senare skulle trycka näsan mot bilrutan och säga "den bilen ska jag ha!". En Volvo V50, i mycket fint skick (peppar peppar för dolda motorfel!!!) står nu i min ägo. Lagom storlek för att en dag rymma en jämte, en baklucka att slänga in leriga kläder och stövlar, riktigt fin färg, bränslesnål och billig i skatt, dragkrok och precis lagom stor för mig. 

Nu ska jag packa min kära pärla full och bege mig till Rusksele. 

Härnäst en vecka till fjälls och sedan drar sommarjobbet för Sveaskog igång!

En härligt lång springtur i shorts och t-shirt. Solen skiner och den svaga brisen från havet fläktar skönt.

Längs landsvägen bort, viker av in på grusvägen och vidare på lillstigen genom skogen hem igen. 

Över blöta myrar och genom lera. Sjunker ner till knäna. 

Riset på hygget raspar mot benen. Det gör lite ont, men är samtidigt så skönt.

Benen värker av ansträngningen. Svetten svider i ögonen.

Efter en och en halv timma kommer jag hem och tar av mig de leriga kläderna utomhus. 

Skakar av allt och går in och dushar av mig. 

Välbehövt. 

Så underbart! 

Batterierna är laddade och jag har fått min lilla glädjekick. 

Livet springer vidare.

Toscana

Nu har jag inte uppdaterat bloggen på ett bra tag, och det är inte så att jag gått under jorden eller något sådant. Jag har helt enkelt haft det riktigt, riktigt bra! Först nio underbara dagar med Magnus i Tärnasjön, och sedan direkt från vinterväder till Italiens vackra och böljande landskap. Under strålande solsken och mitt bland vindruvsrankor och olivodlingar. 

Mamma fyllde nämligen år!

Över trettio graders värme, strålande sol och ett par riktigt hääärliga dagar med god mat och vin och så trevligt sälskap!

Vi bodde på en tokmysig gammal vingård långt ut på Toscanska landsbygden.

 Mitt paket var för stort för att ta med till Italien, men här är det paketöppning på självaste 50-årsdagen.

Syskonkärlek...?!

Nej, Elsa lyckades helt på egen hand få näsan att spruta blod då hon lekte i vattnet.

Två fjolltroll som fjollar. 

 Frukost framför vinoldlingen med pamaskinka, taleggio, yoghurt och så gott bröd. 

Utsikt från huset 

 Och i det här huset bodde vi! :)

Ett mycket gott vin (ett av de godaste jag druckit), som verkligen rekomenderas att köpa med sig om man har svängarna förbi denna gård!

 Lyckliga jag, som har världens vackraste och sötaste lillasyster!